Den traditionella grekiska kosten fungerade som prototyp för Medelhavets matpyramid (tillsammans med södra Italien) som den är känd idag. Olivolja är huvudingrediensen, som förekommer i nästan varje enskild maträtt. Grekerna konsumerar stora mängder olivolja och har den högsta konsumtionen per person i världen. Den traditionella grekiska kosten var mestadels vegetarisk, det berodde sannolikt på att den genomsnittlige greken inte hade råd att äta kött särskilt ofta. En annan faktor var religionen; det finns över 180 fastedagar per år för grekisk-ortodoxa kristna.

Här delar jag med mig av vad grekerna åt traditionellt, men även om många greker fortfarande äter på detta sätt (jag är en av dem), är det många som inte gör det (se sista stycket).

Grönsaker
Majoriteten av de traditionella måltiderna är grönsaksgrytor/grytor som kallas lathera (eller ladera), vilket kan översättas till ”med olja” från det grekiska ordet för olja lathi (ladi). Grönsaker som gröna bönor, aubergine, okra och ärtor tillagas med tomat, lök, vitlök och olika örter och kryddor och äts som huvudrätt tillsammans med fetaost och bröd. Salladerna är alltid säsongsbetonade. På sommaren en enkel sallad med tomat och gurka som även kan innehålla lök och grön paprika och på vintern kål med morot eller säsongens horta, vilda gröna grönsaker, som kokas och konsumeras med olivolja, citron, fetaost och bröd.

Legumes
Legumes är också en populär maträtt som traditionellt konsumeras minst två gånger i veckan. Bönor som linser eller bondbönor tillagas med tomat, lök och olivolja och åtföljs även av ost och bröd.

Fetter
Olivolja är en huvudingrediens i det grekiska köket. Den används i tillagade rätter från grytor till kött till sallader samt efterrätter. Smör användes traditionellt av de mer välbärgade.

Smakliga pajer.
Pites, grönsakspajer är också populära, särskilt i norra Grekland, eftersom de höll länge utan kylning och gav ett sätt att använda överblivna grönsaker eller andra ingredienser. De mest populära är spenatpajer, ostpajer och purjolökspajer, som är mycket populära mellanmål för den moderna greken.

Bröd
Bröd och ost förekommer vid varje enskild måltid. Ett alternativ till bröd är paximadi, som ursprungligen var gammalt bröd som bakades om.

Kött
Kött konsumerades inte särskilt ofta, vanligtvis bara vid festligheter. Populära val är bland annat lamm, get, kyckling, fläsk och kalvkött i norra Grekland. Köttet tillagas vanligtvis stekt i ugnen med citron, vitlök och oregano eller som gryta i tomatsås. Köttet åtföljs nästan alltid av rostad potatis.

Fisk
För det grekiska fastlandet konsumerades fisk främst i lagad eller saltad form, medan det på öarna fanns mer färsk fisk att tillgå.

Mjölkprodukter
Mjölkprodukter konsumerades främst i form av yoghurt eller ost. Grekerna är bland de största ostkonsumenterna, tack vare fetaosten som åtföljer nästan alla maträtter.

Sötsaker
Traditionella sötsaker är bland annat grekisk skedgodis (en typ av fruktkonservering), kakor och kex baserade på olivolja samt sötsaker med sirap och honung. Frukt intogs också som mellanmål eller efter en måltid.

Kräddor och kryddor
Det är viktigt att notera att örter och kryddor spelar en mycket viktig roll i traditionell mat och rätter i Grekland, de vanligaste är vitlök, citron, lök, oregano, persilja, lagerblad, mynta, dill, kanel, spiskummin och kryddpeppar.

Vad äter grekerna idag?
Den nuvarande grekiska kosten har förändrats drastiskt under de senaste 30 åren. Rapporter noterar att grekerna konsumerar mer kalorier och mättat fett. Den totala förekomsten av fetma är 22,5 %, medan den av övervikt är 35,2 %. Detta kan bero på flera faktorer: ökad inkomst, fler stormarknader, arbetande kvinnor som har mindre tid att laga mat, oftare äter ute på snabbmatsrestauranger och mindre motion. Urbaniseringen och den ekonomiska tillväxten ledde till att grekerna lämnade den traditionella medelhavsdieten och anpassade sig till en mer västerländsk kosthållning. I dag har högförädlad mat och snabbmat tyvärr blivit ett mycket viktigt inslag i den grekiska kosten. Den goda nyheten är att grekerna, trots dessa nya kostvanor, återigen omfamnar sin traditionella kost och sitt traditionella kök, och det finns en stark rörelse för att främja dessa traditionella matvanor.