Det var frågan jag fick i helgen från min sjuårige son Quan. Vi adopterade Quan från Kina 2007. Han hade en cl/cp. Båda reparerades när vi kom hem, han gick i logopedisk behandling fram till 2010 och han har klarat sig fantastiskt bra.
Jag vet att inte alla erfarenheter av cl/cp är så här enkla. Jag tar inte för givet hur lätt Quans särskilda behov har varit i vårt fall.
Och kanske gör jag det.
För att ärligt talat? Jag har glömt bort det. Reparationerna och terapierna känns så länge sedan!
Så när han frågade mig detta sa jag naturligtvis: ”Vad pratar du om? Den ena näsborren är inte större än den andra!”
”Det ser ut så för mig” sa han med ögonbrynen helt uppåt.
Jag gick ner alldeles nära hans näsa och drog upp mina ögonbryn också….searching….really för att försöka se den mindre näsborren.
”Nope. Jag ser ingen skillnad. Kimmie? (jämnårig syster som adopterades samtidigt som han) Tycker du att en av hans näsborrar ser större ut?”
”Inte direkt. Jag kan inte se någon skillnad”, sa hon helt ärligt.
Quan sa: ”Ja, den ser annorlunda ut för mig.”
Jag försökte verkligen se på hans näsa ur ett annat perspektiv….inte från min mamma-vilka-inte-att-ska-är-att-söt-att-bli-att-snygg-sjuårig-bundel-av-glädje-och-glädje…..utan från någon annans perspektiv. Jag kom ihåg hur många människor som har träffat Quan och inte ens visste att han hade en cl/cp. Kanske finns det en pytteliten liten skillnad i storleken på hans näsborrar…. så jag säger,
”Du vet, den ena kanske är lite mindre, Quan. Men jag kan verkligen inte se någon större skillnad, om ens någon alls!”
Det räckte för honom och han gick iväg för att göra klart sitt legoplan.
Quan har en kommande tid hos en käkkirurg för att se om det är dags att få sin spricka i tandköttet lagad. Eftersom han är medveten om det mötet kanske han verkligen bearbetar och tänker på sin mun och näsa och hur han föddes med en klyfta/cp…. kanske det utlöste hans fråga. Eller så är han bara 7 år och plockade sig i näsan i badrumsspegeln och insåg att den ena näsborren är större.
Oavsett detta är det vad det är. Vi tar frågorna som de kommer, vi svarar ärligt och vi ber om visdom när vi navigerar på föräldraskapets väg. Tack gode Gud att vi inte behöver göra det ensamma!!!!