Av följande vanliga symtom på Turners syndrom kan en person ha vilken kombination som helst av symtomen och det är osannolikt att alla symtom förekommer.

Andra kännetecken kan vara en liten underkäke (mikrognathi), cubitus valgus, mjuka uppåtriktade naglar, palmarveck och hängande ögonlock. Mindre vanliga är pigmenterade födelsemärken, hörselnedsättning och en högbågig gom (smal överkäke). Turners syndrom manifesterar sig på olika sätt hos varje kvinna som drabbas av tillståndet; därför har inte två individer samma egenskaper.

PrenatalEdit

Trots den utmärkta prognosen efter födseln tros 99 % av konceptionerna med Turners syndrom sluta med missfall eller dödfödsel, och så många som 15 % av alla spontana aborter har 45,X-karyotypen. Bland de fall som upptäcks genom rutinmässig fostervattenprovtagning eller provtagning av chorioncillus villus fann man i en studie att prevalensen av Turners syndrom bland testade graviditeter var 5,58 respektive 13,3 gånger högre än bland levande nyfödda i en liknande population.

KardiovaskuläraEdit

Frekvensen av kardiovaskulära missbildningar bland patienter med Turners syndrom varierar mellan 17 % och 45 %. De variationer som hittats i de olika studierna beror främst på variationer i de icke-invasiva metoder som används för screening och de typer av lesioner som de kan karakterisera. Det kan dock helt enkelt bero på det lilla antalet försökspersoner i de flesta studier.

Differenta karyotyper kan ha olika frekvens av kardiovaskulära missbildningar. Två studier fann en frekvens av kardiovaskulära missbildningar på 30 % och 38 % i en grupp med ren 45,X-monosomi. Om man däremot tar hänsyn till andra karyotypgrupper rapporterade de en prevalens på 24,3 % och 11 % hos personer med mosaisk X-monosomi och en frekvens på 11 % hos personer med X-kromosomala strukturella avvikelser.

Den högre frekvensen i gruppen med ren 45,X-monosomi beror i första hand på en skillnad i frekvensen av aortaklaffavvikelser och koarctatio aorta, de två vanligaste kardiovaskulära missbildningarna.

Medfödda hjärtsjukdomarRedigera

Det vanligaste som observeras är medfödda obstruktiva lesioner på vänster sida av hjärtat, vilket leder till minskat flöde på denna sida av hjärtat. Detta inkluderar bicuspid aortaklaff och coarctation (förträngning) av aorta. Mer än 50 % av de kardiovaskulära missbildningarna hos individer med Turners syndrom i en studie var bikuspida aortaklaffar eller koarkation av aorta (vanligen preduktal), ensamma eller i kombination.

Andra medfödda kardiovaskulära missbildningar, t.ex. partiell anomal venös dränering och stenos av aortaklaffen eller aortakörtelreglering, är också vanligare vid Turners syndrom än i den allmänna befolkningen. Hypoplastiskt vänster hjärtsyndrom representerar den allvarligaste minskningen av de vänstersidiga strukturerna.

Bikuspid aortaklaffEdit

Upp till 15 % av vuxna med Turners syndrom har bikuspida aortaklaffar, vilket innebär att endast två, i stället för tre, delar till klaffarna i det huvudsakliga blodkärlet som leder ut från hjärtat är närvarande. Eftersom bikuspida klaffar kan reglera blodflödet ordentligt kan detta tillstånd gå oupptäckt utan regelbunden screening. Det är dock mer sannolikt att bikuspida klaffar försämras och senare går sönder. Det förekommer också kalkbildning i klaffarna, vilket kan leda till en progressiv klaffdysfunktion som visar sig genom aortastenos eller regurgitation.

Med en frekvens från 12,5 % till 17,5 % (Dawson-Falk et al., 1992) är bikuspida aortaklaffar den vanligaste medfödda missbildningen som påverkar hjärtat vid detta syndrom. Den är vanligtvis isolerad, men den kan ses i kombination med andra anomalier, särskilt koarktation av aorta.

Koarktation av aortaEdit

Mellan 5 % och 10 % av dem som föds med Turners syndrom har koarktation av aorta, en medfödd förträngning av den nedåtgående aorta, vanligen precis distalt från ursprunget till den vänstra arteria subclavianus (den artär som grenar sig från aortabågen till den vänstra armen) och mittemot ductus arteriosus (benämnt ”juxtaduktal”). Uppskattningar av prevalensen av denna missbildning hos patienter med Turners syndrom varierar mellan 6,9 och 12,5 %. En koarktation av aorta hos en kvinna tyder på Turners syndrom och antyder behovet av ytterligare undersökningar, t.ex. en karyotyp.

