Det antas att solen någonstans där ute har en tvilling – född inte bara i samma stjärnkammare, utan en nästan identisk tvilling, en binär följeslagare som är gjord av samma stjärnmaterial. Och astronomer tror att de just har hittat den.

Den ligger ungefär 184 ljusår bort, heter HD 186302 och är med största sannolikhet åtminstone ett syskon till vår hemstjärna.

De flesta stjärnor föds i grupper som kan uppgå till tusentals, i det som kallas stjärnkammare – enormt stora moln av gas och stoft, som pressas ihop till klumpar som gradvis kollapsar under sin egen tyngd och bildar stjärnors allra första stadier. Solens liv tros ha börjat på detta sätt för 4,57 miljarder år sedan.

Till slut slungas stjärnorna ut på egen hand i galaxen – men de flesta av dem har minst en annan följeslagare. Man uppskattar att upp till 85 procent av alla stjärnor kan ingå i binära par, eller till och med tre- eller fyrdubbla system, och över 50 procent av alla solliknande stjärnor ingår i binära par.

Vår sol är en solitär stjärna, helt på egen hand, vilket gör den till något av en udda figur. Men det finns bevis som tyder på att den hade en binär tvilling en gång i tiden. Ny forskning tyder på att de flesta, om inte alla, stjärnor föds med en binär tvilling.

(Vi visste redan att solsystemet är en total knäppgök. Planeternas placering verkar vara fel jämfört med andra system, och det saknas den vanligaste planeten i galaxen, superjorden.)

Så, om det inte vore för någon kosmisk händelse eller egenhet, skulle jorden kunna ha haft två solar. Men det har vi inte. Så kanske finns den tvillingen någonstans där ute.

Vad vi vet är att solens syskon definitivt finns där ute. De är bara väldigt svåra att hitta, eftersom det finns så många stjärnor i Vintergatan och solens syskon – som alla stjärnor gör – har spridits ut brett.

Hittills har bara ett fåtal kandidater för solens syskon identifierats. Men ett team lett av forskare från Instituto de Astrofísica e Ciências do Espaço (IA) i Portugal gav sig ut på jakt utrustade med bättre verktyg än tidigare sökningar, inklusive ett större urval, kemiska abundanser av fler grundämnen och mer exakta astrometriska data, tack vare Gaia.

Och de hittade HD186302 – inte bara ett stjärnsyskon, utan ett ”speciellt” sådant, sa de. Den är otroligt lik solen.

Det är en huvudföljdstjärna av G-typ som bara är en pytteliten liten smula större än solen och har ungefär samma yttemperatur och ljusstyrka. Den har också extremt likartade kemiska sammansättningar och är ungefär lika gammal – cirka 4,5 miljarder år.

Det är en ännu närmare matchning än F-typstjärnan HD162826, som identifierades som ett stjärnsyskon 2014.

Vi vet faktiskt inte var solen föddes, så varje stjärnsyskon som identifieras är ytterligare en ledtråd för att reda ut vårt solsystems historia.

”Eftersom det inte finns mycket information om solens förflutna kan studiet av dessa stjärnor hjälpa oss att förstå var i galaxen och under vilka förhållanden solen bildades”, säger astronomen Vardan Adibekyan från IA.

Och det finns mer. Den enda plats i universum där vi med säkerhet vet att liv har bildats är solsystemet. Det innebär att solens storlek, ålder, temperatur, ljusstyrka och kemiska sammansättning alla är kompatibla med liv som vi känner till det.

Så det verkar rimligt att planeter som kretsar kring andra stjärnor med samma egenskaper – stjärnsyskon – också skulle kunna ha utvecklat liv.

En stjärntvilling utgör dock ett ännu mer hoppfullt alternativ.

”Vissa teoretiska beräkningar visar att det finns en icke försumbar sannolikhet för att livet spreds från jorden till andra planeter eller exoplanetära system, under perioden av det sena tunga bombardemanget”, säger Adibekyan.

”Om vi har tur, och vår syskonkandidat har en planet, och planeten är av sten-typ, i den beboeliga zonen, och slutligen om den här planeten ”smittades” av livsfrön från jorden, då har vi vad man kan drömma om – en jord 2.0, som kretsar kring en sol 2.0.”

Det är visserligen en hel del ”om”… men hur liten chansen än är, så skulle alla dessa saker kunna ha inträffat på ett trovärdigt sätt. IA:s astronomer planerar nu att leta mycket noga efter tecken på eventuella planeter som kan kretsa kring HD186302.

Teamets forskning har publicerats i tidskriften Astronomy & Astrophysics.