Det började med en okcupid-profil.
Det var en tjej i 30-årsåldern. Stora, nästan omöjligt blå ögon. Fransar som var så tjocka att de föll som vattenfall på hennes kinder. Hennes hår var mörkt. Färgen var obeskrivlig – en svartblå nyans med ett gyllene inslag. Hon hade sex bilder på sig själv på sin profil. De var alla av hennes ansikte – täta närbilder som skymde allt bakom henne.
Och hon log inte på någon av dem.
Tjejen var inte särskilt attraktiv, om jag ska vara ärlig. Hennes ögon var så stora att de tog upp större delen av hennes ansikte. Hennes näsa var liten och skarp. Hennes lätta rynkningar gjorde att hennes ansikte såg rynkat ut, som om hon just hade smakat något bittert. Hon valde definitivt inte de mest smickrande bilderna av sig själv.
Hennes profil var sparsam. De flesta av fälten var tomma. Det hon delade med sig av var grundläggande. Hon skrev sin ålder, sitt kön och sin ras. Hon angav att hon var intresserad av både män och kvinnor. Hennes biografi löd helt enkelt: ”Jag vill träffa någon. Någon ny. Vill du också träffa mig?”
Trots det märkliga i hennes profil messade jag henne. Jag var fascinerad av hennes udda drag och mystiska personlighet. Jag skrev något litet och enkelt som speglade hennes profil. ”Hej, mitt namn är David. Jag letar också efter att träffa någon. Vi kanske kan träffas?”
Det var först efter att jag tryckt på skicka som jag läste hennes användarnamn. ”HotSinglesinYourArea”. Fan. Med ett sådant användarnamn tänkte jag att detta var en falsk profil, förmodligen för en bluff dejting service. Jag var desperat, men inte SÅ desperat.
Nja, kanske så desperat. Jag hade inte dejtat någon på flera år. Okcupid hade lett till exakt tre dejter. Den ena dök aldrig upp, den andra varade i ungefär en timme och den tredje ringde aldrig tillbaka. Jag oroade mig för att jag aldrig skulle hitta en flickvän. Fan, jag oroade mig för att jag aldrig skulle ha sex igen! Jag tänkte med min kuk och skickade meddelanden till alla tjejer som såg ens det minsta tilltalande ut.
99% av tiden var det ingen som messade tillbaka. Men HotSinglesinYourArea skickade mig ett svar inom några minuter.
”Hej David. Jag skulle vilja träffa dig.”
Fuck ja! Vid det här laget brydde jag mig inte om det var en bluff, jag skulle pröva lyckan. ”Kul att höra! Vad heter du?”
Jag väntade vid min laptop på att hon skulle svara. Några minuter tickade förbi utan något svar. Minuterna förvandlades till en timme. Jag väntade och väntade och fördrev tiden på youtube. Men jag kunde inte få bort de där utomjordiska ögonen ur mitt huvud.
Till slut, fem timmar senare, skickade hon mig ett svar med en enda mening. ”Kan vi träffas ikväll?”
Jag kämpade mellan att känna mig irriterad över det sena svaret och exalterad över möjligheten att få ett ligg. Jag borde nog ha väntat innan jag svarade i ett patetiskt försök att låtsas vara upptagen. Men min iver övermannade mig. ”Ja! Nämn stället.”
Svaret kom genast. ”Olin Park.”
Jag skrev mitt svar noggrant. ”Jag känner till platsen. Jag kan möta dig där om en timme om du vill. Förresten, vad heter du?”
Jag väntade på henne igen. Det började bli sent, nästan nio på kvällen. Om vi ville ha en riktig dejt måste hon återkomma till mig snabbt. Jag var på väg att skicka ett nytt meddelande till henne när hon svarade. ”Jag är redan här.”
Jag blev lite förvånad. Hon kanske bodde i närheten av parken? Jag skrev till henne: ”Är du redan i parken?”
Svaret kom nästan innan jag tryckte på skicka. ”Jag är utanför din lägenhet.”
Mitt hjärta slog mot min bröstkorg. Hon drev med mig, helt klart. Jag började skriva: ”Mycket roligt-”
Men sedan knackade någon på min dörr. Mina händer började skaka. Detta kunde inte vara verkligt. Jag hade en av hennes bilder på min skärm. Jag svär att bilden hade ändrats så att hon nästan log.
Jag närmade mig dörren tveksamt. ”Vem är det?”
En stund av tystnad, och sedan sa en manlig röst: ”Leverans till David Cummings?”
Jag utbröt i skratt. Jag hade glömt att jag hade beställt pizza. Vilken idiot. Jag öppnade dörren och budkillen tittade på mig med ett leende. ”Det blir tjugofyra åttio.”
”Behåll växeln”, sa jag till honom när jag gav honom trettio dollar.
Han flinade. ”Tack. Och hey, ha kul med din dejt!”
Svetten sprang från min panna. Hela min kropp blev kall. ”Vad sa du?”
Han knäppte ihop ögonen. ”Jag menar bara, ha kul.”
”Jag är inte på en dejt”, sa jag bestämt.
”Öh, okej. Jag är ledsen. Jag såg bara tjejen bakom dig och tänkte-”
Jag snurrade runt och tappade pizzan. Ingen var där. Jag kunde höra pizzakillen sakta backa undan. Jag brydde mig inte. Jag tände alla lampor och kollade varje rum. Jag kände mig som en idiot som öppnade alla garderobsdörrar och tittade under min säng. När allt var inspekterat kunde jag äntligen andas igen. Min teori var att budkillen hade sett bilderna på flickan på min bärbara dator och trott att hon verkligen var där med mig. Det måste vara så. Det fanns ingen annan förklaring.
Jag gick till datorn. Den här tjejen skrämde mig. Jag tänkte blockera henne men något konstigt hände. På min skärm fanns en annan profil. Den hade samma användarnamn men könet sa manlig. Hade tjejen ändrat sin profil medan jag hämtade pizza? Det fanns inga bilder längre. Jag var färdig med det här skitsnacket. Jag stängde fliken. Det var uppenbart att jag hade fått nog av okcupid för dagen.
Och utan förvarning dök fliken upp igen. HotSinglesinYourArea. Man, 40-tal, vit. Förutom att det den här gången fanns bilder. Bilder på mig. Alla närbilder av mitt ansikte, inte leende. Jag fick gåshud. Jag hade ett nytt meddelande.
Jag fick andan i halsen.
Förskräckt klickade jag på det. Skärmen blev svart. Det var då jag såg en spegelbild av en puckad tjej på min skärm. Hon log lugnt och stilla. ”Trevligt att träffa dig”, sa hon med hundra människors röster. Hon kom mot mig och innan jag visste vad som hände var de inne i mig.
Det var bättre än sex. Och också ensammare.
Vi är tillsammans nu. Hundratals desperata människor, precis som jag. Men det finns inget jag längre. Vi är vi. Vi andas som en. Vi lider som en. Tillsammans. Men aldrig kompletta. Vi vill fortfarande träffa någon.
Någon ny.
Vill du också träffa mig?