Partiell anomal venös dräneringRedigera

Denna abnormitet är en relativt sällsynt medfödd hjärtsjukdom i den allmänna befolkningen. Prevalensen av denna abnormitet är också låg (cirka 2,9 %) vid Turners syndrom. Dess relativa risk är dock 320 i jämförelse med den allmänna befolkningen. Märkligt nog tycks Turners syndrom vara förknippat med ovanliga former av partiell anomal venös dränering.

Hos en patient med Turners syndrom kan dessa vänstersidiga kardiovaskulära missbildningar resultera i en ökad känslighet för bakteriell endokardit. Därför bör profylaktisk antibiotika övervägas när ingrepp med hög risk för endokardit utförs, t.ex. tandrengöring.

Turners syndrom är ofta förknippat med ihållande hypertoni, ibland redan i barndomen. Hos majoriteten av Turner syndrom-patienter med hypertoni är ingen specifik orsak känd. Hos resten är det vanligen förknippat med kardiovaskulära eller njuravvikelser, inklusive koarktation av aorta.

Aortavidgning, dissektion och rupturRedigera

Två studier har föreslagit aortavidgning vid Turners syndrom, som vanligen involverar roten av den uppstigande aortan och som ibland sträcker sig genom aortabågen till den nedåtgående aortan, eller på den plats där tidigare koarktation av aortan har reparerats.

• En studie som utvärderade 28 flickor med Turners syndrom fann en större genomsnittlig aortarotsdiameter hos personer med Turners syndrom än i kontrollgruppen (matchad med avseende på kroppsyta). Trots detta var de aortikarotdiametrar som hittades hos patienter med Turners syndrom fortfarande väl inom gränsvärdena.
• Detta har bekräftats av en studie som utvärderade 40 patienter med Turners syndrom. Studien presenterade i princip samma resultat: en större genomsnittlig aortikarotdiameter, som ändå ligger inom det normala intervallet för kroppsytan.

Om aortikarotdiametrar som är relativt stora i förhållande till kroppsytan men ändå ligger väl inom de normala gränserna innebär en risk för progressiv dilatation förblir obekräftat.

Frekvens av aortaavvikelserRedigera

Prevalensen för dilatation av aortikarot varierar från 8,8 till 42 % hos patienter med Turners syndrom. Även om inte varje dilatation av aortaroten nödvändigtvis leder till en aortadissektion (circumferentiell eller transversell reva av intima) kan komplikationer som dissektion, aortaruptur med döden som följd förekomma. Den naturliga historiken för dilatation av aortaroten är fortfarande okänd, men den är kopplad till aortadissektion och -ruptur med hög dödlighet.

Aortadissektion drabbar 1 till 2 % av patienterna med Turners syndrom. Som ett resultat av detta bör varje aortikarotvidgning tas allvarligt i beaktande, eftersom den kan bli en dödlig aortadissektion. Rutinmässig övervakning rekommenderas starkt.

Riskfaktorer för aortarupturRedigera

Kardiovaskulära missbildningar (vanligen bikuspida aortaklaffen, koarktation av aorta och vissa andra vänstersidiga hjärtmissbildningar) och högt blodtryck predisponerar för aortadilatation och aortadissektion i den allmänna befolkningen. Samma riskfaktorer finns faktiskt hos mer än 90 % av de patienter med Turners syndrom som utvecklar aortadilatation. Endast ett litet antal patienter (cirka 10 %) har inga uppenbara predisponerande riskfaktorer. Risken för högt blodtryck är tre gånger större hos patienter med Turners syndrom. På grund av dess samband med aortadissektion måste blodtrycket kontrolleras regelbundet och hypertoni bör behandlas aggressivt med målet att hålla blodtrycket under 140/80 mmHg. Precis som med de andra kardiovaskulära missbildningarna är komplikationer av aortadilatation vanligen förknippade med 45,X-karyotypen.

