En av egenskaperna hos bra countrymusik är att den berättar en historia om en person som går igenom livet, som vi kallar det. Det är intressant hur varje artist visar detta genom texten och rytmen som de lägger in i en viss låt. Här är de tio bästa countrylåtarna som berättar en historia. Enjoy!
”Three Wooden Crosses,” Randy Travis(från 2002 års Rise & Shine)
En berättelse om fyra olika individer som består av en bonde, en lärare, en hora och en predikant som tar en midnattsbuss på väg till Mexiko. Berättelsen avslöjas, en långt mer betydelsefull mening, ett dolt budskap avslöjas. När den materiella världen övergår till den andliga världen kan denna inspirerande hymn vara den mest inlevelsefulla och avslöjande av alla.
”Red Headed Stranger”, Willie Nelson (från 1975 års Red Headed Stranger)
Nelsons karaktär, som är större än livet, inramades av en honky-tonk-instrumentering och en spetsig sång. Som en dammig berättelse om en främling som rider in i staden på en brunbrun häst som leder till mordet på en intet ont anande kvinna. Att dechiffrera det är vettigt, hon försökte ju stjäla hans häst.
”Harper Valley P.T.A.”, Jeannie C. Riley
De fullt utvecklade karaktärerna lever och andas på egen hand, samtidigt som de pekar på stereotyper i det amerikanska kärnlandet. Den här lilla ditten har en sträcka av mainstream-inflytande, vilket man säkert kan se i Brandy Clarks och Kacey Musgraves verk idag. Detta var en av de definierande polaroidbilderna av småskaligt liv och samhälleligt hyckleri.
”Midnight in Montgomery,” Alan Jackson (från 1991 års Don’t Rock the Jukebox)
Den hemsökande gitarrstrukturen var ett av Jacksons finaste och mest ikoniska bidrag till den större berättarkanonen. På väg till Mobile, Alabama för en nyårsshow tar berättaren en promenad till en grav i Montgomery. Där möter han Hank Williams oroliga spöke och känner lukten av ”whiskey i luften”.
”A Boy Named Sue”, Johnny Cash (från 1969 års At San Quentin)
En berättelse om en pojke som heter Sue, som kommer upp i åldrarna, och låten skildrar en resa genom utmaningarna med att ha ett traditionellt kvinnligt namn. Han bekänner sig till att spåra upp sin dödliga far som övergav honom när han var tre år gammal. Sue reser från stad till stad. När han blir äldre blir han tuffare och lär sig att hantera situationen. Så småningom stöter han på sin far på en krog och ett rejält slagsmål uppstår. Hans far avslöjade de innerliga avsikterna med att ge honom ett traditionellt kvinnligt namn och det slår an en sträng ton hos titelfiguren.
”Bobby”, Reba McEntire (från 1991 års For My Broken Heart)
Rebas kraftfulla skildring av berättelsen var komplex och fängslande. Berättelsen kretsar kring en mans skuld, som påstås ha dödat sin fru och sedan hamnat i fängelse för sina brott, var ytterst gripande. Med den typiska strukturen med tre verser avslöjar sanningen snart sig själv, och om du inte har känt sorg har du inget hjärta.
”Fancy”,” Bobbie Gentry (från 1970 års Fancy)
Det var något helt magiskt med berättelsen om från trasor till rikedomar (med alla medel). Fancy var antihjälten; hon bär sina brister på sin hud och i slutändan är det därför hon kommer ut på toppen. Gentrys original var dock mer resonerande, jordnära och själslig. Vi har alla hört historien en miljon gånger genom åren, men den blir aldrig gammal. Hon har väl inte gjort det dåligt?
”Delia’s Gone”, Johnny Cash (från 1994 års American Recordings)
Om du trodde att Underwoods sång om en svart Cadillac som kör över hennes älskare var skrämmande, vänta bara tills Cash strategiskt tar ner en kvinna vid namn Delia genom att binda henne till en stol och sedan skjuta henne. Denna hårresande akustik var en av Cashs mest skärande och grymt levande berättelser. Även om Cashs nyansering är olycksbådande och kraftfull gjorde produktionens enkelhet den ännu mer skrämmande.
”The Night the Lights Went Out in Georgia”, Vicki Lawrence (från 1973 års The Night the Lights Went Out in Georgia)
Men även om hennes soloplatta var fullspäckad med låtar som man måste lyssna på om kärlek och förlust, så var det detta särpräglade stycke som har blivit en av countryns mest lockande och mörkaste berättelser. Ja, skådespelerskan hade en musikkarriär. Vad som är ännu mer förbryllande är den soliga, lättsamma musikvideon (nedan). Den blev senare berömd av Reba 1991, med en lämpligt dyster video.
”Ode to Billie Joe”, Bobbie Gentry (från 1967 års Ode to Billie Joe)
Gentrys mjuka men fokuserade frasering avslöjar en av de mest fascinerande karaktärsstudierna om småstadslivet. Detta är guldstandarden när det gäller historielåtar. Med tanke på Gentrys avskildhet i Mississippi får vi kanske aldrig veta vad som kastades från Tallahatchie Bridge den tredje juni…