Samhället har en moralisk skyldighet att se till att alla barn får en adekvat utbildning som ger dem de färdigheter som behövs för att de ska kunna bli bidragande vuxna i samhället. Detta ligger också i samhällets intresse eftersom det är ett socialt slöseri om vissa barn inte får en bra utbildning. Det innebär att mänskliga talanger som skulle kunna bidra till samhället inte tas tillvara. Alla elever har talanger som växer fram genom formellt lärande. Genom att inte utveckla dessa talanger förlorar samhället möjligheter till berikning och framsteg. Ytterligare socialt slöseri uppstår genom de långsiktiga sociala och ekonomiska kostnaderna för dålig utbildning. Otillräcklig utbildning leder till stora offentliga och sociala kostnader i form av lägre inkomster och svag ekonomisk tillväxt, minskade skatteintäkter och högre kostnader för hälso- och sjukvård, social trygghet och ökad brottslighet.

Educational equity är studiet och uppnåendet av rättvisa och opartiskhet (jämlikhet) inom utbildningen. Begreppet jämlikhet innebär att man tillgodoser och uppfyller specifika individers särskilda behov. Det innebär att se till att allas inlärningsbehov tillgodoses. Utbildningens jämlikhet bygger på principerna om rättvisa i fördelningen av resurser, möjligheter, behandling och framgång för varje elev.

Varlig jämlikhet innebär att skillnader i utbildningsresultat inte är ett resultat av skillnader i rikedom, inkomst, makt eller ägodelar. Betydelsen av denna idé är att kvaliteten på den utbildning som varje barn får inte ska vara beroende av familjens förmögenhets- och utbildningsnivå. Detta innebär att om ett barn misslyckas i skolan beror det inte på att det var fattigt eller hade sämre möjligheter att lyckas än sina jämnåriga. Detta innebär också att ett barns sociala, rasliga eller geografiska bakgrund inte har någon betydelse för vilken utbildning det bör få. Elever är olika när det gäller vad de behöver för att nå en viss prestationsnivå. Vissa elever har andra behov än andra eftersom de kanske kommer från en missgynnad social miljö eller för att de har särskilda utbildningsbehov. Enkelt uttryckt bör ingenting hindra ett barn från att få möjlighet att utveckla sina talanger och passioner. Alla förtjänar samma utbildning.

Det finns många variabler som avgör om eleverna får samma möjligheter. Det kan finnas ojämlikheter i fråga om resurser (läroböcker, kvalificerade lärare) och i synnerhet ojämlikheter som är knutna till social klass. En annan är att avgöra om en elev har lika tillgång; detta innebär traditionellt sett opartiskhet i fråga om möjligheter och gäller vanligen fysiska eller rättsliga hinder. Lika tillgång garanterar att varje elev har lika möjligheter att delta i alla aspekter av utbildningsprocessen, inklusive inlärningsfaciliteter (skolor, klassrum och laboratorier), resurser samt extra- och läroplansprogram. Detta leder sedan till lika utbildningsmöjligheter, vilket innebär att alla elever får samma resurser, möjligheter och behandling. Jämlikhet innebär att alla behandlas lika. Jämlikhet innebär att varje elevs behov tillgodoses så att de ger samma möjlighet att lyckas.

Så, hur ser jämlikhet i utbildningen ut i Amerika? Tyvärr har vi ett stort problem med ojämlikhet i utbildningen. Många barn i Amerika berövas möjligheten att få en rättvis och högkvalitativ utbildning. År 2012 släppte till exempel det amerikanska utbildningsdepartementet ny information som visar att barn från minoriteter utsätts för hårdare disciplin, har sämre tillgång till ett krävande kursutbud och är mer benägna att undervisas av sämre betalda och mindre erfarna lärare.