Patogenes av aortadissektion och rupturRedigera

Den exakta roll som dessa riskfaktorer spelar i den process som leder till ruptur är oklar. Aortikarotens dilatation tros bero på en mesenkymal defekt eftersom patologiska bevis för cystisk medial nekros har hittats i flera studier. Sambandet mellan en liknande defekt och aortadilatation är väl etablerat i sådana tillstånd som Marfans syndrom. Även avvikelser i andra mesenkymala vävnader (benmatrix och lymfkärl) tyder på en liknande primär mesenkymal defekt hos patienter med Turners syndrom. Det finns dock inga belägg för att patienter med Turners syndrom har en signifikant högre risk för aortadilatation och dissektion i avsaknad av predisponerande faktorer. Risken för aortadissektion vid Turners syndrom verkar alltså vara en konsekvens av strukturella kardiovaskulära missbildningar och hemodynamiska riskfaktorer snarare än en återspegling av en inneboende abnormitet i bindväven. Den naturliga historiken för dilatation av aortisk rot är okänd, men på grund av dess dödliga potential måste denna aortaavvikelse följas noggrant.

SkelettEdit

Normal skelettutveckling hämmas på grund av en stor mängd olika faktorer, mestadels hormonella. Genomsnittslängden hos en kvinna med Turners syndrom, i avsaknad av behandling med tillväxthormon, är 140 cm (4 ft 7 in). Kvinnor med Turners mosaikism kan nå normal genomsnittslängd.

Det fjärde metakarpalbenet (fjärde tån och ringfingret) kan vara ovanligt kort, liksom det femte.

På grund av otillräcklig produktion av östrogen utvecklar många med Turners syndrom osteoporos. Detta kan minska höjden ytterligare, samt förvärra ryggradens krökning och eventuellt leda till skolios. Det är också förknippat med en ökad risk för benbrott.

KidneyEdit

Omkring en tredjedel av alla kvinnor med Turners syndrom har en av tre njuravvikelser:

1. En enda hästskoformad njure på ena sidan av kroppen
2. En onormal urinsamling
3. Dåligt blodflöde till njurarna

Vissa av dessa tillstånd kan korrigeras kirurgiskt. Även med dessa avvikelser fungerar njurarna hos de flesta kvinnor med Turners syndrom normalt. Som nämnts ovan kan dock njurproblem vara förknippade med högt blodtryck.

SköldkörtelEdit

Ungefär en tredjedel av alla kvinnor med Turners syndrom har en sköldkörtelrubbning. Vanligtvis är det hypotyreos, specifikt Hashimotos tyreoidit. Om den upptäcks kan den lätt behandlas med tillskott av sköldkörtelhormon.

DiabetesEdit

Kvinnor med Turners syndrom har en måttligt ökad risk att utveckla typ 1-diabetes i barndomen och en väsentligt ökad risk att utveckla typ 2-diabetes i vuxen ålder. Risken för att utveckla typ 2-diabetes kan minskas avsevärt genom att bibehålla en hälsosam vikt.

CognitiveEdit

Personer med Turners syndrom har normal intelligens och uppvisar relativa styrkor i verbala färdigheter, men kan uppvisa svagare ickeverbala färdigheter – särskilt i aritmetik, utvalda visuospatiala färdigheter och bearbetningshastighet. Turners syndrom orsakar vanligtvis inte intellektuell funktionsnedsättning eller försämrar kognitionen. Inlärningssvårigheter är dock vanliga bland kvinnor med Turners syndrom, särskilt en specifik svårighet att uppfatta rumsliga förhållanden, t.ex. nonverbal inlärningssvårighet. Detta kan också yttra sig som en svårighet med motorisk kontroll eller med matematik. Även om det inte går att korrigera orsakar det i de flesta fall inga svårigheter i det dagliga livet. De flesta patienter med Turners syndrom arbetar som vuxna och lever produktiva liv.

En sällsynt variant av Turners syndrom, känd som ”Ring-X Turners syndrom”, har dessutom ett cirka 60-procentigt samband med intellektuell funktionsnedsättning. Denna variant står för cirka 2-4 % av alla fall av Turners syndrom.

