Fråga: : ”Vem var Noa i Bibeln?”
Svar: Vem var Noa i Bibeln? Vi hör för första gången talas om Noa i 1 Mosebok 5, som börjar med ”detta är boken om Adams släktled”. Detta är en återkommande fras i Första Moseboken, och i kapitel 5 beskrivs den gudfruktiga släkten Seth i motsats till den världsliga släkten Kain (1 Mos 4:17-24). Om man utgår från att det inte finns några generationsavbrott representerar Noa den tionde generationen från Adam. Den genealogiska beskrivningen av Noa lyder: ”När Lamek hade levt 182 år fick han en son. Han gav honom namnet Noa och sade: ’Han skall trösta oss i det arbete och den smärtsamma möda som våra händer har orsakat genom den jord som HERREN har förbannat'” (1 Mosebok 5:28-29).
Redan från början ser vi att Noa kommer att bli speciell eftersom han är den enda medlemmen i denna släkttavla vars namn förklaras. Hans far, Lamech, förklarar att hans son, Noa, kommer att ge lättnad (”Noa” låter som det hebreiska ordet för ”vila eller lättnad”). Vi får snabbt veta vad Noa skulle lindra dem från i 1 Mosebok 6:1-8, där vi ser de obegränsade resultaten av syndafallet när orättfärdigheten ökar i hela världen. Gud anklagar mänskligheten med dessa ord: ”HERREN såg hur stor människans ondska på jorden hade blivit, och att alla tankar i hennes hjärta hela tiden bara var onda” (1 Mos 6:5). Gud bestämde sig för att ”utplåna det människosläkte som jag har skapat från jordens yta – och med dem djuren, fåglarna och de varelser som rör sig på marken – för jag ångrar att jag har gjort dem” (1 Mos 6:7). Men även i denna situation finns det hopp: ”Men Noa fann nåd i HERRENS ögon” (1 Mos 6:8). Trots den galopperande ondska som ökade exponentiellt på jorden finns det en man som sticker ut – en man vars liv präglades av Guds nåds hand över honom. Noa fann nåd hos Herren. Gud var på väg att sända dom över världen för dess ondska, men han utsträcker sin frälsande nåd till Noa och hans familj.
Genesis 6:9 markerar början på berättelsen om översvämningen, och det är här som vi får veta mest om Noas liv. Vi får veta att Noa var en rättfärdig man, klanderfri i sitt släkte, och att han vandrade med Gud. Man kan nästan se en andlig utveckling i denna beskrivning av Noas liv. Genom att säga att Noa var rättfärdig vet vi att han lydde Guds befallningar (så gott han kunde och förstod dem vid den tiden). Han var klanderfri i sin generation och stod ut bland människorna på sin tid. Medan de ägnade sig åt utsvävningar levde Noa ett exemplariskt liv. Slutligen vandrade Noa med Gud, vilket placerar honom i samma klass som hans farfars farfar, Enok (1 Mosebok 5:24); detta innebär inte bara ett lydigt liv, utan också att han har en levande och intim relation med Gud.
Vi ser Noas lydiga liv demonstrerat i hans vilja att utan att ifrågasätta Herrens befallningar om arken lyda (1 Mosebok 6:22; 7:5, 9; 8:18). Tänk på att Noa och hans generation med största sannolikhet aldrig hade sett regn tidigare, men ändå säger Gud till Noa att han ska bygga ett stort havsgående fartyg ingenstans i närheten av ett vattendrag. Noas tillit till Gud var sådan att han genast lydde. Noas oklanderliga liv blir uppenbart när han lyder Herren i ljuset av den annalkande vredesdagen. Aposteln Petrus berättar för oss att Noa var en ”rättfärdighetens förebud” (2 Petrus 2:5), och författaren till Hebreerbrevet säger att han ”fördömde världen” (Hebreerbrevet 11:7) genom sina rättfärdiga handlingar. Under hela den långa fördröjningen av den kommande domen fortsatte Noa att troget lyda Herren. Som bevis på sin vandring med Gud byggde Noa efter floden ett altare och offrade offer till Gud (1 Mos 8:20). Tillbedjan var en central del av Noas liv.
