Livsförloppet består av ”åldersgraderade övergångar genom institutioner och sociala strukturer, och är inbäddat i relationer som begränsar och stöder beteende – både det individuella livsförloppet och en persons utvecklingsbana är sammankopplade med andras liv och utveckling” (Elder 1998). Till skillnad från begreppet livscykel som förstår det individuella livet som linjära normativa åldersrelaterade stadier i en utvecklingsprocess, bygger livsloppsteorin på samspelet mellan ett kontextualistiskt och biografiskt synsätt. De viktigaste övergångarna i livsförloppet är inbäddade i social tid och plats – sociala omständigheter och historiska händelser påverkar övergångarna (Heinz, 2009). Samtidigt konstruerar individer aktivt sin biografi och individuellt agerande används i sekvensen av händelser i livsförloppet, i konstruktionen av tolkningsberättelser och meningsskapande processer.

De institutionaliserade konstruktionerna av livsförloppet definierar normala mönster av övergångar för ålder och kön som stöds av politiken samtidigt som man försöker begränsa avvikelser. Sociala förändringar undergräver dock ständigt sådana föreställningar om normalitet. Livsförloppsperspektivet omfattar alla stadier av livsförloppet och erkänner att den utvecklingsmässiga tillväxten fortsätter genom vuxenlivet in i ålderdomen. Det föreslår därför ett holistiskt tillvägagångssätt som främjar en ekologisk modell och placerar familjer och individer i ett sammanhang av historiska, demografiska och sociala förändringar samt ett tvärvetenskapligt fokus. Forskningen om livsförlopp är i huvudsak jämförande och tillämpar ofta en fallstudielogik på jämförelserna på grundval av kvalitativ forskning, vilket ger tjocka beskrivningar av ett litet antal fall med interaktioner mellan många variabler.

Forskningen på detta område har belyst den övergripande samhällsutvecklingen, t.ex. den snabba demografiska förändringen och de-standardiseringsprocesserna i livsförloppet, och visar att förloppet och ordningsföljden för livsförloppens olika faser inte längre kan tas för givna, utan att de blir alltmer osäkra och osäkra, särskilt för unga vuxna.

I ljuset av ovanstående erbjuder livsförloppsforskningen en etablerad forskningsmetodik för att undersöka de individuella och subjektiva dimensionerna och utreda de mycket varierande levnadsvillkoren för unga vuxna i Europa, deras mångfald när det gäller ungdomskulturer, livsstilar, ungdomars livsprojekt, yrkesval och banor på arbetsmarknaden, särskilt med hänvisning till kön, migration och annan dynamik (Nilsen m.fl, 2012). Dessutom erbjuder livsförloppsforskning en logisk ram för att undersöka unga vuxnas uppfattningar och förväntningar, deras informella/nonformella kompetens och deras förmåga att skapa subjektiv mening och kontinuitet längs de olika faserna, områdena och sfärerna i deras livsförlopp. YOUNG_ADULLLT studerar hur dessa skillnader förmedlar och påverkar politiken för livslångt lärande, vilket delvis förklarar hur effektiv eller ineffektiv den är.

(Siyka Kovacheva, Thomas Verlage & Andreas Walther)