Vad är antibiotikaförvaltning? Hur du kan praktisera det

Du har svår hosta, täppt näsa och ont i halsen. Du besöker din vårdgivare och ber om antibiotika. Din primärvårdsleverantör vägrar att ge dig ett recept och förklarar att du har ett virus. Det betyder att den bästa behandlingen är vila, vätska och några receptfria läkemedel. Vad är det som händer? Detta är ett exempel på god antibiotikaförvaltning.

Om det du har verkligen är ett virus kommer antibiotika inte att fungera – de är bara till för bakterieinfektioner. Du kanske lämnar din vårdgivare frustrerad över att du har fått ett recept på sömn och vätska i stället för ett recept på amoxicillin. Men genom att lita på din läkares omdöme tillämpar du också god antibiotikaförvaltning.

Det är viktigt eftersom olämplig användning av antibiotika kan leda till en mängd problem för både vårdgivare och patienter. Här får du veta vad antibiotikaförvaltning innebär och hur du kan bidra till att främja den.

Vad innebär antibiotikaförvaltning?

Antibiotic stewardship, ibland även kallad antimikrobiell stewardship, är en gemensam ansträngning av vårdgivare för att främja en ansvarsfull förskrivning av antibiotika. Det innebär bland annat att antibiotika endast förskrivs när de behövs (dvs, för bakterieinfektioner, inte virusinfektioner), att förskriva lämpliga antibiotika för den diagnostiserade infektionen och att förskriva rätt dos och längd på antibiotikabehandlingen, bland annat.

Enligt Centers for Disease Control and Prevention (CDC) fokuserar man på ansvarsfull användning av antibiotika:

Förbättrar behandlingen av bakterieinfektioner
Skyddar patienterna från onödiga biverkningar
Begränsar den typ av överanvändning som leder till antibiotikaresistenta bakterier eller ”superbakterier”

”Läkare som skriver ut antibiotika menar väl – de vill bota människor, och de kortsiktiga nackdelarna med de flesta antibiotika är små eftersom de i allmänhet är säkra och billiga”, förklarar Richard Harris, läkare och expert på infektionssjukdomar vid Houston Methodist.

Problemet, säger dr Harris, uppstår när de flesta av de patienter som man försöker ”åtgärda” egentligen inte behöver den behandling man ger: ”Man vill vara säker på att man inte missar något, men det slutar med att man överbehandlar 50 patienter för varje patient som faktiskt behöver behandlas.”

När började antibiotikaförvaltningen?

Då antibiotikaanvändningen inom sluten- och öppenvården är för stor överlag har förvaltnings-programmen utvecklats över hela landet för att minska den utbredda onödiga förskrivningen av dessa läkemedel. Det är oklart exakt när dessa program arbetade sig in på nästan alla större sjukhus och vårdinrättningar i USA, men dr Harris säger att initiativet var efterlängtat (2018 uppfyllde nästan 85 % av sjukhusen i hela landet CDC:s riktlinjer).

S Society for Healthcare Epidemiology of America (SHEA) är en annan organisation som främjar antimikrobiella stewardship-program, och som tillhandahåller verktyg och resurser till sjukvårdspersonal för implementering på akutsjukhus och långtidsvårdsinrättningar i hela landet. Genom att förbättra användningen av antimikrobiella medel uppger SHEA att dessa program förbättrar patientresultaten, minskar antimikrobiell resistens och minskar vårdrelaterade infektioner bland andra kvalitetsförbättringar.

Kathryn A. Boling, MD, primärvårdare vid Mercy Medical Center i Baltimore, håller med och kallar den ändrade fokuseringen på antibiotikaanvändning för en gradvis förändring som svar på ökningen av resistenta organismer, ett ökande behov av att använda kraftfulla, intravenösa antibiotika i stället för vanliga orala antibiotika och andra miljöfaktorer.

”Människor spolar ner sina antibiotika i toaletten eller urinerar ut små mängder av dessa läkemedel, och det kontaminerar det vatten vi dricker”, säger hon. ”Det var tillräckligt för att få läkarkåren att säga ’uh-oh’.”

