Helena av Adiabenes var känd för sin generositet; under en hungersnöd i Jerusalem 45-46 e.Kr. skickade hon majs (spannmål) till Alexandria och torkade fikon till Cypern för att delas ut till de drabbade av hungersnöden. I Talmud (Bava Batra 11a) anges dock att detta är Monobaz I:s förtjänst, och även om Brüll anser att hänvisningen till Monobaz anger dynastin, håller Rashi fast vid den enklare förklaringen, nämligen att Monobaz själv är menad. Talmud talar också om viktiga gåvor som drottningen gav till templet i Jerusalem. ”Helena lät tillverka en ljusstake av guld över templets dörr”, och till detta uttalande läggs till att när solen gick upp reflekterades dess strålar från ljusstaken och alla visste att det var dags att läsa Shema’. Hon gjorde också en guldplatta på vilken det stod skrivet det stycke ur Moseböckerna som rabbinen läste när en hustru som misstänktes för otrohet fördes inför honom. I Jerusalems Talmud, traktat Yoma iii. 8 förväxlas ljusstaken och plattan.
Den stränghet med vilken hon iakttog den judiska lagen exemplifieras i Talmud:
”Hennes son hade dragit ut i krig och Helena avgav ett löfte om att om han skulle återvända välbehållen skulle hon bli nasirit i sju år. Hon uppfyllde sitt löfte och efter sju år begav hon sig till Juda. Hilleliterna sade till henne att hon måste hålla sitt löfte på nytt, och hon levde därför som nasirit i ytterligare sju år. I slutet av de andra sju åren blev hon rituellt oren, och hon var tvungen att upprepa sitt nasiritiska liv och var således nasirisk i tjugoen år. Judah bar Ilai sade dock att hon var nasirit i endast fjorton år.”
”Rabbi Juda sade: ’Drottning Helenas sukkah i Lydda var högre än tjugo alnar. Rabbinerna brukade gå in och ut utan att göra någon anmärkning om det’.” Helena flyttade till Jerusalem, där hon är begravd i den pyramidformade grav som hon hade byggt under sin livstid, tre stadior norr om Jerusalem. Katakomberna är kända som ”kungarnas gravar”. En sarkofag med två inskriptioner hittades där, där det begravningsepigrammet lyder: Ṣaddan Malkata (Palmyrene: צדן מלכתא), och Ṣaddah Malkatah (arameiska: צדה מלכתה), som av forskare tolkas betyda: ”Vår älskarinna, drottningen”. Sarkofagen upptäcktes av Louis Felicien de Saulcy på 1800-talet och fördes senare till Frankrike. Man tror att den tillhör drottning Helena av Adiabenes.