Njuren är ett bönformigt organ som ligger på baksidan av kroppen, under bröstkorgen. En person föds vanligtvis med två njurar, som ligger på vardera sidan av vår ryggrad. Njurens primära funktion är att fungera som ett filter för att rena blodet från avfallsprodukter och att producera hormoner för att stödja blodtrycket och produktionen av blodkroppar. Njurarna består av mikroskopiska tubuli som fungerar som filtreringsenheter. När de filtrerar blodet samlas avfallsprodukterna i urinen, som lämnar njurarna via långa rör, urinledarna, som passerar in i urinblåsan där urinen lagras och så småningom stöts ut ur kroppen.

Njurcancer (även kallad njurcellscancer) är en onormal tillväxt av de celler som kantar njurens tubuli. Cancer bildas när normala celler börjar växa snabbt och okontrollerat. Kroppens normala försvar, som bildas av immunsystemet, kan inte förstöra cancercellerna eftersom de växer så snabbt. Resultatet blir att dessa celler klumpar ihop sig och bildar en massa, en så kallad tumör eller cancer. När en cancer väl börjar bildas kan den fortsätta att växa okontrollerat och eventuellt sprida sig utanför det område där den började. Mikroskopiska bitar av tumören kan också brytas av och spridas till olika ställen i kroppen via blodsystemet eller lymfsystemet. Denna spridning av tumörceller kallas metastaser. Metastatisk spridning är det som gör cancer till en dödlig sjukdom.

Renalcellscancer

Renalcellscancer är det medicinska namnet på den vanligaste formen av njurcancer. Cirka 33 000 nya patienter med njurcellscancer kommer att diagnostiseras i USA i år. Många faktorer har identifierats som potentiella orsaker till njurcellscancer. Dessa inkluderar: cigarettrökning, som fördubblar risken och bidrar till så många som en tredjedel av fallen; fetma; högt blodtryck och blodtrycksrelaterade mediciner; yrkesmässig exponering för petroleumprodukter, tungmetaller eller asbest; och hormonella obalanser.

Traditionellt sett fick många patienter med njurcancer reda på sin sjukdom på grund av att de såg blod i urinen, märkte en massa i sidan av kroppen eller på grund av smärta i sidan (flanken). Tyvärr avslöjar njurcancer inte alltid sin närvaro på dessa sätt och många njurcancerformer förblir oupptäckta tills de blir mycket stora, helt enkelt för att det inte finns några tecken eller symtom som specifikt pekar på diagnosen. För närvarande finns det inga laboratorietester tillgängliga för att specifikt upptäcka njurcancer. Vissa varningssignaler kan dock varna dig för möjligheten av en njurcancer. Dessa inkluderar: blod i urinen (även under mikroskopet), obehag i sidan eller ryggen som inte försvinner, känna sig trött, förlora sin aptit, uppleva viktnedgång utan bantning, ha onormala blodvärden. Många patienter upplever aldrig några symtom och cancer diagnostiseras när de undersöks eller testas för ett orelaterat besvär eller vid ett vanligt läkarbesök. Sådana ”tillfälliga” fynd är hur de flesta njurtumörer upptäcks.

De flesta tester som en läkare beställer för att avgöra om du verkligen har njurcellscancer är radiologiska undersökningar. En ultraljudsundersökning är en vanlig inledande undersökning: den tar en bild av njuren som kan ses på en tv-skärm. Ultraljud är en mycket känslig teknik för att skilja fasta tumörer från flytande tumörer (cystor). För att diagnosen njurcancer ska kunna ställas krävs ofta en datortomografi eller en magnetkameraundersökning. Detta är sofistikerade bildundersökningar som avbildar kroppens organ mycket noggrant och anses vara det bästa testet för att fastställa förekomsten av massor på njuren. MRT kan också användas för att kontrollera om det finns en tumör i njurarnas blodkärl. En skelettundersökning kan beställas för att fastställa om njurcancern har spridit sig till benen. En njurskanning kan hjälpa till att avgöra hur väl njurarna fungerar. Blodprov kan utföras för att leta efter onormala nivåer av kreatinin, ett tecken på nedsatt njurfunktion, eller onormala nivåer av leverenzymer, vilket kan tyda på att cancern involverar levern.

”Staging” avser processen att fastställa hur mycket cancer som finns i kroppen och var den finns. Alla cancerformer tilldelas ett ”stadium” före behandling. En sådan stadieindelning är viktig eftersom den hjälper till att fastställa prognosen samt vilken typ av behandling som skulle vara mest fördelaktig. Cancerns stadium är helt enkelt ett sätt att definiera tumörens omfattning: om cancern bara finns i njuren eller om den har spridit sig till andra ställen i kroppen. För att fastställa ett cancerstadium kan flera diagnostiska tester göras: bildtagning av buken, bäckenet, bröstkorgen och kanske även huvudet. Man kan göra en röntgenundersökning av bröstet, en skelettundersökning och/eller blodprover.

