Outstanding Universal Value
Kort sammanfattning
Taxila, som ligger i Rawalpindi-distriktet i Pakistans Punjab-provins, är ett stort serieställe med en mesolitisk grotta och arkeologiska lämningar från fyra tidiga bosättningar, buddhistiska kloster samt en muslimsk moské och madrassa. Taxila ligger strategiskt på en gren av Sidenvägen som förband Kina med väst och nådde sin höjdpunkt mellan 1000- och 500-talet. Det är nu en av de viktigaste arkeologiska platserna i Asien. Ruinerna från de fyra boplatserna i Taxila avslöjar mönstret för den urbana utvecklingen på den indiska subkontinenten under mer än fem århundraden. En av dessa platser, Bihr-högen, är förknippad med den historiska händelsen med Alexander den stores triumfatoriska intåg i Taxila.De arkeologiska platserna Saraikala, Bhir, Sirkap och Sirsukh har tillsammans en unik betydelse för att illustrera utvecklingen av den urbana bosättningen på den indiska subkontinenten. Den förhistoriska högen Saraikala representerar den tidigaste bosättningen i Taxila, med bevis för neolitisk, bronsålder och järnålder. Bhirhögen är den tidigaste historiska staden i Taxila och grundades troligen på 600-talet f.Kr. av achaemenierna. Dess stenmurar, husgrunder och slingrande gator representerar de tidigaste formerna av urbanisering på subkontinenten. Bihr förknippas också med Alexander den stores triumferande intåg i Taxila år 326 f.Kr. Sirkap var en befäst stad som grundades i mitten av det andra århundradet f.Kr. De många privata husen, stuporna och templen var anlagda enligt det hellenistiska rutnätssystemet och visar det starka västerländska klassiska inflytandet på den lokala arkitekturen. Staden förstördes på 1000-talet av kushanerna, en centralasiatisk stam. I norr har utgrävningar av ruinerna av den kushanska staden Sirsukh visat upp en oregelbunden rektangel av murar i ashlarmurverk, med rundade bastioner. Dessa murar vittnar om det tidiga inflytandet från centralasiatiska arkitektoniska former på dem på subkontinenten.
Taxila serial site inkluderar också Khanpur grottan, som har producerat stratifierade mikrolitverktyg från mesolitisk tid, och ett antal buddhistiska kloster och stupor från olika perioder. Buddhistiska monument som uppfördes över hela Taxila-dalen förvandlade den till ett religiöst hjärta och en destination för pilgrimer från så långt bort som Centralasien och Kina. De buddhistiska arkeologiska platserna i Taxila omfattar Dharmarajika-komplexet och stupa, Khader Mohra-gruppen, Kalawan-gruppen, Giri-klostren, Kunala-stupa och -kloster, Jandial-komplexet, Lalchack- och Badalpur-stupa-rester och -kloster, Mohra Moradu-klosterrester, Pipplian- och Jaulian-rester samt Bahalar-stupa och -rester. Giri-komplexet innehåller också resterna av en muslimsk moské med tre kupoler, en ziarat (grav) och en madrassa (skola) från medeltiden.
Kriterium (iii) : Ruinerna av fyra universellt betydelsefulla boplatser i Taxila (Saraidala, Bhir, Sirkap och Sirsukh) avslöjar mönstret för den urbana utvecklingen på den indiska subkontinenten under mer än fem århundraden. Taxilia är den enda platsen av denna unika betydelse på subkontinenten.
Kriterium (vi) : Bihrhögen förknippas med den historiska händelsen med Alexander den stores triumferande intåg i Taxila.
Integritet
Inom fastighetens gränser finns alla de element som är nödvändiga för att uttrycka Taxilas exceptionella universella värde. Exponering av de arkeologiska lämningarna för extrema förhållanden i ett tropiskt klimat, okontrollerad växtlighet och jordbävningar utgör en risk för egendomens övergripande integritet, liksom expansioner av de industriområden som ligger i Taxiladalen (trots att de är belägna utanför buffertzonen), sprängningar av kalksten och stenbrytning i dalen och olagliga utgrävningar som utförs av plundrare i de buddhistiska klosteranläggningarna.
Autenticitet
Det arkeologiska komplexet i Taxila är autentiskt när det gäller dess former och utformning, material och substans samt platser och miljöer. Egendomen underhålls för att skydda och bevara den från alla förändringar av dess autenticitet. Särskild uppmärksamhet på autenticitet ägnas i bevarandeplanerna för att bevara ursprungliga utformningar, traditioner, tekniker, platser och miljöer i enlighet med internationella principer.
Skydd och förvaltningskrav
Taxila är en skyddad fornlämning enligt lagen om fornminnen, 1975, som antogs av parlamentet i Islamiska republiken Pakistan. Genom lagen om konstitutionen (18:e ändringen) från 2010 (lag nr X från 2010) gavs regeringen i Punjab och regeringen i Khyber Pakhtunkhwa full administrativ och ekonomisk auktoritet över alla kulturarv som ligger i dessa respektive provinser. Generaldirektoratet för arkeologi och museer i Punjabs provinsregering och direktoratet för arkeologi i Khyber Pakhtunkhwas provinsregering ansvarar för förvaltningen och skyddet av Taxila, som består av 18 arkeologiska platser, varav tio är geografiskt belägna i Punjabprovinsen och åtta i Khyber Pakhtunkhwa-provinsen. All verksamhet som bedrivs på platsen förbereds av platsens förvaltningskommitté och godkänns av ett behörigt forum innan den genomförs. Finansieringen kommer från provinsregeringen i Punjab och provinsregeringen i Khyber Pakhtunkhwa, men denna finansiering anses vara otillräcklig.
För att upprätthålla egendomens enastående universella värde över tid kommer det att krävas att masterplanen för egendomen färdigställs, godkänns och genomförs och att den övergripande förvaltningsplanen stärks i enlighet med internationella standarder och vetenskapliga metoder; att nödvändiga vetenskapliga studier om vegetationskontroll genomförs för att minimera skadorna på monumentens murverk och struktur; Genomföra en konsekvensbedömning av tunga industrier, militära anläggningar och stenbrytning i området och vid behov omdefiniera egendomens gränser i samband med denna bedömning, förvalta de befintliga gränserna och buffertzonerna för att skydda miljön, tillämpa det nationella programmet för att förhindra olagliga utgrävningar och olaglig handel med artefakter på Taxila och förstärka samarbetet mellan planerings-, utvecklings- och kulturarvsbyråer.