Bibeltext: Romarbrevet 15:13 | Talare: Dr Harold J. Sala | Serie: Må hoppets Gud fylla er med all glädje och frid när ni förtröstar på honom, så att ni kan svämma över av hopp genom den helige Andes kraft. Romarbrevet 15:13

I lördags”, skriver en vän till Guidelines, ”var jag så deprimerad att jag ville ta livet av mig. Det var inte heller första gången. Oavsett vad som händer kan jag aldrig sluta känna så här.” Hon berättade sedan vad som utlöste denna depression. Hon förklarade: ”Det var ett missförstånd i morse mellan min syster och mig och jag tog det personligt.”

Ett annat brev berättar om en kvinna som kämpar för att klara av en tonåring, en alkoholiserad far och en man som missbrukar droger och alkohol, och då sa hon: ”Mitt problem är att jag har tappat hoppet”. Sedan frågade hon: ”Vet du vad jag menar?”

Ett tredje brev fokuserade på ett gemensamt tema. Personen som skrev sade: ”Jag har gått i kyrkan i över åtta år, och liksom Israels barn har jag fallit tillbaka till en punkt där jag inte trodde att jag någonsin skulle kunna få nåd i Guds ögon igen. Mina synder var så stora … att jag ofta kände att självmord var den enda möjligheten. Jag ropade till Gud om nåd men mina rop föll på döva öron. Jag har ofta undrat hur jag kunde sjunka så lågt…”

I Nya testamentet finner man tre fraser som alla beskriver Guds natur och vårt förhållande till honom. Hebreerbrevets författare hänvisar till Gud som ”fridens Gud”, en fras som Paulus använde fyra gånger i sina brev. Paulus använde också frasen ”All tröstens Gud” när han skrev till korintierna. Men i sitt brev till vännerna i församlingen i Rom kallade Paulus Gud för ”hoppets Gud”. Han sade: ”Må hoppets Gud fylla er med all glädje och frid när ni förtröstar på honom, så att ni genom den helige Andes kraft kan överflödas av hopp” (Romarbrevet 15:13).

Håll fast vid den tanken ett ögonblick medan ni funderar över orden från en gammal skotsk predikant, som sade att människornas verkliga svordomar inte ligger i de ”svordomar” som de ibland använder, även om han tillade: ”Sådana ord är förvisso felaktiga och dåraktiga. Det mest profana ord en människa kan använda”, sade han, ”är ordet hopplös. När vi säger att en situation är hopplös”, tillade han, ”slår vi igen dörren i ansiktet på Gud.”

Fråga: Känner du till hoppets Gud, den som Paulus talade om när han skrev till församlingen i Rom? Eller är den Gud som du känner en arg Gud som bestämmer sig för att slå skiten ur alla oss som ställer till det i våra liv, som ofta kränker vårt samvete och trampar under fötterna på det som vi vet är rätt, som inte kan kontrollera våra passioner eller livets omständigheter?

Skumt nog är den Gud som vi ofta föreställer oss i våra sinnen inte den Gud som finns i Bibeln. Han är den gud som vi har haft i vår barndoms missuppfattningar, den vars sanna bild har förvrängts av världens idéer och – låt oss se det i vitögat – av att bilden av Gud suddas ut när Satan strävar efter att hindra dig från att komma i kontakt med honom. Naturligtvis föredrar djävulen (och det finns en mycket verklig sådan) att hindra dig från att komma ihåg att Gud är allt hoppets Gud, att han är tröstens Gud och fridens Gud.

Paulus bön för romarna var att hoppets Gud skulle fylla deras hjärtan med glädje och frid genom Guds, den helige Andes, kraft. Det är hemligheten med hopp i en hopplös situation. Där det finns Gud finns det hopp, och där det finns liv finns Gud. Glöm aldrig det.