Ojämlikheter i fråga om finansiering och utbildningsresurser placerar fattiga barn (ofta de som behöver mest hjälp) i skolor med dåliga resultat, med nedslitna lokaler och ofta ineffektiva lärare. De flesta skolor använder föråldrade metoder som avstängningar utanför skolan, utvisningar och nolltoleranspolicy som passar alla och som inte anpassar sig till omständigheterna för varje barn och dess behov. Detta fortsätter att bidra till att alltför många elever blir avskräckta, distanserade och slutligen hoppar av skolan, vilket bara skadar oss som helhet. Vi behöver allas talanger för att skapa en konkurrenskraftig arbetskraft som i sin tur skapar innovativa framsteg i vårt samhälle. Den offentliga utbildningen i Amerika skapades för att vara ”den stora utjämnaren”, men i stället försummar den elever i fattigdom och begränsar deras liv genom den onda cirkeln av skolavhopp, arresteringar och fängelsestraff. Kampen för att se till att alla barn har tillgång till en utbildning av hög kvalitet – och inte bara ett privilegium för ett fåtal – är en av de mest kritiska frågorna för vårt land, och den får tyvärr inte mycket uppmärksamhet. Detta är farligt eftersom USA:s plats på den globala scenen redan håller på att sjunka och världen förändras snabbt. USA ligger för närvarande på 17:e plats i världen när det gäller utbildningsprestationer och vi ligger på 54:e plats när det gäller utbildningsutgifter eller hur mycket vi spenderar på offentlig utbildning.

Minoritetsstudenter var också missgynnade när det gällde tillgång till avancerade akademiska möjligheter. 55 % av de undersökta gymnasieskolorna med ett litet antal minoriteter erbjuder kalkyl men endast 29 % av gymnasieskolorna med ett stort antal minoriteter gör det. På samma sätt erbjuder 82 % av skolorna med få minoriteter Algebra II jämfört med 65 % av skolorna med många minoriteter. 44 % av de undersökta eleverna var svarta och latinamerikanska elever, men endast 26 % av eleverna i program för begåvade och begåvade elever var svarta och latinamerikanska. Dessa elever var dock överrepresenterade när det gällde att gå om en klass. I alla årskurser var det nästan tre gånger så sannolikt att svarta elever och latinamerikanska elever var dubbelt så sannolikt som vita elever att bli kvarhållna.

Lärarnas erfarenhet och löner varierar kraftigt. I skolor med flest svarta och latinamerikanska elever var 15 % av lärarna inne på sitt första eller andra år, jämfört med 8 % av lärarna i skolor med låg minoritet. Lärare i grundskolor med hög minoritetsandel fick också i genomsnitt 2 251 dollar mindre per år än sina kollegor i skolor med låg minoritetsandel i samma distrikt. Detta belyser ett stort problem i amerikanska offentliga skolor. Skolor skiljer sig inte längre åt mellan skoldistrikt och inte heller mellan stadsskolor och förortsskolor. Många gånger finns det skolor som behandlas mycket annorlunda än sina motsvarigheter i samma distrikt.

Så vad kan man göra för att bekämpa dessa orättvisor? Organisationer som Annie E. Casey Foundation arbetar för att hitta svar och lösningar. Prestationsgapet är det som skiljer ekonomiskt missgynnade elever samt minoritetselever från mindre missgynnade elever. Många organisationer, däribland Annie E. Casey Foundation, arbetar för att överbrygga denna klyfta som ett sätt att uppnå jämlikhet i utbildningen. Stiftelsen förverkligar detta genom att stödja kvalitativa skolval och starka kopplingar mellan skolor, familjer och samhällen. Tyvärr tenderar vi att ta dessa typer av förbindelser för givna, men de existerar inte i missgynnade stadsdelar på samma sätt som i mer välbärgade samhällen. Många av dessa underprivilegierade elever behöver bara mentorer som kan vägleda dem i skolan och i deras livsval. Du kan volontärarbeta på platser som Big Brothers Big Sisters, Boys and Girls Clubs och YMCA för att fungera som en positiv förebild och mentor för eleverna. Eleverna kan lyckas med rätt utbildning, ett starkt stödsystem och en välfinansierad skola med investerade lärare. Ring upp din lokala kongressledamot och säg att du stöder bättre skolfinansiering eller delta i dina lokala skolstyrelsemöten och se till att din röst hörs.