Exotiska reptiler har blivit allt populärare som sällskapsdjur under de senaste åren. Denna ökade popularitet har lett till en ökning av antalet reptilrelaterade salmonellainfektioner som inträffar varje år i USA (för närvarande uppskattas det till 93 000) (4; J. Mermin, L. Hutwagner, D. Vugia, P. Kirley, J. Bender, J. Koehler, T. McGivern, R. Marcus, F. Angulo, and the FoodNet Working Group, 36th Annu. Meet. Infect. Dis. Soc. Am., 1998 ). Barn under 10 år och personer med nedsatt immunförsvar tycks vara särskilt utsatta för infektioner med reptilassocierade Salmonella spp. och drabbas ofta av allvarliga kliniska förlopp, inklusive dödsfall på grund av septikemi och meningit (2, 4). Av denna anledning förbjöd den amerikanska regeringen 1975 handel med sköldpaddor vars karapax är mindre än 4 tum från framsida till baksida. Denna åtgärd ledde till en 77-procentig minskning av sköldpaddsassocierad salmonellos (5). På grund av den ökande populariteten av exotiska reptiler som husdjur ökar dock fortfarande förekomsten av reptilassocierad salmonellos. Exempelvis ökade isoleringen av Salmonella enterica subsp. houtenae serovar Marina från människor från 2 fall 1989 till 47 fall 1998, och antalet fall av S. enterica serovar Poona ökade från 199 fall 1989 till 341 fall 1998 (3). De viktigaste serotyperna som isolerats från patienter med reptilassocierad salmonellos är S. enterica subsp. diarizonae (IIIb)-serovarer, S. enterica subsp. houtenae (IV)-serovarerna Chameleon och Marina samt S. enterica subsp. enterica (I)-serovarerna Java, Stanley och Poona (1). Mycket ofta har sköldpaddor och leguaner, som ofta tillåts ströva fritt i djurhållarnas hem och fungerar som husdjur för barn, identifierats som källor till infektion hos människor. Dessutom har majsormar, pytonormar och boas också identifierats som källor till salmonellainfektioner (1, 4, 5). Torkade preparat av skallerormar som används i folkmedicin har lett till allvarliga salmonellainfektioner med dödsfall (7, 11).

Och även om olika reptiler, t.ex. leguaner, sköldpaddor och ormar, retrospektivt har beskrivits som källor till salmonellos hos människor (5, 8, 11), är det oklart hur ofta vissa arter av reptiler koloniseras av Salmonella-arter. Därför har vi prospektivt undersökt avföringsprover från två avelsgrupper av ormar med avseende på förekomst av Salmonella.

För att bedöma prevalensen av Salmonella samlades färska avföringsprover in från 10 näshornsormar (Bitis nasicornis, Shaw 1802) och 6 ögonfransormar (Bothriechis schlegelii, Berthold 1846) med en swap och behandlades omedelbart i enlighet med ett standardprotokoll för påvisande av enteriska patogener. Detta protokoll följer rekommendationerna från German Society for Hygiene and Microbiology och omfattar användning av icke-selektiv blodagar, MacConkey-agar, en selenitberikningsbuljong och de salmonellaselektiva agarerna salmonella-shigella-agar och xylose-lysin-deoxycholat-agar. Alla agarplattor inkuberades i 48 timmar vid 37 °C. Efter 24 och 48 timmar inspekterades agarplattorna för tillväxt av salmonella. Anrikningsbuljongen inkuberades i 18 timmar vid 37 °C och överfördes sedan till salmonella-shigella-agar och xylose-lysin-deoxycholat-agar, som inkuberades vid 37 °C i ytterligare 24 timmar. Identifiering skedde med hjälp av API E identifieringssystem (BioMerieux, Lyon, Frankrike). Serotypning utfördes genom direkt agglutination på mikroskivor (6) vid det nationella referenscentret för enteriska patogener (Institut für Hygiene und Umwelt, Hamburg, Tyskland). Generering av antisera utfördes genom immunisering av Nya Zeeländska kaniner enligt Världshälsoorganisationens riktlinjer (9). För pulsed field gel electrophoresis (PFGE) smältes genomiskt DNA med XbaI. De resulterande fragmenten löstes upp i en 1 % agarosgel med ett CHEF DR III-system (Bio-Rad Laboratories, Richmond, Kalifornien). De uppdrivna pulstiderna varierade från 5 till 35 s under 32 timmar vid 6 V och 14 °C. Gelen färgades med ethidiumbromid, avfärgades i destillerat vatten och fotograferades under UV-belysning. PFGE-profiler analyserades enligt etablerade kriterier som anges av Tenover och medarbetare (10).

