Svar: Karen Martinez, MD

Det finns vissa farhågor om långvarig användning av Ativan (lorazepam) och andra bensodiazepiner som Klonopin (klonazepam) och Xanax (alprazolam) på grund av risken för beroende av dessa läkemedel samt rapporter om samband med förändringar i kognitiva funktioner om de används under långa perioder. Jag har en del patienter med olika ångeststörningar, inklusive PTSD, som behöver använda dessa läkemedel på lång sikt och vad jag gör är att försöka hålla den i så låg dos som möjligt och kontinuerligt övervaka om det finns några tecken på beroende eller kognitiva förändringar. Med beroende menas både fysiskt och psykologiskt beroende av ett läkemedel utöver att man har tolerans (måste öka dosen kontinuerligt för att få samma effekt) och att man inte reagerar på läkemedlet vid den föreskrivna dosen. Om en patient med PTSD tar ett läkemedel i samma dos under en lång tidsperiod betraktas det inte som beroende.

Om Karen

Karen G. Martinez, MD, MSc är barn- och ungdomspsykiater i San Juan, Puerto Rico. Hon är biträdande professor vid University of Puerto Rico där hon leder Center for the Study and Treatment of Fear and Anxiety. Som chef för detta centrum leder hon ett tvärvetenskapligt team i utvecklingen av forsknings- och behandlingsprotokoll som syftar till att förbättra bedömningen och behandlingen av ångest hos puertoricaner. Centret består av en tvärvetenskaplig grupp av psykiatriker, neurovetare, psykologer och arbetsterapeuter som studerar den fysiologiska rädslans roll för ångeststörningar och kulturell anpassning av behandlingar av ångeststörningar. Hon är också huvudforskare och föreståndare för det NIH-finansierade Hispanic Clinical and Translational Research Education and Career Development Program vid University of Puerto Rico. Hon avslutade en postdoktoral masterutbildning i klinisk forskning 2006 och har sedan dess fortsatt att få institutionellt stöd, stöd från NIH och Susan G. Komen Foundation för sin forskning. Hennes forskningsarbete har belönats med flera utmärkelser, bland annat Career Development Award från Anxiety and Depression Association of America (ADAA) och Minority Faculty Award från American College of Neuropsychopharmacology (ACNP). Hon är en aktiv medlem av flera yrkesorganisationer, t.ex. ADAA, där hon har lett flera projekt för att öka utåtriktade insatser för olika befolkningsgrupper, bland annat som ordförande för Women’s Mental Health Special Interest Group.

Fråga:
Svar: av Paul Greene, PhD

Det kan verkligen vara till hjälp att delta i en stödgrupp på nätet om man har en ångestsjukdom eller depression?
Svar: av Paul Greene, PhD

Det kan det verkligen vara! Men det är inte en ersättning för professionell hjälp.

Många människor tycker att stödgrupper på nätet kan vara till stor hjälp vid känslomässiga svårigheter som ångest eller depression. Det kan vara oerhört betryggande att veta att det finns andra där ute som delar samma problem! Ett annat sätt på vilket stödgrupper på nätet kan vara användbara är att du där kan lära dig användbara strategier för att hantera ångest eller depression. Om de har fungerat för andra kanske de fungerar för dig också.

Det är dock viktigt att veta att ångeststörningar och depression är tillstånd som vanligtvis svarar bra på behandling. Förväxla inte deltagande i en onlinegrupp med att få faktisk behandling (hur hjälpsamma grupperna än kan vara). En bra sak som jag har sett människor få från online-grupper är inspiration från berättelser om dem som har övervunnit samma problem genom att söka terapi eller medicinering.

Tyvärr kan det finnas en nackdel med sådana grupper. För personer med tvångssymtom kan deltagandet i gruppen i sig bli en ritual som förvärrar symtomen. Det händer också ibland att människor i dessa grupper rekommenderar tillvägagångssätt eller strategier som inte hjälper, eller strategier som har fungerat bra för dem men som skulle vara kontraproduktiva för dig. Enligt min åsikt är dessa nackdelar med stödgrupper på nätet verkliga begränsningar för hur användbara de är.

Sammanfattningsvis kan stödgrupper på nätet säkert vara till hjälp, men de har vissa nackdelar och är ingen ersättning för att få professionell behandling.

Om Paul

Dr. Paul Greene är chef för Manhattan Center for Cognitive-Behavioral Therapy i New York City. Han tog sin doktorsexamen i klinisk psykologi vid Boston University och avslutade sin postdoktorala utbildning vid Memorial Sloan-Kettering Cancer Center och Mount Sinai School of Medicine. Dr Greene var biträdande professor vid Mount Sinai School of Medicine i sex år. Han är expert på behandling av ångest och relaterade störningar samt på tillämpningen av mindfulness i kognitiva beteendebaserade kliniska interventioner.

