När vi talar om att göra vårt sätt att arbeta mänskligt är det vettigt att titta på vad vår mänskliga natur egentligen är. Finns det gemensamma mönster som vi alla delar? Trivs vi med samma saker eller drivs vi av olika saker? Det är detta vi ska titta på i det följande.

När vi definierar en universell mänsklig natur är den uppenbara utgångspunkten att titta på våra förfäder. Var kommer vi ifrån? Vad är biologiskt gemensamt för alla människor? Vad är mänsklighetens evolutionära teori?

För att ha en utgångspunkt och få en första bred klassificering av människan är ett sätt att först definiera vad vi inte är. Det innebär att sätta tydliga gränser för vad som skiljer oss från andra arter.

Vi är inte instinktdrivna djur

När vi ser tillbaka på våra förfäder står det klart att vi härstammar från djur, närmare bestämt från hominiderna, gruppen stora apor. Det som skiljer oss från djuren är dock storleken på våra hjärnor. Och med utvecklingen av större hjärnstorlekar följer en insikt om sig själv, en form av medvetande. Detta medvetna sinne gör det möjligt för oss att väga beslut och potentiella resultat mot varandra och bestämma oss för det mest önskvärda alternativet. Detta går i linje med vår innehav av triangulärt medvetande. Det innebär att vi kan bedöma vilken effekt våra handlingar har på en relation som två andra personer delar, som vi också har en relation med. Med andra ord, vad de säger om oss när vi inte är där.

Och även om vi fortfarande har samma biologiska behov av vatten, mat och sex som djur, och vi måste se till att uppfylla dem regelbundet för att hålla oss vid liv, är det inte vår instinkt som driver oss att tillfredsställa dessa behov. Vi fattar medvetna beslut om vad vi äter och när eller hur mycket till exempel.

En av de viktigaste egenskaperna som gör oss till människor verkar vara att vi kan tänka på alternativa framtider och göra medvetna val därefter. Varelser utan en sådan förmåga kan inte vara bundna i ett socialt kontrakt och ta moraliskt ansvar. När vi blir medvetna om vad vi orsakar kan vi dock känna oss moraliskt förpliktade att ändra vårt beteende. – Thomas Suddendorf,professor i psykologi och författare till ”The Gap: The Science of What Separates Us from Other Animals”

Vi är inte rationella kalkylerande maskiner

Med tanke på möjligheten att singulariteten kommer att inträffa inom vår livstid verkar det nödvändigt att göra en tydlig distinktion mot vad som skulle kunna vara nästa evolutionära steg. Singularitet är det ögonblick då artificiell intelligens kan växa och självförbättra sig själv. Hastigheten med vilken maskiner uppdateras och artificiell intelligens ökar är nu snabbare än någonsin. Vi talar om den fjärde industriella revolutionen. I tider av utveckling av superdatorer som IBM:s Watson och med risken att robotar tar över våra jobb kan det vara relevant att definiera vad som gör oss till människor nu mer än någonsin.

Om robotar arbetar snabbare utan att bli trötta än vad vi kan, vilka jobb kommer människor att göra i framtiden? Vi måste fokusera på vår mänsklighet i en framtid med smarta robotar, eftersom vi inte är rationella kalkylerande maskiner.

Risken att bli ersatt av en robot i ett arbetssammanhang kan ge oss friheten att göra och fokusera på det som är viktigt för oss i våra och andras liv. Kanske är robotar inte våra fiender, utan kan faktiskt hjälpa oss att nå nästa evolutionära steg.

Vår natur avgör vad vi kan bli

”Ja, människan är på sätt och vis sitt eget projekt och hon skapar sig själv. Men det finns också gränser för vad han kan göra sig själv till. Projektet är biologiskt förutbestämt för alla människor; det är att bli en människa.” – Abraham Maslow

Vad som är utmärkande för människan definieras av den naturliga evolutionen, även kallad genetisk determinism. Som Maslow påpekade kan vi inte bli något annat än människor. Men vad är det som är utmärkande för oss?