Salmonellastammar av serogrupp IIIb isolerades från avföringsproverna från alla B. nasicornis-ormar och från tre av sex B. schlegelii-ormar. En översikt över de serologiska typningsresultaten ges i tabell 1.1. Sammanlagt isolerades 12 serovarer av Salmonella serogrupp IIIb, där 48:i:z var den enda serovar som isolerades från olika ormar. Uppföljningsprover togs från fyra djur under en period på 1 till 22 månader. Alla dessa ormar var permanent koloniserade av Salmonella serogrupp IIIb-stammar. Serotypning avslöjade identiska stammar i B. nasicornis orm 5 under hela uppföljningsperioden (tabell (tabell1).1). Klonidentiteten hos dessa stammar påvisades genom PFGE (Fig. (Fig.1).1). De övriga tre ormarna uppvisade förändringar av koloniserande Salmonella-serovarer under uppföljningen (tabell (tabell1).1). B. nasicornis orm 2 visade en förändring från Salmonella serotyp 17:l,v:z35 till Salmonella serotyp 48:i:z inom en månad. Denna stam var identisk med den som isolerades från B. nasicornis orm 3, vilket framgår av PFGE (Fig. (Fig.1).1). Identiska kloner av Salmonella serotyp 48:i:z, som skiljde sig från dem som isolerats från B. nasicornis-ormarna, hittades också i två B. schlegelii-sormar (Fig. (Fig.1).1). Detta resultat kan bero på att de två B. nasicornis-ormarna, liksom de två B. schlegelii-sormarna, med denna serovar hade hållits tillsammans före denna studie i avelssyfte. Alla andra djur som undersöktes i denna studie hölls alltid ensamma i separata burar. PFGE-analysen av Salmonella serotyp 48:i:z-stammen isolerad från B. nasicornis orm 10 visade ett annat bandningsmönster.

Antibiotikatestning utfördes med hjälp av skivdiffusionsmetoden och avslöjade alla Salmonellaisolaters känslighet för penicilliner, cefalosporiner, karbapenemer, aminoglykosider och fluorokinoloner.

Det är oklart om ormarna fick Salmonella i livmodern, perinatalt, genom intag av kontaminerat byte eller genom kontakt med kontaminerad avföring från andra reptiler. I vår undersökningsgrupp med 16 sällskapsormar uppvisade Salmonella serogrupp IIIb en hög prevalens (81 %). Antalet undersökta ormar är för litet för en statistisk analys, men 100 % av B. nasicornis-ormarna var koloniserade, medan Salmonella serogrupp IIIb endast kunde påvisas hos 50 % av B. schlegelii-sormarna. Detta resultat kan bero på ormarnas olika beteenden. B. nasicornis är en marklevande orm, medan B. schlegelii lever i buskar och träd. Särskilt när dessa ormar hålls i terrarier har B. nasicornis en förhöjd risk att komma i kontakt med kontaminerad avföring. Observationen att de ormar som hölls tillsammans under en tid uppvisade identiska Salmonella serogrupp IIIb-isolat stöder antagandet att kolonisationen huvudsakligen sker genom kontakt med förorenad avföring. Dessutom utfodrades B. nasicornis-gruppen uteslutande med gnagare från en leverantör vars övervakningsodlingar för djuren regelbundet var negativa för enteriska patogener, inklusive Salmonella spp. Därför är överföring genom kontaminerat byte i denna avelsgrupp av ormar högst osannolik.

Vår studie är den första prospektiva undersökningen av prevalensen av Salmonella serogrupp IIIb serovarer i två avelsgrupper av sällskapsormar. Våra resultat visar att mycket höga procentandelar av ormarna är koloniserade med Salmonella spp. Detta resultat gäller uppenbarligen särskilt för marklevande ormar. För att förhindra reptilrelaterade salmonellainfektioner har Centers for Disease Control and Prevention utfärdat rekommendationer för hantering av reptiler. Förutom standardrekommendationerna, t.ex. att man ska tvätta händerna noggrant med tvål och vatten efter att ha hanterat reptiler eller reptilburar, föreskriver dessa rekommendationer att reptiler i) inte bör hållas på barnomsorgscentraler, ii) bör hållas borta från hushåll med barn som är yngre än ett år och personer med nedsatt immunförsvar, och iii) inte bör tillåtas att ströva fritt i hemmet eller bostadsområdet (4).