Fråga:
Svar: av ADAA-medlemmen Dominque Apollon, MA, LPC, NCC

När det gäller medicinering brukar människor känna på två sätt. Det finns de som är ”antimedicinering” och hellre skulle göra precis vad som helst för att bli bättre utan att behöva ett recept och sedan finns det de som vill ha medicinering för att de ser det som det ”magiska pillret” som kommer att ta hand om alla deras problem. Innan du hoppar över till medicinering skulle jag föreslå att du söker en läkare för att få svar på alla frågor du kan ha om processen. Idealt sett kan samråd med en psykolog för att identifiera vilka symtom du uppvisar hjälpa till att förstå den kommande processen. Den mentala hälsoprofilen kommer att utforska det breda spektrumet av ångeststörningar eller depressioners svårighetsgrad så att du bättre kan förstå dina symtom och hur du kan övervinna dem. ADAA har också många resurser som du kan gå igenom för att lära dig mer fakta om ångest och depression. Kognitiv beteendeterapi (CBT) har varit en effektiv komponent i behandlingen av ångeststörningar. Beteendeaktivering tillsammans med KBT kan vara till hjälp vid behandling av depression.

Så, när är rätt tidpunkt att överväga medicinering? Jag skulle säga när du upptäcker att ångesten eller depressionen har blivit försvagande och börjar påverka din förmåga att fungera. Upplever du att ångest eller depression orsakar påfrestningar i dina relationer, eller är det svårt att behålla fokus på jobbet eftersom du är för mycket i huvudet? Dessa symtom kan påverka ditt allmänna välbefinnande, så du vill vidta åtgärder. Din terapeut kan hjälpa dig att hitta en psykiater, eller så kan du kontakta din primärvårdsläkare för att diskutera läkemedelsalternativ. Forskning har visat att en kombination av både KBT och medicinering har varit den mest effektiva behandlingsinsatsen. Med detta sagt bör du notera att medicinering bara är ett av de många tillgängliga verktygen i ”verktygslådan för ångest”. När du väl har lärt dig färdigheter för att klara dig, börjar praktisera det du har lärt dig och implementerar dessa tekniker i din dagliga rutin kommer du att börja se positiva förändringar.

Vill du ta det första steget? Kolla ADAA:s verktyg Hitta en terapeut för att hitta en terapeut nära dig.

Om Dominique

Dominique fick sin magisterexamen från DePaul University i Clinical Mental Health Counseling. Hennes kliniska erfarenheter inkluderar arbete på en ideell organisation som hjälper barn, tonåringar, ungdomar och vuxna som upplever trauma. Innan Dominique arbetade på NVisionYou arbetade hon som privatpraktiker och specialiserade sig på behandling av ångest, depression, tvångssyndrom, specifika fobier, trichotillomani och andra stressrelaterade störningar. Dominique är en licensierad professionell rådgivare och är certifierad. Dominique sitter också i kommittén för allmän utbildning för Anxiety and Depression Association of America där hon strävar efter att förbättra och utöka allmän utbildning och uppsökande verksamhet om ångest, depression och samtidiga störningar genom innehåll på webbplatser, webbseminarier, blogginlägg, uppsökande verksamhet i sociala medier och andra samarbetsprojekt för utbildning.

Fråga:
Svar: av ADAA-medlemmen Richa Bhatia, MD, FAPA

Att uppleva vissa känslor av nervositet eller oro är en normal reaktion på stressfaktorer och kan till och med vara användbart i vissa situationer. Men om ångest blir överdriven, utbredd eller svår att kontrollera och påverkar ett eller flera områden i ditt liv kan du lida av en ångestsjukdom. I detta fall är det viktigt att söka hjälp. Du bör också söka hjälp om du är osäker på om din ångest är en normal del av livet eller en ångeststörning.

Om du lider av en ångeststörning är riskerna med att inte söka professionell hjälp betydande. Obehandlade ångeststörningar kan bli värre och mer handikappande med tiden, vilket ofta leder till undvikande och betydande försämring av viktiga aspekter av livet som arbete, skola, relationer och/eller social funktion.

Den goda nyheten är att det finns effektiva, väl utforskade och säkra behandlingar för ångeststörningar. Din läkare kommer först att göra en kontroll för att säkerställa att ångesten inte beror på ett underliggande medicinskt problem. För behandling av ångeststörningar kan psykoterapi eller mediciner eller båda rekommenderas. Denna rekommendation görs vanligtvis i samarbete med dig, med hänsyn till typen och svårighetsgraden av ditt tillstånd tillsammans med andra faktorer.

Ofta är människor ovilliga att söka hjälp eftersom de är oroliga för kostnader eller eventuella olägenheter i samband med behandlingen, eller för biverkningar som de kanske har hört talas om. Om du har farhågor eller tvivel ska du diskutera och klargöra dessa med din primärvårdsläkare som kan vägleda dig i rätt riktning. När du söker professionell hjälp mot ångest och har farhågor eller frågor om ett behandlingsalternativ ska du inte tveka att diskutera dessa med din behandlande vårdgivare. De kan svara på dina frågor och i många fall erbjuda lösningar som lindrar dina farhågor och därmed komma fram till en behandlingsplan som du känner dig bekväm med.