Essentialister som till exempel Platon eller Descartes har hävdat att det måste finnas något slags väsen som delas av alla människor och endast av människor. Språk, förnuft och moral har tagits upp som distinktioner för vår mänskliga natur. Men å andra sidan kan inte alla människor uttrycka eller förstå språk. Dessa skillnader mellan enskilda människor gör det svårt att hitta en gemensam bestämningsfaktor som vi alla delar. Vilket fick Satre att dra slutsatsen att det inte finns någon mänsklig natur.

”en först och främst existerar, möter sig själv, sväller upp i världen – och definierar sig själv i efterhand”. – Jean-Paul Satre

Mänsklig natur

Den nomologiska uppfattningen om vår mänskliga natur intar ett annat perspektiv. Den accepterar de individuella skillnaderna och talar om en mänsklig natur som delas av de flesta människor som ett resultat av evolutionen. Dessa egenskaper som vi delar är inte definitionsmässiga; de delas inte nödvändigtvis av alla människor. Förmågan att tala kan till exempel vara begränsad hos en individ på grund av skadad hjärnfunktion. Genom att inkludera det evolutionära begreppet kan vi definiera en distinkt mänsklig natur. En robot kan till exempel ha alla egenskaper som en människa har, men det gör den inte mänsklig. Denna definition av vår mänskliga natur accepterar också att den inte är permanent. Med kontinuerlig utveckling kan vår mänskliga natur förändras med tiden.

Låt oss sammanfatta vad evolutionen hittills har lärt oss. Även om våra gener bestämmer vad vi kan bli, kan vi fatta medvetna beslut om vad vi gör och kan reflektera över resultatet.

Kultur

Då vår genetik och evolution inte ensamt kan förklara skillnaderna mellan människor måste det finnas en annan aspekt vid sidan av naturen. Varför skiljer sig människor så mycket åt?

Sociala varelser

Människan är en kulturell varelse. Vi är en art som är beroende av varandra och har ett dynamiskt nätverk av relationer med andra människor. Vår fenotyp, en organisms observerbara egenskaper eller drag, påverkas av människorna runt omkring oss, vår in-grupp eller stam. Några exempel på den mänskliga fenotypen är användningen av språk, att ha och visa känslor, att skapa verktyg för att tillverka verktyg, att använda eld, att leva i grupper, att skapa sociala identiteter, arbetsfördelning, att använda empati, att kunna skilja mellan rätt och fel och att inse ansvar och intentionalitet.

Vi har trosuppfattningar och attityder, socialt överförda representationer och praktiker, som formar vår erfarenhet och vårt beteende. Detta fenomen kallas befolkningstänkande. Information överförs inom en kulturell grupp. Kultur definieras som information som kan påverka individens beteende och som vi förvärvar från andra medlemmar av vår art genom undervisning, imitation och andra former av social överföring. Människor i olika kulturella grupper beter sig olika, eftersom de förvärvat olika färdigheter, övertygelser och värderingar.

Influeras av vår miljö

Miljöforskare talar om kulturell och social determinism. De delar ståndpunkten att allt vårt beteende är ett resultat av den miljö vi lever i. Satres definition av den mänskliga naturen är endast möjlig i ett socialt sammanhang. Utan andra människor runt omkring skulle det inte finnas något behov av att definiera vad som gör oss till människor. Hans poäng är att vi bestämmer meningen med livet individuellt, eftersom sociala konstruktioner endast existerar i våra huvuden. Den sociala ordningen är till exempel konstruerad, medan den i verkligheten i stället är ett utbyte mellan jämlikar. Friheten som följer med en sådan gränslös mental övertygelse kan dock vara skrämmande, det är därför vi väljer att leva i självbedrägeri. Vi tror bara vad vi vill tro, för att kunna rättfärdiga våra egna handlingar.

Interaktionister delar tvärtom uppfattningen att mänskliga egenskaper är en produkt av gener och miljö. Som beskrivits ovan kan man inte förneka den evolutionära aspekten av den mänskliga naturen. Människor har upplevt ständiga förändringar och anpassningar av sinnet till miljön och bearbetar information som är anpassningsbar, ständigt föränderlig, eller med andra ord komplex. I dag kan dessa erfarenheter ske snabbare än vad vårt sinne kan utvecklas. Vi har en medfödd kärnkunskap eller kognitiv begåvning som vi föds med, men vi har också förmågan till inlärning och kulturella skillnader. Dessa så kallade utvecklingssystem reagerar olika på olika miljöer, vilket förklarar variationer mellan människor runt om i världen.

