Det heliga feminina är ett begrepp som erkänner att ”Gud” i slutändan varken är antropomorfiskt manlig eller kvinnlig utan en gudomlig essens (Goddessence) bortom form och dualitet – en essens som är i balans och förening av maskulina och feminina principer – en dynamisk, ömsesidigt beroende ”Immanens” som genomsyrar allt liv. Den asiatiska Yin Yang-ikonen är en bra representation av denna idé.
Att se det gudomliga som ett abstrakt koncept av allestädes närvarande medvetande, eller immanens, är dock en utmaning för de flesta människor. Vi har alla ett grundläggande mänskligt behov av att sätta det oförklarliga i en påtaglig form för att utforska vårt förhållande till det. Därför tenderar vi att antropomorfisera eller tillskriva det okända mänskliga egenskaper. Med andra ord ger vi namn och form åt ett abstrakt begrepp för att kunna förhålla oss till det på vår kunskapsnivå. Så den gudomliga essensen eller det absoluta har blivit en ”far”-gudsfigur som vi lärt oss att visualisera, be till och föreställa oss att vi har en personlig relation till.
Tyvärr har det faktum att vi ser den enorma, oändliga, absoluta och obeskrivliga gudinnan endast i form av maskulina metaforer och symboler allvarligt begränsat vår mänskliga andliga potential och i hög grad hindrat vår förmåga att leva i fred och balans på den här jorden.
Under de senaste flera tusen åren har de dominerande religiösa trossystemen i vår värld varit patriarkala, vilket sanktionerade en samhällsetik som upphöjde Gud Fader över Moder Jord och mannen över kvinnan.
Men det har inte alltid varit så här! Det är viktigt att komma ihåg att det under eoner före patriarkatet, under hela den paleolitiska och neolitiska tidsåldern före ”hans historia”, fanns världsomspännande samhällen som hedrade ”mor/kvinna och jorden” och som levde i en mer jämlik, hållbar och fredlig kultur som blomstrade utan krig i tusentals år. Det är brådskande att återupptäcka och gräva fram det förlorade minnet av dessa kulturer för att informera oss och inspirera oss till att bygga en stabilare grund för samhällets framtid.
Att minnas dessa förlorade matrifokala civilisationer autentiserar och validerar betydelsen av det heliga kvinnliga och vikten av kvinnor och kvinnliga värderingar när vi återskapar en sundare global enighet.
Det är dags att balansera de maskulina och feminina principerna inom våra trossystem, våra religiösa doktriner, vårt kulturella ethos och inom oss själva. För att uppnå denna jämvikt måste vi för en stund flytta vårt fokus till idén om det universella moderskapet – vi måste utforska metaforen för modern, symbolen för gudinnan och modellen för prästinnan. Vi måste lyfta fram de arkeologiska bevisen på forntida gudinnor och deras berättelser. Vi måste betona ”moderlig” kärlek, visdom, medkänsla och kreativitet samt respektera sexualiteten som naturlig och helig. Vi måste stärka kvinnor och fira deras bidrag till andlighet, kultur och samhälle. Och vi måste väcka oss själva, lära våra barn och utbilda våra män.
Medvetenhet om det heliga feminina kommer att hjälpa oss att uppskatta den feminina naturen hos kvinnor och män. Medvetenhet om ett universellt moderskap kommer att hjälpa oss att respektera jorden och Moder Natur. Medvetenhet om den feminina principen kommer att hjälpa oss att hedra kvinnors bio-fysiska och känslomässiga passager genom livet och att hjälpa alla människor (särskilt kvinnor) att uppnå en sund självkänsla. Och denna medvetenhet kommer att uppmuntra alla människor att finna inre balans och frid och därmed öka respekten och toleransen för varandra – vilket i slutändan kommer att främja en större harmoni i världen.
Det är dags att hedra det heliga feminina. ”Att hedra det heliga feminina” innebär i andlig mening att värdera den feminina principen, tillsammans med den maskulina principen, som likvärdiga och grundläggande aspekter av det gudomliga. Från en planetarisk nivå innebär det att respektera och läka vår Moder Jord. Ur kulturell synvinkel innebär det att återuppliva gudinnans arketyp genom underhållning och konst och att använda ett språk som ger lika stor vikt åt pronomen ”hon” och ”hennes”. I samhällelig mening innebär det att återskapa rollen som prästinna och att respektera kvinnors bidrag i näringslivet, vetenskapen, konsten och politiken, liksom i hemmet och samhället. Ur religiös synvinkel innebär det att erbjuda ceremonier och tjänster som bekräftar vår koppling till det gudomliga, gudinnan, jorden och varandra. I mänsklig mening innebär att hedra det heliga feminina att särskilt värdera det inneboende värdet av kvinnans sinne, kropp och själ, samt att uppskatta de ”feminina” kvaliteterna i den manliga karaktären.