Kulturell förnyelse

Ett annat anmärkningsvärt inslag i Karl den stores regeringstid var att han insåg konsekvenserna för sina politiska och religiösa program av den kulturella förnyelse som pågick i stora delar av det kristna västvärlden under 800-talet. Han och hans regering stödde en rad olika aktiviteter som tillsammans gav upphov till en kulturell renovatio (latin: ”förnyelse” eller ”restaurering”), som senare kallades den karolingiska renässansen. Förnyelsen fick fart och form av en krets av utbildade män – främst präster från Italien, Spanien, Irland och England – som Karl den store gav en framträdande plats vid sitt hov på 780- och 790-talen; den mest inflytelserika medlemmen i denna grupp var den anglosaxiske prästmannen Alcuin. Samspelet mellan medlemmarna i cirkeln, där kungen och ett växande antal unga frankiska aristokrater ofta deltog, föranledde Karl den store att utfärda en rad order som definierade målen för den kungliga kulturpolitiken. Det främsta målet var att utöka och förbättra den latinska läskunnigheten, ett mål som ansågs viktigt för att administratörer och pastorer skulle kunna förstå och utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt. För att uppnå detta mål krävdes en utvidgning av utbildningssystemet och produktion av böcker som innehöll de viktigaste delarna av den kristna latinska kulturen.

Hofcirkeln spelade en nyckelroll när det gällde att ta fram de handböcker som krävdes för att undervisa i latin, för att förklara trons grundsatser och för att utföra liturgin på rätt sätt. Den bidrog också till att skapa ett kungligt bibliotek som innehöll verk som möjliggjorde en djupare utforskning av den latinska läran och den kristna tron. Ett kungligt scriptorium inrättades, som spelade en viktig roll i spridningen av den karolinska minuskeln, ett nytt skriftsystem som underlättade kopiering och läsning, och i experimenterandet med konstformer som var användbara för att dekorera böcker och för att visuellt överföra det budskap som fanns i dem. Medlemmarna i hovkretsen författade poesi, historieskrivning, bibelexegetik, teologiska traktat och epistlar – verk som vittnade om avancerad intellektuell aktivitet och språklig expertis. Deras ansträngningar fick Alcuin att skryta om att ett ”nytt Aten” var på väg att växa fram i Francia. Det nya Aten kom att identifieras med Aachen, från omkring 794 Karl den Stores favoritresidens. Aachen var centrum för ett stort byggnadsprogram som omfattade Palatinska kapellet, ett mästerverk av karolingisk arkitektur som fungerade som Karl den stores kejsarkyrka.

Konungliga direktiv och de kulturella modeller som tillhandahölls av hovcirkeln efterliknades snabbt i kulturella centra runt om i riket där tecken på förnyelse redan syntes. Biskopar och abbotar, ibland med stöd av lekmannamagnater, försökte återuppliva befintliga biskops- och klosterskolor och grunda nya, och åtgärder vidtogs för att öka antalet elever. Vissa skolmästare gick utöver den elementära latinundervisningen för att utveckla läroplaner och sammanställa läroböcker i de traditionella sju fria konsterna. Antalet scriptoria och deras produktionskapacitet ökade dramatiskt. Och biblioteken ökade i antal och storlek, särskilt i klostren, där boksamlingarna ofta innehöll klassiska texter vars enda bevarade kopior gjordes för dessa bibliotek. Även om de fullständiga frukterna av den karolingiska renässansen framträdde först efter Karl den stores död, visade sig konsekvenserna av hans kulturprogram redan under hans livstid i form av förbättrade kunskaper i latin, utökad användning av skriftliga dokument i den civila och kyrkliga förvaltningen, avancerade diskursnivåer och stilistisk mångsidighet i formella litterära produktioner, berikade liturgiska användningsområden och varierade tekniker och motiv som användes i arkitektur och bildkonst.