Sarah Winnemucca, även kallad Sarah Hopkins Winnemucca eller Sally Winnemucca, ursprungligt namn Thoc-me-tony, Thocmectony eller Tocmectone (”Shell Flower”), (född ca. 1844, Humboldt Sink, Mexiko -död 16 oktober 1891, Monida, Montana, USA), indiansk pedagog, föreläsare, stamledare och författare som är mest känd för sin bok Life Among the Piutes: Deras fel och anspråk (1883). Hennes skrifter, som är värdefulla för sin beskrivning av livet för nordpaiuterna och för sina insikter om effekterna av den vita bosättningen, är bland de få samtida verken från indianerna.
Som barnbarn till Truckee och dotter till Winnemucca, båda nordpaiuternas hövdingar, bodde hon under en del av sin barndom i San Joaquin-dalen i Kalifornien, där hon lärde sig både spanska och engelska. Efter återkomsten till Nevada bodde hon en tid hos en vit familj och antog namnet Sarah. År 1860 gick hon en kort tid i en klosterskola i San Jose, Kalifornien, tills invändningar från föräldrarna till vita elever tvingade henne att lämna skolan. Under Paiute-kriget 1860 och de efterföljande alltmer frekventa sammandrabbningarna mellan indianer och vita drabbades hon av förlusten av flera familjemedlemmar. Hon försökte sig på rollen som fredsmäklare vid några tillfällen och från 1868 till 1871 tjänstgjorde hon som tolk vid Camp McDermitt i nordöstra Nevada. År 1872 följde hon med sin stam till ett nytt reservat, Malheur, i sydöstra Oregon.
Winnemucca var under en tid tolk för reservatsagenten, men utnämningen av en ny och osympatisk agent 1876 satte stopp för hennes tjänstgöring liksom för en period av relativt lugn i reservatet. När Bannockkriget bröt ut 1878 fick hon veta att hennes far och andra hade tagits som gisslan och erbjöd sig att hjälpa armén att rekognosera Bannockområdet. Winnemucca, som färdades mer än 160 mil genom Idaho och Oregon, lokaliserade Bannocklägret, förde bort sin far och många av hans följeslagare och återvände med värdefulla upplysningar till general O.O. Howard. Hon var scout, assistent och tolk för Howard under den efterföljande kampanjen mot Bannocks.
År 1879 föreläste hon i San Francisco om sin stams svåra situation – många av dess medlemmar hade förvisats tillsammans med krigiska Bannocks till ett reservat i Washingtonterritoriet – och om de oförrätter som begicks av oärliga civila indianagenter. Trots förtal från agenterna och deras vänner fick Winnemucca president Rutherford B. Hayes uppmärksamhet. Hon lovades att hennes folk skulle återvända till Malheur-reservatet och få en delad tilldelning av mark där, men den order som utfärdades i detta syfte verkställdes aldrig.
Efter ett års undervisning i en skola för indianska barn vid Vancouver Barracks, Washington Territory, och hennes giftermål i slutet av 1881 med L.H. Hopkins, en arméofficer, åkte Winnemucca, som bland de vita ofta var känd som ”prinsessan”, på en föreläsningsturné i öst för att väcka den allmänna opinionen. Med hjälp av general Howard, Elizabeth Peabody och andra blev turnén en succé och försäljningen av hennes bok Life Among the Piutes: Their Wrongs and Claims samlade in pengar till Winnemuccas utgifter. Hon fick tusentals underskrifter på en petition som krävde den utlovade tilldelningen av reservatsmark till enskilda Paiutes. Kongressen antog ett lagförslag i detta syfte 1884, men återigen blev löftena inte verklighet. Mellan 1883 och 1886 undervisade Winnemucca i en Paiute-skola nära Lovelock i Nevada. År 1886 dog hennes man, och då hon själv var sjuk flyttade Winnemucca till en systers hem i Monida, Montana, där hon dog 1891.