OBS: Uppdaterad för att återspegla ändringarna från juli 2018 i FTC:s riktlinjer

Oppenbargörande av guldinnehåll | Uppgifter om silverinnehåll | Uppgifter om platinainnehåll

Oppenbargörande av rhodiumbeläggningar | Märkning av smycken i flera metaller

Introduktion

De rättsliga normerna för stämpling och märkning av fina smycken, tillsammans med basmetallsmycken som antingen är bundna eller pläterade med ädelmetaller, bygger i första hand på två källor som agerar i kombination.

1. National Gold and Silver Stamping Act, som röstades igenom 1905 och ändrats flera gånger sedan dess, reglerar hur guld- och silversmycken ska stämplas med kvalitetsmärken och varumärken. Att bryta mot lagen kan innebära att man förverkar varor, betalar penningböter och sitter i fängelse. Den gör det också möjligt för konkurrenter och branschorganisationer för smycken att väcka talan mot dem som bryter mot lagen.

2. I Federal Trade Commissions Guides for the Jewelry, Precious Metals, and Pewter Industries (riktlinjer för smycken, ädelmetaller och tennindustrier) fastställs de standarder som det federala organet tillämpar på påståenden som smyckestillverkare gör i allt marknadsföringsmaterial, inklusive märkning, annonsering och andra handelsvaror. För uppdateringar, besök ftc.gov eller kontakta MJSA eller Jewelers Vigilance Committee website.

Trots den allmänna uppfattningen kräver inte amerikansk lag att tillverkare av smycken av ädelmetall ska stämpla ett föremål med dess ädelmetallinnehåll. Lagen kräver dock följande:

– Om en tillverkare använder termen ”guld”, ”silver”, ”sterling” eller ”platina” för att beskriva en produkt måste tillverkaren uppge ädelmetallinnehållet – såvida inte ädelmetallinnehållet är rent eller nästan rent. Se nedan för särskilda regler om att redovisa ädelmetallinnehållet. (Som tidigare nämnts är riktlinjer för palladium under behandling.)

– Om en smyckestillverkare vill stämpla smycken efter deras kvalitet eller ”finhet” (t.ex. ”14 guld”, ”925 sterlingsilver” eller ”950 platina”) måste tillverkaren utöver finhetsstämpeln stämpla metallen med sitt federalt registrerade varumärke. Denna andra stämpel, som bör finnas i närheten av kvalitetsmärket, anger att tillverkaren är ansvarig för den mängd ädelmetall som smycket innehåller.

Här är grundläggande rutiner som du behöver känna till – och göra – för att följa riktlinjerna för specifika ädelmetaller.

Regler för att redovisa guldinnehåll

– Guldsmycken i USA beskrivs traditionellt med sin karatage. Endast föremål som är rent guld kan identifieras enbart som ”guld”. Om guld kombineras med något annat legeringselement måste mängden guld i smycket anges. I USA innebär detta i allmänhet att guld beskrivs som 22k, 18k, 14k och 10k.

I många år kunde en legering under 10k inte beskrivas som karatguld i USA. I juli 2018 släppte dock FTC den tröskeln och sade att säljare kan använda guldtermer för att beskriva en produkt (eller en del av en produkt) som helt och hållet består av en guldlegering, oavsett karat, om de kvalificerar termen med en lika iögonfallande, korrekt upplysning om karatfinhet. Hur denna förändring kom till stånd och dess potentiella inverkan på konsumenter och smycken undersöks i ”Karat Concerns”, en artikel i MJSA Journal som finns tillgänglig i MJSA Article & Video Library. (Observera: Denna artikel är endast tillgänglig för MJSA-medlemmar, som kommer att bli ombedda att ange ett medlems-ID och lösenord. Om du behöver hjälp kan du skicka ett e-postmeddelande till MJSA:s kundtjänstchef Betty Costa.)

– Hur exakt måste karatage vara? Juridiskt sett får karatguld vara under karat med högst tre delar per tusen guld. Ett stycke som innehåller lod är ett undantag: Det kan vara under karat med upp till sju delar per tusen.

U.S. Toleranser för guld
Karatage	Minimal % tillåten vikt av guld	Tolerans (% vikt)		Minimal % tillåten vikt av guld, med tolerans
		utan lödning	med lödning	utan lödning	med lödning
24k
18k
14k
10k

– Vid bestämning av kvantiteten (i vikt) av guld i föremål av karatguld, behöver du inte inkludera specifika komponenter som är undantagna enligt FTC:s riktlinjer. De omfattar ”fjädrar, stolpar och separerbara baksidor till reversknappar, stolpar och muttrar för att fästa utbytbara prydnadsföremål, metalldelar som är helt och hållet och permanent inneslutna i ett icke-metalliskt hölje, fältstycken och ramar för låsbrickor samt trådpinnar eller nitar som används för att anbringa infattningar och andra prydnadsföremål”.”

