Ungefär samtidigt som blandbad förbjöds – vilket gjorde det officiellt styggt – blev det sexigt. Och det var ungefär vid den tiden som Japan verkligen anslöt sig till de civiliserade länderna.

Passagen ovan, från Eric Talmadges bok Getting Wet, handlar om när Meijiregeringen gav efter för utländska påtryckningar och började separera sina onsen (varma källor) och sento (badhus) efter kön. Det som tidigare hade varit det mest naturliga blev syndigt över en natt. Mer än hundra år senare är det få japaner som skulle tänka sig att visa upp sig i ett bad för båda könen, inte nödvändigtvis av moraliska skäl utan helt enkelt för att det är pinsamt.

Förbjudet i Tokyo och andra tätorter finns konyoku onsen fortfarande i de flesta prefekturer, ofta på avlägsna platser. De är på väg att minska – uppskattningar säger att det finns några hundra kvar – och de flesta verkar samlas i Tohoku, bland vilka Nyuto Onsen i Akita kanske är den mest anmärkningsvärda. En annan är Sukayu Onsen i Aomori med sitt berömda Senninburo (bad för 1 000 personer). När jag nyligen besökte Aomori bestämde jag mig för att äntligen ta steget själv.

”Konyoku onsen? Du kommer bara att se ojiisans och obaachans där”, sa mina japanska vänner till mig och syftade på den påstådda äldre kundkretsen som antingen måste ha levt innan lagarna ändrades eller helt enkelt var för gamla för att bry sig.

Men det fanns något lockande med tanken på att gå in i ett bad med blandade kön. Jag visste mycket väl vad onsenkulturen innebär, vilket definitivt inte innefattar att stirra på andra människor, men jag måste erkänna att tanken på konyoku kändes både sexig och förbjuden. Även om det skulle visa sig att det var fullt av gammeldags – eller helt tomt för den delen – kände jag att efter hundratals bad i vanliga onsen runt om i landet var jag redo för en ny upplevelse. Jag visste bara inte vid den tidpunkten hur fel mina vänner hade.

Efter att ha checkat in på den rustika ryokan på Sukayu Onsen, vid foten av det natursköna berget Hakkoda (området med världens högsta snöfall), hinner jag bara ta ett kort dopp före middagen. Det finns separata omklädningsrum för män och kvinnor, och en skiljevägg skyddar ingångarna till baden. Men till skillnad från vanliga onsen slutar väggen abrupt i mitten av det bakre badet, vilket ger kvinnliga badare en liten bit avskildhet om de så önskar. Det främre badet har inga väggar men en skylt som uppmanar männen att hålla sig till vänster och kvinnorna till höger.

Det är inget problem, eftersom badet faktiskt visar sig vara tomt. Efter den tid som är reserverad för kvinnor, varje kväll mellan 8 och 9, bestämmer jag mig för att ta ett nytt bad. Och det är här vansinnet börjar. När jag kommer in är badet tomt förutom en ung kvinna som först verkar ha slumrat till på den manliga sidan. Hon vaknar till när hon ser mig, kanske förväntade hon sig någon annan, och skyndar sig iväg till den andra sidan. Några minuter senare kommer en man in och blir utskälld av kvinnan. Han ber om ursäkt och sätter sig lugnt ner vid en av kanterna. Deras förhållande är inte omedelbart uppenbart, och mannen är minst 15 eller 20 år äldre än den våldsamma kvinnan.

Plötsligt reser sig kvinnan upp och ger mannen en ny utskällning och visar upp allt i processen. Jag försöker att inte titta, eftersom jag inte vill uppfattas som en wani (krokodil, eller mer specifikt onsenbadare som läskigt stirrar på människor av motsatt kön), och jag är medveten om att utländska badare enligt uppgift har orsakat problem på Sukayu tidigare genom att inte iaktta korrekt onsen-etikett.

Men skådespelet är helt enkelt för bisarrt för att ignoreras, eftersom kvinnan nu rusar iväg till det bakre badet med mannen som följer tätt efter. Ett annat par, i fyrtioårsåldern eller i början av femtioårsåldern, som satt bredvid mig vid middagen, kommer in i bilden. Kvinnan, som är en extraordinär pratkvarn, verkar ge mannen ständiga äktenskapliga råd. Jag föreställer mig att de är här för att ha ett hångel, och de håller ihop i poolen och ignorerar helt skylten.

Då badet nu börjar fyllas på bestämmer jag mig för att gå till massageströmmarna i det bortre hörnet av rummet. Halvvägs dit kommer en annan kvinna in genom skiljeväggen, skriker och kastar sig nästan i det bakre badet, skräckslagen vid åsynen av gaijin. En gammal man skrattar glatt från det främre badet.

Inte för att få folk att känna sig obekväma med min närvaro reser jag mig upp och kommer tillbaka för ett tredje och sista bad efter midnatt. Återigen är badet tomt förutom en enda kvinna, en handduk lindad runt huvudet, mitt på herrsidan. Hon verkar inte lägga märke till mig, och medan jag sköljer min kropp bestämmer jag mig för att det äntligen är dags att visa lite konyoku-etikett och inleda en vänlig konversation. Men kvinnan är borta.

Jag låter mitt huvud sakta sjunka ner mot den skållande ytan, något som liknar en generad krokodil.