För hundra år sedan avslutades första världskriget officiellt när Versaillesfördraget undertecknades den 28 juni 1919.

Som ett av de fem första fredsfördragen som omformade världen spelade det dock också en roll för att orsaka andra världskriget genom att det införde krigsskadestånd, annekterade områden och förnekade nedrustning.

På fördragets årsdag får du här allt du behöver veta om det kontroversiella avtal som avslutade första världskriget.

Vem undertecknade Versaillesfördraget?

Fördraget undertecknades av de allierade makterna och Tyskland. Delegationen bestod av Georges Clémenceau för Frankrike, Woodrow Wilson för USA, David Lloyd George för Storbritannien, Vittorio Orlando för Italien och utrikesminister Hermann Müller – samt juristen doktor Bell – från Tyskland.

Det undertecknades i spegelsalen i Versaillespalatset i Frankrike den 28 juni 1919 men genomfördes inte förrän den 10 januari 1920.

Vad var villkoren i avtalet?

Fördraget bestod av femton delar och innehöll 440 artiklar som omformade de tyska gränserna och fördelade ansvaret för skadestånd.

I del I infördes avtalet om det nya Nationernas förbund, som Tyskland inte fick ansluta sig till förrän 1926.

Tysklands nya gränser fastställdes i del II; Eupen-Malmedy gavs tillbaka till Belgien, Elsass-Lothringen till Frankrike, avsevärda östra distrikt till Polen, Memel till Litauen och stora delar av Schleswig till Danmark.

I del III specificerades en demilitariserad zon och det industriella Saarland avskiljdes från Tyskland under 15 år.

Nästan alla Tysklands kolonier togs bort i del IV, och i del V reducerades Tysklands väpnade styrkor till låga nivåer. Tyskland förbjöds att ha vissa typer av vapen, samtidigt som de allierade förpliktigades att också slutligt avrusta.

Del VIII fastställde Tysklands skadeståndsskyldighet, men angav inte någon specifik siffra, och inleddes med artikel 231 där Tyskland accepterade sitt och sina allierades ansvar för skador som orsakats ”som en följd av det krig som Tyskland och dess allierade tvingat dem på grund av sin aggression”.

Enskilda ekonomiska förpliktelser ålades Tyskland i del IX.

Hur som helst undertecknades fördraget av den tyska regeringen under protest, den amerikanska senaten vägrade att ratificera fördraget och den amerikanska regeringen tog inget ansvar för majoriteten av sina åtaganden.

Franska och belgiska staten tillämpade fördraget strikt i fem år, men 1924 drev angloamerikanska ekonomiska påtryckningar Frankrike att upphöra med ockupationen och nya fördragsbestämmelser förhandlades fram.

1924 och 1929 gick Tyskland med på att betala skadestånd enligt Dawes-planen och Young-planen, men återbetalningarna avbröts 1932.

Tyskland bröt mot flera nedrustningsbestämmelser i del V under 1920-talet, och Hitler sade upp fördraget helt och hållet 1935.

Vad var dess arv?

Betalningen av skadestånd visade sig vara katastrofal och övergavs efter den stora depressionen.

Förbittring mot fördraget inom Tyskland, som genomgick hyperinflation och annan ekonomisk turbulens på 1920-talet, har anförts som en orsak till fascismens uppkomst.

Efter 1945 försökte de brittiska och amerikanska regeringarna undvika många av de problem som Versaillesfördraget introducerade, och Tysklands delning och det kalla kriget underlättade den generösa återuppbyggnaden av de västliga zonerna till en allierad stat utan rädsla för någon tysk aggression.