Stadier av njurcellscancer:

◦ Stadie I: Cancern finns endast i njuren och tumörens storlek är högst 7,0 cm i diameter.

◦ Stadium II: Cancern finns endast i njuren men tumörens storlek är större än 7,0 cm i diameter.

◦ Stadium III: Tumören i njuren kan vara av vilken storlek som helst, men den sträcker sig utanför det vävnadsskikt (Gerotafascia) som omsluter njuren och binjuren. Dessutom kan cancern ha spridit sig till blodkärl som leder blodet bort från njuren eller till den intilliggande binjuren.

◦ Stadium IV: Tumören i njuren sträcker sig bortom Gerota’s fascia och/eller cancern har spridit sig till en eller flera lymfkörtlar nära njuren. Dessutom kan det finnas tecken på att cancern har spridit sig till andra organ i kroppen, till exempel lungor, lever, hjärna eller ben.

Cancerns stadium, liksom patientens ålder och allmänna hälsotillstånd, bidrar till att avgöra vilken behandling som kommer att vara mest effektiv. Kirurgi är vanligtvis indicerat för behandling av njurcancer. Operationen består antingen av en radikal nefrektomi, som innebär att hela njuren och vävnaderna som omger den avlägsnas, eller en partiell nefrektomi (nefronsparande kirurgi), där endast det område av njuren som innehåller tumören avlägsnas. I allmänhet kommer en radikal nefrektomi i allmänhet inte att äventyra kroppens förmåga att filtrera avfallsprodukter om patienten har en normal motsatt njure: många människor kan leva friska liv med bara en njure. Ändå är en partiell nefrektomi att föredra när det är möjligt, eftersom den ger patienten den största mängden normal njurfunktion efter operationen.

Både öppna och minimalt invasiva (robotassisterad laparoskopisk och/eller laparoskopisk) kirurgiska tekniker används för att utföra njurkirurgi. Laparoskopisk och robotkirurgi är minimalt invasiva tekniker där kirurgen ser anatomin och utför operationen med hjälp av en kamera och verktyg som förs in genom små hål i patientens hud. Minimalt invasiva tillvägagångssätt är att föredra på grund av den snabbare återhämtning de erbjuder. Binjuren, som sitter ovanför njurarna, kan tas bort eller inte, beroende på den enskilda situationen. Lymfkörtlar som omger njuren kan tas bort eller inte, beroende på den enskilda situationen. Dessa frågor lämnas bäst till en diskussion mellan patienten och hans eller hennes kirurg.

Kirurgiska behandlingsalternativ för njurcancer

De flesta solida njurtumörer upptäcks oavsiktligt – det vill säga att de hittas av en slump under röntgenundersökningar som erhålls under utredning av ett orelaterat medicinskt tillstånd. De flesta av dessa njurtumörer är cancerartade. Lyckligtvis kan många av dem botas med kirurgi. Vissa njurtumörer är inte cancerartade och cystor (vätskefyllda tumörer) kan vara antingen cancerartade eller godartade. Den relativa risken för att en viss njurmassa är cancer grundar sig främst på radiologiska kännetecken (t.ex. fasta eller cystiska komponenter; oregelbundenhet i formen och förekomst av fett). Ändå är de flesta ”solida, kontrastförstärkande massor” eller ”komplexa cystiska lesioner” (i det medicinska lexikonet) cancerösa och kräver i allmänhet avlägsnande.

Det finns ett brett utbud av terapeutiska alternativ för behandling av njurcellscancer. Dessa inkluderar: radikal nefrektomi (avlägsnande av hela njuren) och partiell nefrektomi (avlägsnande av endast den cancersjuka delen av njuren). Dessutom behöver vissa lesioner kanske inte behandlas och kan följas med bildundersökningar (aktiv övervakning) och flera läkemedelsbehandlingar som kan användas i kombination med eller i stället för kirurgi, beroende på tumörens storlek och utbredning.

Radikal nefrektomi

Detta innebär att man tar bort hela njuren, den intilliggande binjuren och den omgivande fettvävnaden (allt ingår i Gerota’s Fascia). Denna operation används vanligen för stora njurcellskarcinom som inte är mottagliga för partiell nefrektomi. Radikal nefrektomi kan utföras antingen på ett öppet eller laparoskopiskt (minimalt invasivt) sätt. Återhämtningen efter laparoskopisk kirurgi är snabbare och är därför den föredragna tekniken när det är möjligt.

◦ Om tumören invaderar omgivande organ (t.ex. lever eller mjälte) eller involverar den nedre hålvenen kan dessa strukturer avlägsnas utöver njuren. Beroende på lokaliseringen och omfattningen av sådan lokalt avancerad sjukdom kan öppen eller laparoskopisk teknik användas.

◦ Ofta kombineras denna operation med en lymfkörteldissektion.

◦ Större njurtumörer kan återkomma även efter fullständigt kirurgiskt avlägsnande. Därför kan läkemedel mot cancer (systemisk medicinsk behandling) ges efter operationen för att förhindra återfall.