Sammanfattningsvis kan man säga att generna bestämmer våra evolutionära möjligheter och att miljön framkallar de lämpligaste reaktionerna. Men vi är inte bestämda av vår miljö och kan i stället fatta medvetna beslut, vilket vi lärde oss i den evolutionära delen.

Vad motiverar vårt beslutsfattande och beteende då?

Mänsklig motivation

Först självisk, sedan altruistisk

”ociety is an unasy compromise between individuals with conflicting ambitions…” – Matt Ridley

Vi har alla universella behov. Vi har alla ett behov av biologisk överlevnad, vilket kan uppnås genom att dricka vatten, äta mat och ha sex. Vidare vill vi vara trygga, älskade och skapa en unik social identitet för oss själva. Det ligger i vårt egenintresse att först tillfredsställa dessa behov för att kunna leva hälsosamt i det långa loppet. Om dessa grundläggande behov inte täcks agerar vi med andra ord själviskt. Vår första instinkt är att se till att våra egna behov täcks, innan vi tänker på att uppfylla någon annans behov. Vi kan dock också agera altruistiskt, men chanserna är större om våra egna behov täcks. Altruism definieras som att agera osjälviskt och skapa långsiktiga fördelar för andra till kortsiktiga personliga kostnader. Det ligger i vår natur att vara en samarbetsvillig art vilket exempel på storskalig välfärd visar.

Ultimatumspel

Ett annat exempel är rättvisan mot främlingar i marknadssamhällen. I Ultimatumspelet får förslagsställaren en summa pengar och ger ett erbjudande om hur den ska delas upp till svararen, som antingen kan acceptera erbjudandet eller förkasta det. Om erbjudandet accepteras får båda parterna pengarna. Om erbjudandet förkastas får ingen av parterna något. Om det endast handlar om egenintresse bör förslagsställaren erbjuda ett lågt belopp och svararen bör acceptera; båda parter skulle då få det bättre. Även i en annan version, diktatorspelet, där det inte finns någon möjlighet till avslag, är de föreslagna erbjudandena nära en jämn fördelning. Detta är särskilt sant i västerländska, industrialiserade länder och visar på en känsla av rättvisa och samarbete. I mindre utvecklade länder görs lägre erbjudanden som vanligtvis accepteras, vilket visar på ett själviskt beteende om de grundläggande behoven inte täcks.

Intrinsikaliskt välbefinnande

I allmänhet kan man säga att vi på kort sikt söker tillfredsställelse genom att undvika bestraffning eller genom att söka njutning. Alla våra handlingar drivs dock inte av att söka hedonisk njutning. Altruistiskt beteende är möjligt genom personligt lidande på kort sikt för att nå långsiktiga fördelar för alla. Vad är det då vi i slutändan strävar efter?

I slutet av dagen vill vi alla gå till sängs med en känsla av att det var en bra dag i dag. Denna eudemoniska tillfredsställelse, det mänskliga blomstrandet, är vad vi alla strävar efter. Maslow beskrev denna process som självtranscendens med Being-Values som sanning, skönhet eller perfektion. Under denna idé ligger antagandet att vi drivs av en nyfikenhet på vad som kan komma och att vi vill förbättra vår miljö för oss själva och andra. Helst på ett synergetiskt sätt, där våra handlingar är på samma gång själviska och altruistiska.

För att vårt sociala system ska hålla över tid finns det dock minimikrav som måste finnas inom systemet. I ramverket för strategisk hållbar utveckling identifieras dessa krav som vår förmåga till självorganisering och lärande, att kunna hitta en gemensam mening och att ha förtroende samt mångfald. Med andra ord måste vi ha Autonomi, Mästerskap och Syfte för att trivas som människor, eftersom dessa är våra inneboende motivationer.