PsykologiskEdit

Sociala svårigheter tycks vara ett sårbart område för unga kvinnor. Rådgivning till drabbade individer och deras familjer om behovet av att noggrant utveckla sociala färdigheter och relationer kan visa sig användbart för att främja social anpassning. Kvinnor med Turners syndrom kan uppleva negativa psykosociala resultat som kan förbättras genom tidigt ingripande och tillhandahållande av lämplig psykologisk och psykiatrisk vård. Genetiska, hormonella och medicinska problem i samband med TS påverkar sannolikt den psykosexuella utvecklingen hos kvinnliga tonårspatienter och påverkar därmed deras psykologiska funktion, beteendemönster, sociala interaktioner och inlärningsförmåga. Även om TS är ett kroniskt medicinskt tillstånd med möjliga fysiska, sociala och psykologiska komplikationer i en kvinnas liv, är hormon- och östrogenersättningsterapi och assisterad befruktning behandlingar som kan vara till hjälp för TS-patienter och förbättra deras livskvalitet. Forskning visar ett möjligt samband mellan ålder vid diagnos och ökad substansanvändning och depressiva symtom.

ReproductiveEdit

Kvinnor med Turners syndrom är nästan genomgående infertila. Även om vissa kvinnor med Turners syndrom har lyckats bli gravida och genomfört sina graviditeter till termin är detta mycket sällsynt och är i allmänhet begränsat till de kvinnor vars karyotyper inte är 45,X. Även när sådana graviditeter inträffar finns det en högre risk än genomsnittet för missfall eller missbildningar, inklusive Turners syndrom eller Downs syndrom. Vissa kvinnor med Turners syndrom som inte kan bli gravida utan medicinskt ingripande kan använda IVF eller andra fertilitetsbehandlingar.

Oftast används östrogenersättningsterapi för att stimulera tillväxten av sekundära könsegenskaper vid den tidpunkt då puberteten borde sätta in. Medan mycket få kvinnor med Turners syndrom menstruerar spontant, kräver östrogenbehandling en regelbunden avgång av livmoderslemhinnan (”abstängningsblödning”) för att förhindra att den växer över. Återhållsblödning kan framkallas månadsvis, som menstruation, eller mer sällan, vanligtvis var tredje månad, om patienten så önskar. Östrogenbehandling gör inte en kvinna med icke-fungerande äggstockar fertil, men den spelar en viktig roll vid assisterad befruktning; livmoderns hälsa måste upprätthållas med östrogen om en lämplig kvinna med Turners syndrom vill använda IVF (med hjälp av donerade oocyter).

Särskilt i mosaikfall av Turners syndrom som innehåller Y-kromosom (t.ex. 45,X/46,XY) på grund av risken för utveckling av malignitet i äggstockarna (vanligast är gonadoblastom) rekommenderas gonadektomi. Turners syndrom kännetecknas av primär amenorré, förtida ovariesvikt (hypergonadotropisk hypogonadism), streckade gonader och infertilitet (dock ger tekniken (särskilt äggdonation) möjlighet till graviditet hos dessa patienter). Bristande utveckling av sekundära könsegenskaper (sexuell infantilism) är typisk.

Då fler kvinnor med Turners syndrom fullföljer en graviditet tack vare moderna tekniker för behandling av infertilitet, måste man notera att graviditet kan innebära en risk för kardiovaskulära komplikationer för modern. Flera studier hade nämligen föreslagit en ökad risk för aortadissektion under graviditet. Östrogenets inflytande har undersökts men förblir oklart. Det verkar som om den höga risken för aortadissektion under graviditet hos kvinnor med Turners syndrom kan bero på den ökade hemodynamiska belastningen snarare än på den höga östrogennivån.

HearingEdit

Recurrent akut otitis media (AOM) och otitis media med effusion (OME) förekommer vanligen hos barn med Turners syndrom under förskoleåldern, vilket kan kvarstå eller utvecklas senare i barndomen. Den återkommande AOM kan också vara en predisposition för kolesteatom. Personer med monosomi 45, X-karyotypen har en ökad frekvens av hörselnedsättning jämfört med andra TS-karyotypvarianter. Konduktiva hörselnedsättningar är vanligare hos barn än hos vuxna och blir mer av ett sensorineuralt mönster när man kommer upp i tonåren. Det verkar finnas ett tydligt linjärt samband mellan hörselnedsättning och ålder hos TS. Ungefär 75 % av personerna med Turners syndrom har någon form av hörselnedsättning, där den vanligaste är en högfrekvent sensorineural hörselnedsättning (HFSNHL) i alla åldrar. Personer med TS tenderar att ha en mer progressiv hörselnedsättning med en högre försämringstakt än personer i motsvarande åldersgrupper med hörselnedsättning. Den ökade försämringen tenderar att inträffa i det högre frekvensområdet, med en hastighet på cirka 0,8-2,2 dB per år.