Partiell nefrektomi

Partiell nefrektomi kallas också för nefronsparande kirurgi. Detta innebär att endast tumören avlägsnas och att den omgivande normala njurvävnaden lämnas intakt. Denna operation är det föredragna tillvägagångssättet vid operation av njurcancer och är avgörande om patienten har eller riskerar att drabbas av njursvikt (t.ex. svårt högt blodtryck, njursten, diabetes). Det används också för patienter som har en njure eller tumörer i båda njurarna.

◦ Partiell nefrektomi kan utföras på ett öppet eller robotassisterat laparoskopiskt eller laparoskopiskt (minimalt invasivt) sätt. Återhämtningen efter laparoskopisk kirurgi är snabbare och är därför den föredragna tekniken när det är möjligt.

◦ Partiell nefrektomi är en mer komplicerad operation än att ta bort hela njuren och en patient som är en potentiell kandidat för nefronsparande kirurgi bör överväga att utvärderas vid ett akademiskt medicinskt centrum som utför en stor mängd partiella nefrektomier, till exempel de fellowship-utbildade urologiskt onkologiska kirurgerna vid UMass Department of Urology.

Transitional Cell Cancer

En annan typ av njurcancer kallas transitional cell cancer. Denna typ av cancer liknar i hög grad blåscancer och kan drabba njuren eller urinledarna, rören som tömmer njuren och dränerar urinen till urinblåsan. Dessa cancerformer är relativt sällsynta och drabbar cirka 4 000 personer i USA varje år. Det finns ett starkt samband med rökningsexponering och anställning inom kemi- och petroleumindustrin. Det är viktigt att hos dessa patienter utvärdera blåsan med avseende på förekomst av cancer, eftersom samsjuklighet är vanligt förekommande. Därför kommer de flesta patienter med övergångscellcancer i de övre kanalerna (njurar eller urinledare) också att genomgå cystoskopi, en undersökning av blåsan med ett litet teleskopiskt instrument.

Cancerns utbredning samt patientens ålder och allmänna hälsotillstånd bidrar till att avgöra vilken behandling som kommer att vara mest effektiv vid övergångscellcancer. Den mest sannolika initiala behandlingen kommer att vara kirurgisk. Kirurgi innebär nästan alltid en nefroureterektomi, vilket innebär att man tar bort hela njuren och urinledaren, vävnaderna som omger dem och en liten ”manschett” av blåsan där urinledaren sätter sig in.

Om tumören är begränsad till en liten del av urinledaren kan patienten vara en kandidat för en uretrektomi. Denna operation innebär att man tar bort den del av urinledaren som innehåller cancer och sedan återkopplar de två ändarna och lämnar njuren på plats. Om denna operation är lämplig beror på cancerns aggressivitet, lokalisering och omfattning och på om det är standardbehandling som kvarstår är nefroureterektomi (avlägsnande av hela njuren, urinledaren och ”manschetten” av urinblåsan). I mycket utvalda fall kan en patient genomgå endoskopisk kirurgi, där tumören avlägsnas medan njuren och urinledaren lämnas intakta. Detta utförs sällan och är vanligtvis reserverat för patienter med dålig hälsa, dålig njurfunktion och mycket små, mycket ytliga och mycket icke-aggressiva tumörer.

Nefroureterektomi

◦ Detta innebär att njuren, urinledaren och ”manschetten” i urinblåsan samt all omgivande vävnad avlägsnas.

◦ Nefrouretrektomi kan utföras på ett öppet, laparoskopiskt (minimalt invasivt) eller robotassisterat laparoskopiskt sätt.

◦ Nefrouretrektomi kan kombineras med avlägsnande av de regionala lymfkörtlarna och, i sällsynta fall, avlägsnande av blåsan (en cystektomi).

◦ En ureterektomi innebär att hela eller delar av urinledaren avlägsnas och att njuren lämnas intakt. Urektomi kan utföras på ett öppet eller laparoskopiskt (minimalt invasivt) sätt.

◦ Endoskopisk kirurgi innebär att en övergångscellcancer i njuren eller urinledaren avlägsnas genom ett teleskop som förs in genom urinröret och in i urinblåsan. Detta ingrepp är inte vanligt förekommande.

◦ Om cancern har spridit sig till vävnad som omger njuren eller urinledaren, eller om den har metastaserat till avlägsna organ (t.ex. lunga eller lever), kan läkemedelsbehandling (kemoterapi) användas utöver kirurgi.

Andra cancerformer i njurarna

Det finns andra tumörer som kan påverka njurarna. Njursarkomer behandlas på samma sätt som njurcellscancer, men kräver ofta tillägg av kemoterapi. Angiomyolipom (en tumör som består av fett, muskler och blodkärl) kan behandlas på olika sätt: bland annat genom kirurgi, embolisering (blockering av blodtillförseln till tumören) och observation. Lymfom behandlas med läkemedelsbehandlingar. Onkocytom är godartade lesioner som liknar njurcellscancer och diagnosen ställs ofta efter en operation.