21.04.2015

Dugonger och sjökor är hotade. Men folktraditioner kring dessa märkliga djur – som från Amazonas till Australien är kopplade till legender om vattenlevande förförelse – kan hjälpa till att mobilisera till deras försvar.

Manateens svans är formad som en enorm paddel. Från en viss vinkel tycks ett tecknat leende pryda dess tunga nos. Och trots den strömlinjeformade formen ger djurets stora volym det ett otympligt utseende. Men en gång i tiden tros sjömän som var svältfödda på kvinnligt sällskap ha misstagit sig på dessa märkliga djur och trott att de var förtrollade.

År 1493 rapporterade Christofer Columbus att han hade sett ”sjöjungfrur” utanför Haitis kust, men han noterade att de ”inte var så vackra som de avbildas, för på något sätt ser de ut som män i ansiktet”.”

Utforskarens dagboksanteckning anses nu ha beskrivit manateen, av vilken det finns fyra arter. Tillsammans med dugongen utgör de ordningen sirenia, även känd som sjökor. Varhelst i världen man hittar sjökor finns det också myter som ger dem symboliska och till och med övernaturliga krafter.

Nu har sjökossan fått en nästan lika osannolik roll som Columbus sirener. Den här gången står djuret i centrum för en politisk tvist mellan den japanska regeringen och prefekturen Okinawa om planerna på att bygga en amerikansk militärbas vid kusten där.

Japans sista dugongs

Kampanjmakare som har kämpat mot basen i nästan 20 år fokuserar alltmer på dess miljöpåverkan. De säger att den inte bara kommer att ha en förödande effekt på värdefulla korallrev, utan också kommer att utplåna Japans sista kvarvarande dugongpopulation.

”Dessa dugongs är kända som världens nordligaste population av arten, och det uppskattas att det finns så få som ett dussin kvar”, säger Yuki Sekimoto från Greenpeace Japan till Global Ideas.

I februari lanserade miljögruppen en #link:http://act.greenpeace.org/ea-action/action?ea.client.id=1844&ea.campaign.id=35851:save the dugong campaign# för att uppmärksamma frågan. Oavsett detta fortsätter Tokyo med sina byggplaner. Till nackdel för det marina livet, sade Sekimoto.

”De betongplattor som dumpades i bukten har förstört korallrev även utanför byggnadszonen, och på havsbottnen i området finns sjögräs som är dugongens huvudsakliga födokälla.”

Kulturell betydelse

Hideki Yoshikawa, meddirektör för Citizens’ Network for Biodiversity in Okinawa, säger att dugongens historiska och kulturella betydelse gör den till en naturligt viktig symbol för motståndet mot den planerade militäranläggningen.”

”Historiskt sett är de verkligen viktiga djur för Okinawas folk”, sade antropologen Yoshikawa. ”Förr i tiden betraktade människor dem som budbärare till havsgudarna. Vi har många legender och folklore om dugongs – en berättelse som jag verkligen gillar är att dugongs lärde människor hur man parar sig.”

Sådana legender återkommer över hela världen.

Caryn Self Sullivan, marinbiolog vid Georgia Southern University i USA, har arbetat med projekt för bevarande av sjökor runt om i världen, och hon säger att där det finns sjökor finns det med största sannolikhet också myter. ”I Västafrika är namnet man hör om och om igen Mami Wata”, säger hon.

Havets dam

Mami Wata, som sjökaninen kallas i den delen av världen, hänvisar också till en kvinnlig vattenand, som ofta avbildas som en kvinna med svans som en fisk. Myterna om Mami Wata sträcker sig från mystisk helare och fruktbarhetssymbol till ondskefull förförerska.

Sullivan berättade om en historia om sjökortens ursprung som han är särskilt förtjust i: Manaten var en jungfru som badade vid flodkanten när några främlingar kom fram och stal hennes kläder. Hon dök ner i vattnet och använde ett palmblad för att gömma sig – som hon sedan använde som paddel, och blev sjökan.

Inhemska kulturer runt om i världen har också sina historier att berätta. Vissa skildrar sjökaninen som en vacker ung kvinna, andra talar om att Vintergatan spreds över himlen när en dugongkalv slets från sin mammas bröst. Till och med namnet ”dugong” kommer från ett malajiskt ord som betyder ”havets dam”.

Liksom Columbus säger de som har studerat djuren att de inte har mycket att komma med när det gäller kvinnlig skönhet. Men de påpekar också att sirenia är bland de få däggdjur som har ett par spenar placerade under sina framben. Det har till och med rapporterats om sjökatemammor som vaggar sina ungar i sina bröstvårtor för att mata dem.

”När man tittar på dugongerna, när man ser kalven simma med sin mamma, påminner det en på något sätt om oss”, säger Yoshikawa.

Bra ätande

Helene Marsh, professor i havs- och miljövetenskap vid James Cook-universitetet i Australien, har studerat dugonger sedan 1970-talet. Hon drogs först till arten på grund av dess kulturella betydelse för ursprungsbefolkningar.

”I Australien är de en enorm symbol för ursprungsbefolkningens identitet”, säger Marsh till DW. ”Om du åker till Torres Strait ser du dugong-symboler överallt – på skoluniformer, på bussar. Och i Thailand och Palau är de mycket speciella djur.”

Speciella på olika sätt. Som Marsh uttrycker det, ”de är otroligt goda att äta”. Hon säger att jakt på dugong har pågått i Torres sundet mellan Australien och Nya Guinea i 4 000 år, utan att arten har äventyrats.

Hon hävdar att fartygsolyckor, garn och förlust av livsmiljöer – som har utsatt dugongerna för risker på andra platser utanför Australiens kust – utgör ett mycket större hot, och att traditionen av dugongjakt innebär att skyddet av arten är nära knutet till bevarandet av den inhemska kulturen.

Men hon medger att det finns få ställen i världen där dugongjakt kan bedrivas på ett hållbart sätt. Nästan överallt där sirenor finns är de hotade.

Framgångssaga om bevarande

I Florida tyder #link:http://myfwc.com/news/news-releases/2015/march/16/manatee-count/:recent undersökningar# på att antalet sjökor ökar. Detta har fått US Fish and Wildlife Service att överväga att ändra dess status från ”utrotningshotad” till ”hotad”. Men vissa befarar att detta skulle kunna påverka finansieringen för deras bevarande.

”Visst har de återhämtat sig avsevärt”, säger Sullivan. ”Om de har återhämtat sig tillräckligt för att minska skyddet – det tror jag inte.”

Floridamanteln är den enda art av sjökor som inte är listad som utrotningshotad av Internationella naturvårdsunionen. Men ingen sirenapopulation är mer hotad än Okinawas dugong.

Yoshikawa säger att även om invändningarna mot den planerade basen har att göra med motstånd mot USA:s militära närvaro i Okinawa har skyddet av dugongen – som har status som ”naturmonument” enligt Japans lag för skydd av kulturegendomar – blivit en samlingspunkt för demonstranterna. Och det har till och med återuppväckt en urgammal koppling till naturen.

”Utrotningen av dugongerna symboliserar att man förlorar något mycket viktigt”, sade Yoshikawa. ”En bra aspekt av denna långa kamp mot byggandet av den här basen är att människorna här – inklusive mig själv – lär sig mer om miljön.”