DJ Haeussler, Jr., BS, MS, DVM, DACVOChristina Korb, DVM
Keratoconjunctivitis sicca (KCS), eller torra ögon, är ett okulärt tillstånd som ofta diagnostiseras hos hundar. Det är mindre vanligt hos andra arter. Keratoconjunctivitis sicca beror oftast på otillräcklig mängd tårar eller bristande kvalitet på tårarna. Tårar produceras av lacrimalkörteln, eller tårkörteln, och körteln i det tredje ögonlocket. Tårar behövs för att ge hornhinnan smörjning och näring samt för att avlägsna skräp och/eller smittämnen från ögat.
Vad orsakar KCS?
Den vanligaste orsaken till KCS hos hund är immunmedierad inflammation i tårkörtlarna. Andra orsaker till KCS inkluderar men är inte begränsade till:
- Anlagd sjukdom, t.ex. små eller frånvarande tårkörtlar
- Infektiös sjukdom, t.ex. hundpestvirus
- Neurologisk brist, t.ex. förlust av nervinnervering till ögat
- Endokrin sjukdom, t.ex. hypotyreoidism, Cushings sjukdom, och diabetes mellitus
- Proppad körtel i det tredje ögonlocket (”körsbärsöga”) och/eller avlägsnande av körteln i det tredje ögonlocket
- Bestrålningsterapi i närheten av ögat
- Läkemedelstoxicitet, inklusive användning av sulfa-derivatmediciner
Bestämda raser har större sannolikhet för att utveckla KCS, vilket tyder på att det finns en genetisk grund. Vanligt drabbade raser är bland annat Cavalier King Charles Spaniel, engelsk bulldogg, Lhasa Apso, mops, Shih Tzu och West Highland White Terrier. Oavsett ras kan dock alla hundar drabbas av KCS.
Hur diagnostiseras KCS?
De vanligaste kliniska tecknen på KCS är smärtsamma, röda ögon med tjockt slemmigt flytningar. Torra ögon förekommer oftast i båda ögonen, och vissa djur kan utveckla sekundär sårbildning i hornhinnan eller bakteriell konjunktivit. Hornhinnesår med sekundär infektion kan leda till förlust av ett öga. Kroniska, okontrollerade torra ögon kan också leda till pigmentering, vaskularisering och ärrbildning i hornhinnan, vilket kan leda till synnedsättning.
Flera viktiga diagnostiska tester är involverade i diagnosen av KCS. Det viktigaste testet innebär att man tittar på hornhinnans ytceller och tårfilm med ett instrument som kallas biomikroskop. Papperstestremsor som kallas Schirmer Tear Test strips kan också användas för att kvantifiera tårproduktionen från båda ögonen. Om ditt husdjur har en normal tårmängd men har kliniska tecken på KCS kan din veterinär oftalmolog också utföra ett test av tårfilmens upplösningstid för att stödja diagnosen kvalitativ tårfilmsbrist.
Hur behandlas KCS?
Behandlingen av KCS innefattar daglig livslång administrering av topiska tårstimulerande läkemedel. Dessa läkemedel minskar inflammation samt stimulerar den naturliga tårproduktionen. De administreras vanligtvis två till tre gånger dagligen och är säkra att ge långsiktigt. Specifika doseringsinstruktioner kommer att göras av din veterinär oftalmolog. Samtidig användning av tårersättande smörjdroppar kan bidra till att förbättra komforten för många husdjur.
De flesta hundar svarar positivt på dropparna, men i svåra fall av KCS som svarar dåligt på medicinsk behandling kan ett kirurgiskt ingrepp som kallas transposition av parotidkanalen rekommenderas. Ingreppet innebär att man omdirigerar parotisspottkörteln från munnen till ögat för att ge salivsekret till hornhinnan. Transposition av parotidkanalen resulterar ofta i en bekvämare patient med mindre risk för sår i hornhinnan.
Vad är prognosen för KCS?
En tidig diagnos med livslång behandling samt rutinmässiga uppföljningsundersökningar är av yttersta vikt för patienter med KCS. Hos majoriteten av hundarna kan prognosen vara utmärkt när det gäller långsiktig komfort och bibehållen syn.
Figur 1: KCS-prov