Under 2014 började CDC att lansera specifika riktlinjer och rekommendationer för hur sjukvårdsinrättningar, från sjukhus till öppenvårdskontor, skulle kunna utbilda läkare och patienter om lämplig användning av antibiotika genom stewardship-program.

3 typer av antibiotikaförvaltningsinterventioner

I The Core Elements of Hospital Antibiotic Stewardship Programs (Kärnelementen i sjukhusens antibiotikaförvaltningsprogram) lade CDC fram tre huvudtyper av förvaltningsinterventioner som kan förbättra användningen av antibiotika: breda interventioner, apoteksdrivna interventioner och specifika interventioner för infektioner och syndrom.

Bredda interventioner innebär att man får förhandstillstånd för att förskriva vissa antibiotika, genomför revisioner av fall där antibiotika ingår och omvärderar de antibiotika som förskrivs medan diagnostisk information samlas in. Du får till exempel ciprofloxacin på akutmottagningen för en misstänkt njurinfektion medan dina blodvärden skickas till laboratoriet; när resultaten kommer tillbaka ser den förskrivande läkaren tillbaka på din information för att se om det fortfarande är det bästa antibiotikumet för dig.
Apoteksdrivna interventioner inkluderar justering av antibiotikadoser, utkik efter dubbelbehandlingar och läkemedelsinteraktioner samt hjälp med övergångar från intravenösa till orala antibiotika.
Infektions-/syndromspecifika interventioner erbjuder tydliga instruktioner för förskrivare om hur man använder antibiotika för att behandla många infektioner med en historia av överanvändning av antibiotika, inklusive: samhällsförvärvad lunginflammation, urinvägsinfektioner, infektioner i hud och mjuka vävnader, MRSA-infektioner, Clostridium difficile-infektioner (C. diff) och blodomloppsinfektioner som har påvisats genom odling.

Om alla dessa tre åtgärder genomförs följer det att ett sjukhus kommer att se sina uppgifter om antibiotikaanvändning förbättras. Men dessa interventioner uppnås inte genom att bara vifta med ett trollspö. Sjukhusen måste investera i att skapa ett gediget antibiotikaförvaltningsprogram baserat på flera centrala delar som beskrivs av CDC. Dessa delar fungerar lite annorlunda i andra vårdmiljöer, men är i allmänhet desamma oavsett om programmet för antibiotikaförvaltning genomförs i slutenvård eller öppenvård.

Element	Sjukhus	Sjukhem	Utomatisk vårdplats	Utomatisk vårdplats
Ledarskap	Förbinda sig till att tillhandahålla mänskliga, ekonomiska och tekniska resurser	Förbinda sig att förbättra antibiotikaanvändningen och kommunicera detta åtagande med personalen, invånare och familjer	Utnämna en enda ledare och/eller inkludera stewardship i arbetsbeskrivningar
	Redovisningsskyldighet	En läkarledare utsedd	Involvera medicinskt ansvarig läkare, omvårdnadsansvarig sjuksköterska, och annan nyckelpersonal för att stödja insatserna	Skapa omfattande kommunikation med patienterna om insatserna via flygblad och personliga samtal
Läkemedelsexpertis	En apotekarledare utsedd	Konsultera och samarbeta med samhällsexperter i smittsamma sjukdomar	Förse klinikerna med möjligheter att konsultera experter på eller från-site
Aktion	Implementera minst en intervention som kan utvärderas regelbundet	Utarbeta handlingsplaner för att implementera en eller flera av de tre interventionerna	Använd evidensbaserad förskrivning, vaksam väntan, och triage utanför anläggningen för virusinfektioner
Spårning	Håll koll på förskrivnings- och resistensmönster	Spåra antibiotikaanvändning och resultatmått	SjälvständigtUtvärdera och anta minst ett spårnings- och rapporteringssystem
Rapportering	Alla berörda medarbetare informeras om framstegen	Inget	Självutvärdera och anta minst ett spårnings- och rapporteringssystem
Utbildning	Alla berörda medarbetare utbildas i ansvarsfull förskrivning	Använd flygblad, Guider, e-post och workshops för att utbilda all personal, boende och familjer	Utbilda patienter med material och personliga samtal; Ge fortbildningsmöjligheter för läkare

Varför det är viktigt

Fördelarna med program för antibiotikaförvaltning, utöver den uppenbara minskningen av överanvändningen av dessa läkemedel, gäller både individer och samhället i stort, säger dr. Boling.

