I slutet av femtiotalet, när han bara var en ung man, började Wayne Hiebert leta efter en 1955 Ford Thunderbird.

”Jag letade efter en”, säger kalgariern, ”och jag tittade på två eller tre av dem, men det fungerade helt enkelt inte. Ändå har jag alltid velat ha en av de där små fåglarna.”

När han var tonåring säger Hiebert att han ”skojade runt” med en 1953 års Meteor. Han anpassade bilen, som var hans dagliga förare, och visade upp den på utställningar i Calgary och Lethbridge. Efter det kom och gick bilar i Hieberts liv, och även om han inte skaffade en Thunderbird köpte han en Ford Model A och byggde en hot rod. Den Model A blev klar 1967 – och det är ett fordon som fortfarande finns kvar i familjen. Andra bilar som han byggde och behöll är bland annat en Mustang från 1966 och en Ford Deluxe cabriolet från 1940.

Efter att ha väntat länge flög 2014 äntligen en Thunderbird in i Hieberts liv.

”Min son Todd hade en vän som arbetade på Bumper to Bumper”, säger han. ”Eftersom jag alltid pratade om en Thunderbird från 1955 visste alla att jag letade, inklusive Todds vän.”

”En dag vid reservdelsdisken nämnde en kund att han ville sälja en reservdelsbil från 55 års T-bird. Det var då jag blev uppringd och vi åkte dit för att titta på Thunderbird.”

Säljaren hade ursprungligen köpt bilen i Spokane och under årens lopp hade han tagit bort flera delar för att sätta ihop sin egen Thunderbird. Det Hiebert köpte var resterna, och projektet hamnade i hans garage. Även om delar hade plockats bort från bilen passade Thunderbird in i Hieberts planer. Han ville bygga bilen som han ville, och det innebar moderniserad och rensad, men omisskännligt en Thunderbird från 1955.

Den första generationen av Ford Thunderbird, som tillverkades 1955-1957, var en tvåsitsig cabriolet som kom med ett hårt glasfibertak. Modellens uppkomst går tillbaka till 1951, när Fords chefer blev medvetna om de amerikanska konsumenternas intresse för europeiska sportbilar. Kort därefter upptäckte de att Chevrolet arbetade på Corvette – en bil som släpptes 1953.

Mycket i smyg hade Fords konstruktörer redan börjat utveckla en tvåsitsig bil och det dröjde inte länge innan Thunderbird var helt färdigutvecklad. Byggkostnaden hölls nere eftersom delar delades från andra Fords, bland annat instrumentkluster, strålkastare, bakljus och Mercury V8-motor.

Den första generationen T-birds visade sig vara populär, och bilarna har gått vidare till att bli ett av de mest lätt igenkännliga amerikanska fordonen. De spelar också en stor roll i populärkulturen och har figurerat i viktiga filmer som American Graffiti.

När de köptes säger Hiebert att det var uppenbart att hans Thunderbird hade rullats – men den enda riktiga skadan var på ramen på vindrutan och den övre vänstra sidan av den bakre stänkskärmen. Efter att han hade tagit bort bilen, placerat karossen på ett rotisseri och sandblästrat plåten, upptäckte Hiebert att den hade varit med om två tidigare kollisioner.

”Den hade träffats hårt i det högra främre hörnet, reparerats och på sätt och vis lappats ihop”, säger han.

I arbetet tog Hiebert bort kylarstödet, rätade upp all plåt och svetsade ihop det igen. Områden med rost, bland annat förar- och passagerarbotten, dörrbottnarna och kvartspanelerna, skars ut och ny metall svetsades in. Samtidigt svetsade Hiebert igen hålen i den yttre klädseln.

”Jag utförde alla reparationer av plåt”, säger han, men ger sin vän Kerry Hansen äran för att ha utfört allt finsnickeri på karossen. För att underbygga all plåttillverkning köpte Hiebert ett specialanpassat chassipaket från Fat Man Fabrications i North Carolina. Det innehöll allt han behövde, t.ex. en 9-tums Ford-bakvagn som stabiliserades av länkar med fyra stänger och fjädrar, Wilwood-skivbromsar, svängstänger och komponenter för servostyrning.

”De svetsade in motorfästena för Ford Performance 535 hästkrafters crate-motor som jag köpte för projektet”, tillägger Hiebert. ”Det är en liten block, borad och stroked till 427 kubikcentimeter och den backas upp av en Tremec Magnum sexväxlad växellåda.”

Jag väntar bara på lite fint väder för att få ut den och se vad den kommer att göra.

Invändigt anpassade Hiebert instrumentpanelen genom att ympa in instrumentpanelen från en Ford F-100 pickup från 1956 och installera ett Dakota Digital-kluster med varvräknare.

Han modifierade bänksätet för att få det att se ut som ett par hinkar och anförtrodde klädseln åt Cascade Vans & Interiors i Calgary. De använde originalbågar till den konvertibla toppen och sydde även en svart topp med röd tråd – en viktig detalj i all klädsel som Hiebert specificerade.

Hieberts Thunderbird från 55, som rullar på Budnik-fälgar, debuterade vid Calgary World of Wheels 2020, där den tog förstapriset i klassen Mild Sports och vann Outstanding Custom Interior.

Sedan dess säger Hiebert: ”Jag har haft bilen igång, men jag väntar bara (inte för att han inte har väntat sedan slutet av 1950-talet) på lite fint väder för att få ut den och se vad den kan göra.”

Greg Williams är medlem i Automobile Journalists Association of Canada (AJAC). Har du ett tips för en spalt? Kontakta honom på 403-287-1067 eller [email protected]