Det finns en universell natur, med universella behov och strävanden, men det finns individuella preferenser, perspektiv och lösningar, vilket framhäver varje individs unika karaktär. I slutändan vill vi göra våra egna liv bättre och bidra till mänsklighetens framsteg.

Varför fattar vi då så ofta irrationella beslut?

Irrationella beslut

”Närhelst du finner dig själv på majoritetens sida är det dags att reformera (eller stanna upp och reflektera).” – Mark Twain

Som redan nämnts agerar vi själviskt om våra grundläggande behov inte täcks. Anledningen till att vi fattar så många irrationella beslut, som från ett utomstående perspektiv är ganska uppenbara, är dessutom att vi inte är en rationell, maskinliknande homo economicus, utan att vi fattar beslut som bygger på beteendet hos vår inneboende grupp. Och eftersom vi bara känner till vår kulturella grupps beteende kan vi inte ens klandras. Vi vet helt enkelt inte bättre. Av naturen är vi människor en social varelse som hämtar våra färdigheter, övertygelser och värderingar från den kulturella miljö vi ingår i.

Men även om vi är medvetna om alternativa beteenden eller lösningar, kämpar vi för att fullfölja våra egna handlingar, särskilt om alternativet inte överensstämmer med det perspektiv som majoriteten av vår kulturella grupp har. Att ses som en outsider som social varelse är den minst önskvärda situation vi kan befinna oss i. Dessutom är det lättare att imitera än att skapa något nytt. Det är därför vi använder imitation för att nå ekonomisk framgång, när det i själva verket minskar vår genetiska lämplighet eller hotar hållbarheten hos vårt sociala system och vår planet. Vi gör irrationella val, eftersom vi vill passa in i vår per-grupp.

”Människan är av sitt förnuft bestämd att leva i ett samhälle med människor och där kultivera sig själv, civilisera sig själv och göra sig moralisk genom konst och vetenskap. Oavsett hur stark hans djuriska tendens att passivt ge efter för bekvämlighetens och välbefinnandets lockelser, som han kallar lycka, är han ändå förutbestämd att göra sig värdig mänskligheten genom att aktivt kämpa mot det hinder som klamrar sig fast vid honom på grund av hans naturs råhet”. – Immanuel Kant

Vad gör oss till människor?

Evolutionen och därmed våra gener bestämmer vad vi kan bli, medan den socioekonomiska miljö vi befinner oss i ger upphov till beteenden som matchar den kulturella gruppens färdigheter, övertygelser och värderingar. Vi är inte en homo economicus som fattar rationella beslut som maskiner. Istället kämpar vi ständigt med att definiera vår egen sociala identitet, att uppnå unikhet och frihet, samtidigt som vi inte vill bli betraktade som en outsider. Vår strävan efter att vara dygdig och göra det rätta, baserat på vad vi tror och värderar, utmanas ständigt av vårt behov av social tillhörighet och att passa in i majoritetens åsikt. Vi kan dock fatta medvetna beslut och fullfölja våra handlingar genom att bekämpa vår egen natur av instinkter trots de yttre omständigheterna. Vi skapar något nytt genom att bygga vidare på andras idéer och lägga till vårt eget perspektiv, vilket hjälper oss att göra snabba processer.

Det är vår moraliska skyldighet att fatta beslut och styra mänskligheten i en riktning som på lång sikt är fördelaktig för alla, även om det innebär personligt lidande på kort sikt. Vår vägledande princip är den effekt vi har på andra människor, en strategi för empati, för att nå våra egna mål och samtidigt hjälpa andra människor att också nå sina. Det som gör oss till människor uttrycks perfekt i Ubuntus filosofi: ”Det enda sättet för mig att vara mänsklig är att du reflekterar min mänsklighet tillbaka till mig.” Det finns inget sätt för oss att vara mänskliga utan andra människor.

Vad gör dig mänsklig?

Detta inlägg är inspirerat av boken ”Arguing about Human Nature” av Stephen Downes och Eduard Machery. Författarna har samlat vetenskapliga perspektiv som sprider nytt ljus över den klassiska diskussionen om människan är en produkt av natur eller uppfostran.