Avfall från jordbruk och industri, som risaska (RHA) och karbidkalk (CL), har stora möjligheter att användas i sådana jordarbeten som stabilisering av sluttningar och beläggningsskikt och spridda fundament och bäddar för rörledningar, särskilt i de regioner som ligger nära den plats där avfallet produceras. Denna forskning utvärderar den potentiella användningen av RHA blandat med CL som bindemedel, vilket förbättrar hållfastheten, styvheten och hållbarhetsegenskaperna hos en enhetlig sand. Två olika härdningstemperaturer, 23 °C och 40 °C, och härdningsperioder, 7 och 28 dagar, för kompakterade sand-RHA-CL-blandningar (olika torrsubstansvikter och halter av RHA och CL) utvärderades för att fastställa betydelsen av dessa förändringar för reaktionerna mellan materialen. Det experimentella programmet syftar till att bedöma följande parametrar: initial skjuvmodul (G0), okondenserad tryckhållfasthet (qu) och ackumulerad massaförlust (ALM). Studier har genomförts för att kvantifiera dessa parametrar som en funktion av ett nytt index kallat porositet/volyminnehåll av bindemedel (η/Biv). Resultaten visade högre värden för G0 och qu, samt en liten ALM-grad med minskad porositet och ökad halt av miljövänligt bindemedel. Det sistnämnda uppnås antingen genom att öka antingen RHA- eller CL-halten. Härdningstemperaturen fungerar som en katalysator som påskyndar de puzzolanska reaktionerna mellan RHA och CL. Längre härdningsperioder gynnar också reaktionerna mellan materialen genom att förbättra deras geotekniska egenskaper. En variansanalys (ANOVA) genomfördes och resultaten visade att torrsubstansvikten, RHA-halten och härdningstypen har en betydande inverkan på hållfasthetsresultaten. Det var också möjligt att verifiera att 28 dagars härdning vid 23 °C och 7 dagars härdning vid 40 °C är statistiskt likvärdiga när det gäller hållfasthet. G0-resultaten efter vittringscykler tenderade att minska i provkroppar med en härdningstemperatur på 40 °C och öka i provkroppar med en härdningstemperatur på 23 °C.