Kreditkort och betalkort är två av de mest populära typerna av elektroniska betalningar. De två är så lika varandra att det är svårt att se skillnaden. Beroende på hur konsumenten väljer att använda sitt betalkort kan det till och med behandlas precis som ett kreditkort. Men de två korten har några viktiga skillnader som handlare som accepterar dessa elektroniska betalningar bör känna till.

Fondskälla

En av de största skillnaderna mellan kredit- och betalkort är hur konsumenten finansierar transaktionen.

Vid kreditkortstransaktioner betalar kreditkortsbolaget handlaren för transaktionerna, vanligen inom två till tre dagar, för att sedan senare samla in betalningarna från konsumenten enligt kreditkortsavtalet. Kreditkortsföretaget tar en viss risk genom att betala handlarna för transaktionerna innan de får betalt från konsumenten, vilket kan ta månader, i vissa fall till och med år, i anspråk. I utbyte mot att acceptera denna risk tar kreditkortsföretaget ut en högre avgift av handlarna.Debitkort är däremot knutna till konsumentens checkkonto och pengarna för transaktionerna dras direkt från konsumentens konto med en gång. Detta minskar risken vid hantering av transaktioner med betalkort.

Hantering

Hanteringen av kredit- och betalkort är ibland densamma, beroende på var transaktionen äger rum och om konsumenten väljer ”kredit” eller ”debet”.

Kreditkortstransaktioner hanteras via de stora digitala kreditkortsnätverken, beroende på vilket nätverk som är knutet till konsumentens kreditkort (Visa, MasterCard, AMEX). Transaktionsuppgifter skickas från handlarens betalningsförmedlare till kreditkortsnätverket och sedan till kreditkortsutgivaren för godkännande eller avslag. Beslutet skickas sedan tillbaka längs samma väg till handlarens försäljningsställe eller den app eller webbplats där konsumenten försöker betala. Allt detta sker inom några sekunder.

Med personliga transaktioner med betalkort kan konsumenterna välja om de vill slutföra transaktionen genom att skriva under (kredit) eller genom att ange sitt personliga identifikationsnummer, PIN-koden (betalkort). PIN-debiteringstransaktioner behandlas via nätverk som Star, Pulse, Interlink eller NYCE och måste göras med hjälp av en krypterad PIN-inmatningsenhet, vilket gör PIN-alternativet otillgängligt för de flesta debetkortstransaktioner på webben och i mobilen.

Konsumenter kan fortfarande använda sina debetkort på webben och i mobilen, men transaktionen behandlas som en kreditkortstransaktion i stället för att ledas via debetkortsnätverket. Samma sak gäller för signaturdebiteringstransaktioner som görs personligen.

Avgifter

Accept av kredit- och betalkort är inte utan kostnader. Varje enhet som är involverad i behandlingen av kredit- och betalkortsbetalningar tar ut en egen liten avgift för det arbete de utför med att hantera transaktionen.

Handlare betalar en förmedlingsavgift på varje betalkorts- och kreditkortstransaktion som behandlas. Interchange-avgifterna täcker kostnaderna för behandlingen och motverkar bedrägerier. Den vanliga förmedlingsavgiften fastställs av kreditkortsbehandlingsnätverket och omfattar både en fast avgift och en procentsats som tillämpas på transaktionsbeloppet. Den specifika förmedlingsavgiften beror på typ av kort, om betalaren är närvarande vid transaktionen, handlarens bransch och storlek samt den region eller det land där köpet sker.

Medlemsavgifterna är högre för transaktioner där kortet inte är närvarande, vilket typiskt sett gäller för webb- och mobila kreditkortstransaktioner. Den högre avgiften är till för att hjälpa till att kompensera för högre kostnader för online-gateways, högre risk med transaktioner och ökad frekvens av bedrägliga transaktioner.

Debitkortsväxlingsavgifter är vanligtvis lägre än kreditkortsavgifter, även för signaturdebiteringskort, vilket gör att kostnaden för accepterade betalkort är lägre än för kreditkort.

Samverkansavgiften är samlad med rabatteringsavgiften, som fastställs av handlarnas bank och omfattar bankens avgifter för att behandla kredit- och betalkortstransaktioner. Handlarna kan – och bör – förhandla om sina avgifter och vända sig till olika banker för att få de mest konkurrenskraftiga avgifterna.

Kontakta HealPay om ditt företag vill ha en mer transparent prissättning.

En del mindre handlare väljer att undvika att upprätta ett handelskonto hos en bank, eller en köpmansförvärvare, och arbetar istället med en betalningsaggregator som PayPal, som upprättar kontot för handlarens räkning för att få en enklare lönestruktur.

– HealPay-bloggare, LaToya Irby