– Om ett stycke antingen är bundet till guld till eller pläterat med guld finns det särskilda beskrivningar som kan användas, baserade på skiktets vikt (när det gäller bundna metaller) eller tjockleken på dess plätering.

o Guldfyllt (GF)/guldöverdrag (GO)/rullad guldplatta (RGP): Ett skikt av minst 10k guld är bundet till alla ytor på mekanisk väg och guldets vikt är minst 1/20 av metallens totala vikt. Guldskiktets karatkvalitet måste anges (t.ex. ”10k guldfyllt”).
o Guldöverdrag/rullad guldplatta: Ett skikt av mekaniskt bundet guld som är mindre än 1/20 av metallens totala vikt men inte mindre än 1/40 av den totala vikten. Dessa artiklar med guldskikt måste beskrivas med fraktion, karatage och typ (t.ex. ”1/40 10k RGP” eller ”1/40 10k gold overlay”).

• För guldfyllda, gold overlay och rullade guldplattor (andra än klocklådor) erbjuder FTC:s riktlinjer följande undantag: ”Ledar, lås, skruvar, stiftskaft, nålar till halsduksnålar, hattnålar etc., fältdelar och ramar till lås, stolpar och separata baksidor till knappar, snäppfästen till armband och halsband, fjädrar och metalldelar som är helt och hållet och permanent inneslutna i ett icke-metalliskt hölje.”

• Karatsguld kan också pläteras på en annan metallyta, mekaniskt eller genom galvanisering och identifieras med hjälp av sin tjocklek. Det finns ett antal tillåtna namn för denna typ av plätering, och i de flesta fall måste guldplattans karatkvalitet anges.

o Heavy gold electroplate(d)/HGE: Ett lager av guld som har en minsta tjocklek på 100 miljondels tum (t.ex. ”10k HGE”).
o Guldplatta: Ett skikt av minst 10 k guld som har en minsta tjocklek på 0,175 mikron/7 miljondels tum (t.ex. ”14 k guldplatta”).
o Guldelektroplatta(d)/GEP: Ett skikt av minst 10 k guld som har en minsta tjocklek på 0,175 mikron/7 miljondels tum (t.ex. ”14 k GEP”).
o Vermeil: Ett skikt av guld över sterlingsilver som har en minsta tjocklek på 100 miljondels tum. Guldets karatkvalitet kan läggas till men krävs inte (t.ex. ”10k Vermeil”).

• När ett smycke är tillverkat endast av karatguld och sterlingsilver (men inte pläterat guld över silver) måste beskrivningen eller kvalitetsmärket ange både sterlinginnehållet och guldets karatkvalitet (t.ex. ”Sterling 14k” eller ”18k 925”). Ädelmetallerna ska anges i den ordning de väger relativt sett, från störst till minst. (Se ”Märkning av multimetalldelar” nedan.)

o När det gäller sterling och vitguld, eftersom metallerna i detta fall har samma färg, måste karatage anges tillsammans med en bråkdel som representerar andelen av guldets vikt i förhållande till hela metallens vikt i artikeln (t.ex, ”Sterling och 1/5 14k” eller ”1/2 14k Sterling”).

– I FTC:s riktlinjer anges också särskilda undantag för artiklar som kombinerar silver och guld: ”Länkar, lås, skruvar, stiftstammar, nålar till halsduksnålar, hattnålar etc., stolpar och avskiljbara baksidor till reversknappar, fjädrar och metalldelar som är helt och hållet och permanent inneslutna i ett icke-metalliskt hölje.”

Regler för att upplysa om silverinnehållet

– Sterlingsilver: Dessa föremål måste innehålla minst 925 ppm rent silver i vikt. Förutom ”sterlingsilver” är acceptabla termer bland annat ”solid silver”, ”sterling” och ”Ster”. Hur exakt måste beskrivningen vara? Juridiskt sett får den inte avvika med mer än fyra promille av silver i vikt, utom om stycket innehåller lödning. Då kan den avvika med 10 promille.

– Myntarsilver: Dessa mynt måste innehålla minst 900 ppm rent silver i vikt. Sådana bitar kan inte märkas som sterlingsilver, men både ”mynt” och ”myntsilver” är godtagbara. Toleranserna för noggrannhet för myntsilver är desamma som för sterlingsilver. Myntarsilver saknar vithet jämfört med sterlingsilver. Med undantag för dess lämplighet för retikulering används myntsilver inte kommersiellt för smycken.

– Anmärkning: Från och med juli 2018 kan termen ”silver” användas för att beskriva en produkt eller en del som helt och hållet består av en legering som innehåller mindre än 900 promille, så länge termen åtföljs av en lika iögonfallande, exakt beteckning på föremålets silverinnehåll.

– Silverbeläggningar och platineringar: I FTC:s riktlinjer anges att silverbeläggningar måste anges. Beläggningens renhet måste också anges om den är mindre än 925 ppm. (t.ex. ”sterling silverpläterad”, ”750 silverpläterad”) I riktlinjerna anges inga krav på minsta tjocklek, vilket de gör för guldbeläggningar; i stället anges att ”alla betydande ytor på produkten eller delen innehåller en plätering eller beläggning av silver som är av rimlig hållbarhet”. När man fastställer detta måste man ta hänsyn till hur mycket slitage en yta kommer att utsättas för.