För enskilda patienter kan missbruk av antibiotika innebära att du:

Har svårare att bli av med infektionen om den återkommer
Börjar insjukna i en antibiotikaresistent infektion som inte lätt kan behandlas
Finns med milda till allvarliga antibiotika-biverkningar, allt från illamående och diarré till svampinfektioner, anafylaxi, njursvikt eller infektion med C. diff (en bakterie som orsakar ihållande diarré och inflammation i tjocktarmen)

På en bredare folkhälsonivå innebär felaktig förskrivning av antibiotika:

Ansamling av antibiotikaresistens och C. difficile-infektioner överlag
Ökar vårdkostnaderna
Sänker resultaten för patientsäkerheten
Lämnar alla sårbara för de otäcka superbakterierna

Desto fler sjukhus och öppenvårdsinrättningar som antar program för antibiotikastyrning, desto större effekt kommer de kollektiva insatserna att ha. Det enda knepiga är att utvärdera effektiviteten hos dessa program. Dr Boling och Harris säger båda att det just nu inte finns något officiellt sätt att se om insatserna fungerar. Om ett sjukhus kan rapportera en minskning av antibiotikaanvändningen – eller en minskning av negativa händelser till följd av antibiotikaanvändningen – anses det vara en vinst.

Dr Boling tillägger att läkare som utövar god antibiotikaförvaltning också kan göra en självutvärdering: ”Som enskild läkare kan man titta på sin egen personliga mätning. Jag kan vanligtvis se det med min undersökning, men om jag har en patient som insisterar på att det är något mer som pågår, beställer jag en röntgenundersökning av bröstkorgen för att bekräfta det. Mycket sällan behöver den patienten faktiskt antibiotika.”

Hur patienter och vårdgivare kan samarbeta

Om du undrar hur du kan göra din del för att begränsa förskrivningen av antibiotika är det lättare än du kanske tror.

Boka inte en tid för varje liten sak. ”Patienterna kan sluta be om antibiotika så fort de får snuva”, säger dr Boling. ”Om du inte har feber eller om sjukdomen inte har pågått i 10 dagar eller mer är chansen liten att du behöver antibiotika.”
Ring inte till din vårdgivare och be personalen ringa in ett recept utan en undersökning. Många sjukdomar som förknippas med överanvändning av antibiotika, som urinvägsinfektioner, bör diagnostiseras med en odling innan ett recept skrivs ut.
Lita på din vårdgivare. Dr Harris säger att om fler människor litade på sin läkares omdöme och motstod lusten att bli besvikna när läkaren säger att deras sjukdom bara är viral, skulle läkarna känna sig mindre pressade att behandla sina patienter i onödan med antibiotika.
Håll dig uppdaterad om dina vaccinationer. ”Under mina år av praktik är vacciner det mest fördelaktiga som hjälper patienter med infektionssjukdomar”, säger dr Harris. Ju färre virusinfektioner du får, desto mindre sannolikt är det att du söker antibiotika när du inte mår bra, vilket minskar dina chanser att få ett recept som du egentligen inte behöver.

En sak till: Varje november firar Världshälsoorganisationen (WHO) Antibiotic Awareness Week och uppmuntrar alla vårdinrättningar, vårdgivare och allmänheten att öka sin utbildning om antibiotikans kraft – och hur den, om den kraften inte används på rätt sätt, kan leda till omfattande konsekvenser.

År 2020 kommer Antibiotic Awareness Week att firas från den 11 till den 17 november. Besök WHO:s webbplats för att lära dig mer om hur du kan praktisera den i ditt hem, på läkarmottagningen, på sjukhuset eller i samhället.