Dyader, triader och stora grupper

En liten grupp är typiskt sett en grupp där antalet personer är tillräckligt litet för att alla gruppmedlemmar ska kunna känna varandra och interagera samtidigt, t.ex. en kärnfamilj, en dyad eller en triad. Georg Simmel (1858-1915) skrev utförligt om skillnaden mellan en dyad, eller en grupp med två medlemmar, och en triad, som är en grupp med tre medlemmar (Simmel 1902). I den förstnämnda gruppen kan gruppen inte längre existera om en person drar sig tillbaka. Vi kan tänka på en skilsmässa, som effektivt avslutar den ”grupp” som det gifta paret utgör, eller på två bästa vänner som aldrig mer pratar med varandra. I en triad är dock dynamiken helt annorlunda. Om en person drar sig tillbaka lever gruppen vidare. En triad har en annan uppsättning relationer. Om det finns tre personer i gruppen kan en dynamik med två mot en utvecklas, och det finns möjlighet till en majoritetsåsikt i vilken fråga som helst. Små grupper har i allmänhet en stark inre sammanhållning och en känsla av samhörighet. Utmaningen är dock att små grupper ska kunna uppnå stora mål. De kan ha svårt att göra sig hörda eller att vara en kraft för förändring om de måste ta upp kampen mot större grupper. Kort sagt är de lättare att ignorera.

Det är svårt att definiera exakt när en liten grupp blir en stor grupp. Kanske inträffar det när det är för många människor som kan delta i en samtidig diskussion. Eller så kanske en grupp ansluter sig till andra grupper som en del av en rörelse som förenar dem. Dessa större grupper kan dela ett geografiskt utrymme, t.ex. en studentförening på samma campus, eller så kan de vara utspridda över hela världen. Ju större gruppen är, desto mer uppmärksamhet kan den få och desto mer tryck kan medlemmarna utöva på det mål de vill uppnå. Samtidigt ökar risken för splittring och bristande sammanhållning ju större gruppen blir.