Bortsett från berättelsen om översvämningen och vinjetten om hans berusning som finns upptecknad i 1 Mosebok 9:20-27, vet vi inte mycket om Noas liv. Säkerligen var fyllan inte det enda fallet av olämplighet i Noas liv. Liksom alla vi andra föddes Noa med en syndig natur. Episoden med hans fylleri togs med i berättelsen, mer än troligt, för att förklara fiendskapen mellan kananéerna och israeliterna. Trots denna incident ser vi att Noa vördades som en av de få exceptionellt rättfärdiga männen i Guds folks historia. Två gånger i Hesekiel 14 säger Gud genom profeten att även om Noa, Daniel och Job fanns i landet skulle Gud inte skona folket från domen. Det är några rättfärdiga sällskap att befinna sig i (Daniel och Job). Vi vet också att Noa finns med som ett exempel på tro i Hebreerbrevet 11, vilket är en annan indikation på att Noa ansågs vara en förebild för trofasthet och att han hade den typ av tro som behagar Gud (Hebreerbrevet 11:6).
Med allt detta sagt, vem var Noa i Bibeln? Rent praktiskt är Noa ett exempel på ett liv i tro. Hebreerbrevet 11:7 säger om Noa: ”Genom tro byggde Noa, när han blev varnad för saker som ännu inte hade setts, i helig fruktan en ark för att rädda sin familj. Genom sin tro fördömde han världen och blev arvtagare till den rättfärdighet som kommer genom tron.” Noa behövde inte ”pröva” Gud innan han började agera; Gud befallde och han lydde. Detta var typiskt för Noas liv. Noa var en del av den gudfruktiga släkten Seth, om vilken det sägs: ”På den tiden började människorna åkalla HERRENS namn” (1 Mos 4:26). Noa var resultatet av generationers lydnad och trohet mot Gud. Om vi skulle modellera våra liv efter Noa finns det ingen bättre regel att följa än att vara ”rättfärdiga, klanderfria i vårt släkte och vandra med Gud”. Med andra ord, vara rätt mot Gud, vara rätt mot andra och ha ett vördnadsfullt och tillbedjande förhållande till Gud. Man kan nästan höra Jesu ord eka här när han svarar på advokatens fråga om det största budet (Matteus 22:37-39).
Teologiskt sett kan vi också dra några lärdomar av Noas liv. Först och främst visar Noas liv oss den eviga sanningen att vi räddas av nåd genom tro (Efesierbrevet 2:8). Noa var inte en exemplarisk individ för att han på något sätt kunde kringgå den fallna syndsnatur som vi alla har. Guds nåd var över honom, och bortsett från detta skulle Noa ha gått under med alla andra onda syndare i floden. Noa är också ett utmärkt exempel på att Gud räddar sina utvalda. Vi ser att Gud var tålmodig när det gällde den kommande domen medan Noa byggde arken (1 Petrus 3:20; 2 Petrus 2:5). Herren vet hur han ska rädda de gudfruktiga från prövningar. Denna sanning anges uttryckligen i 2 Petrus 3:8-9, då vi får veta att Herren kommer att skjuta upp den slutliga domen tills alla utvalda når omvändelse.
Till sist tjänar Noas liv som en påminnelse om att domen över synden kommer att komma. Herrens dag kommer att komma (2 Petrus 3:10). Jesus använder Noas liv som en förebild för hur det kommer att vara när Människosonen återvänder i den slutliga domen (Matteus 24:37-38; Lukas 17:26-27). Som sådana måste vi följa Noas exempel och vara en ”rättfärdighetens härold” och lyssna till Paulus ord: ”Därför är vi ambassadörer för Kristus, och Gud framför sin vädjan genom oss. Vi ber er å Kristi vägnar att försonas med Gud” (2 Korintierbrevet 5:20). Liksom Noa är vi Kristi ambassadörer i dessa sista dagar. Guds dom kommer, men han erbjuder försoning genom Jesus Kristus. Vi måste föra detta budskap om försoning vidare till andra.