Om Richa

Richa Bhatia, MD, FAPA är barn-, ungdoms- och vuxenpsykiatriker, dubbelt certifierad i barn-, ungdoms- och allmänpsykiatri. Hon är författare till två böcker: Hon är författare till två böcker: ”Demystifying Psychiatric Conditions and Treatments” och ”65 Answers about Psychiatric Conditions”. Hon har tidigare varit lärare vid psykiatriska avdelningar vid Harvard Medical School och Geisel School of Medicine i Dartmouth. Hon är biträdande redaktör för Current Psychiatry, sektionsredaktör för Current Opinion in Psychiatry och sitter i redaktionsrådet för flera andra psykiatriska tidskrifter. Hon är expertmedarbetare för Psychology Today och Thrive Global. Några av hennes intressen är depressions- och ångestsjukdomar hos barn, gränssnittet mellan medicinska och psykiatriska tillstånd, differentialdiagnoser, medkänsla och förebyggande av mobbning. Hon är en aktiv medlem av sektionen för barn- och ungdomspsykiatri i World Psychiatric Association (WPA), American Psychiatric Association och Anxiety and Depression Association of America.

Fråga: Hur kan jag stödja min familjemedlem med ångest utan att underblåsa den?
Svar: av ADAA-medlemmen Andrea Umbach, PsyD, ABPP

Att stödja en familjemedlem med ångest kan kännas väldigt överväldigande och förvirrande, eftersom vi ofta inte vet när vi ska trycka på, när vi ska luta oss tillbaka och hur vi ska vara mest hjälpsamma. Många anhöriga har kommenterat att de vill göra allt de kan för sin familjemedlem med ångest, men det känns också som om de går på äggskal och inte har någon aning om vad de ska göra.
Familjeboende är mycket vanligt. Anhöriga dras in i ångestcykeln genom att hjälpa till att utföra ritualer, stödja undvikande och/eller ge överdriven bekräftelse. Även om våra avsikter är goda ger vi löften som vi faktiskt inte kan hålla (”inget dåligt kommer någonsin att hända”), tar på oss makt som vi inte har (”oroa dig inte, jag ska skydda dig”) och/eller försöker skjuta bort problemet helt och hållet (”du mår bra”). Även om dessa strategier kan verka stödjande är de egentligen bara en kortsiktig lösning och stöder inte individen med ångest när det gäller att komma loss.
Så vad kan vi göra? För det första vill våra nära och kära med ångest bli hörda och förstådda. Vi måste bekräfta deras erfarenheter och lyssna på deras kamp. Om din make/maka verkligen är orolig för att förlora sitt jobb eller om ditt barn tror att det blir dåligt av att röra vid ett dörrhandtag ett udda antal gånger, kan vi hjälpa till att erkänna hur svårt det är för dem (”Jag vet att det här är jätteläskigt för dig” eller ”Det är okej att känna sig osäker”).
För det andra måste vi sätta rimliga gränser för våra egna beteenden och stödja dem i att sätta sina egna gränser. Genom att minska anpassningen i nuet får de möjlighet att bygga upp sina egna färdigheter för framtiden. Ett nytt program som kallas SPACE (Supportive Parenting for Anxious Childhood Emotions) har visat att beteendeförändringar hos föräldrar kan ha en betydande inverkan på deras barns ångest.
Sist vill vi erbjuda stöd i form av uppmuntran. Vi kan berömma våra älskades mod, flexibilitet, tolerans, acceptans, styrka och vilja att göra förändringar. Vi kan uppmuntra dem när de närmar sig svåra saker och utstråla vårt förtroende för deras förmåga och motståndskraft (”du är stark och du klarar det här”).

Om Andrea:
Andrea Umbach, Psy.D., ABPP, är legitimerad psykolog och grundare av BASE Cognitive Behavioral (www.findyourbase.com) i Charlotte, NC. Hon är certifierad i beteendepsykologi & och kognitiv psykologi. Dr Umbach arbetar gärna med vuxna, tonåringar och barn från 12 år och uppåt både individuellt och i grupp samt erbjuder utbildningar, presentationer och konsultationer. Hon är författare till ”Conquer Your Fears & Phobias for Teens”, en unik resurs för tonåringar (och vuxna) för att bättre förstå ångestcykeln och hur man övervinner den. Hon har varit medlem i ADAA i över 10 år och sitter med i kommittén för allmän utbildning. Dr Umbach hedrades med ADAA Clinician Trainee Award (2012) och deltog i Alies Muskin Career Development Leadership Program (2016). Hon grundade också Charlotte Anxiety Consortium (www.charlotte-anxiety.org).

Har du en fråga? Skicka ett e-postmeddelande till [email protected]