– FTC:s riktlinjer erbjuder följande undantag när man fastställer kvantiteten (i vikt) i en silverartikel: ”Skruvar, nitar, fjädrar, fjäderpinnar för armbandsurremmar; stolpar och avskiljbara baksidor till knappar; trådpinnar, stolpar och muttrar som används för att anbringa infattningar eller andra prydnadsföremål, vilka infattningar eller prydnadsföremål ska vara av den kvalitet som är markerad; stiftskaft (t.ex, till märken, broscher, emblemnålar, hattnålar och halsduksnålar etc.); spakar till bältesspännen; blad och skelett till fickknivar; fältdelar och ramar till låsbrickor; snäpptungor till armband och halsband; alla andra ledar, fästen eller skruvar; och metalldelar som är helt och hållet och permanent inneslutna i ett icke-metalliskt hölje.”

Regler för att avslöja platinainnehållet

– Legeringar som innehåller minst 950 promille platina: Dessa smycken kan märkas eller beskrivas som platina utan förbehåll, men det är också bra att ange platinainnehållet. Andra använda metaller behöver inte anges.

– Legeringar som innehåller minst 850 och mindre än 950 ppm platina: Dessa smycken kan vara märkta med platina, men antalet delar per tusen av platina måste anges.

– Legeringar som innehåller minst 500 och mindre än 850 delar per tusen av platina och minst 950 delar per tusen av metaller från platingruppen (PGM): Dessa smycken kan beskrivas och märkas med platina eller en förkortning, men namnet och mängden av varje platingruppmetall måste anges (t.ex. ”600Pt./350Ir.”; ”550Plat./350Ru./50Irid.”). Anmärkning: Stilen för förkortning, interpunktion och mellanslag kan variera.

– Legeringar som innehåller minst 500 och mindre än 850 delar per tusen av platina och mindre än 950 delar per tusen av PGM:er samt basmetaller (t.ex. koppar och kobolt): Dessa smycken kan märkas med platina, men mängden av varje metalllegering måste också ingå i märkningen (t.ex, ”600Pt./300Co./100Cu.”; ”500Plat./300Co./200Cu”).

o När det gäller märkning, marknadsföring och reklam för sådana produkter kräver FTC att varje metall beskrivs med sitt fullständiga namn och att man använder procentsatser i stället för ”delar per tusen” (t.ex. ”60 procent platina, 30 procent kobolt, 10 procent koppar”). De angivna procentsatserna måste uppgå till totalt 100 procent.
o Dessutom måste säljaren omedelbart efter namnet eller beskrivningen av produkten uppge hur produkten skiljer sig från traditionell platina – när det gäller hållbarhet, lyster, densitet, reptålighet, motståndskraft mot fläckar, hypoallergena egenskaper, förmåga att ändra storlek eller repareras och bibehållande av ädelmetall med tiden – såvida inte säljaren har ”kompetenta och tillförlitliga vetenskapliga bevis” för att legeringen inte skiljer sig väsentligt från traditionella platinaprodukter.

– Legeringar som innehåller mindre än 500 ppm platina: Dessa smycken får inte märkas eller kallas platina.

– När du fastställer kvantiteten (i vikt) av platina i ett föremål behöver du inte inkludera specifika komponenter som är undantagna enligt FTC:s riktlinjer. Det rör sig bland annat om ”fjädrar, lindningsstänger, hylsor, kronkärnor, mekaniska ledpinnar, skruvar, nitar, dammbågar, löstagbara urverkskanter, hattpinnskaft samt snäpptungor för armband och halsband”.

Oppenbargörande av rhodiumbeläggningar

– Från och med juli 2018 anges det i FTC:s riktlinjer att det är ”orättvist eller vilseledande att underlåta att upplysa om en ytbeläggning av rhodium på produkter som är märkta eller beskrivna som ädelmetall”. Detta inkluderar rhodiumpläterade silver- eller vitguldsartiklar.

Märkning av multimetalldelar

– I ett avsnitt som lades till i FTC:s guider 2018 står det att ”det är orättvist eller vilseledande att ge en felaktig bild av den relativa kvantiteten av varje ädelmetall i en produkt som innehåller mer än en ädelmetall”. Guiderna ger exemplet att använda ”Platinum Silver” för att beskriva en produkt som innehåller mer silver än platina i vikt. Istället rekommenderas företagen att ange ädelmetallerna i den ordning de är relativt tunga, från störst till minst. Till exempel säger Jewelers Vigilance Committee att en produkt som huvudsakligen består av sterlingsilver med 14k guldaccenter bör beskrivas med sterlingsilvret före guldet (”Sterling 14k”).

– Metaller kan dock anges i en annan ordning så länge det framgår tydligt att den första metall som anges inte är dominerande, t.ex. ”14k gold accented silver”.

Klicka här för att läsa hela texten i FTC:s Guides for the Jewelry, Precious Metals, and Pewter Industries (vägledning för smycken, ädelmetaller och tennindustrier).