Det är en av de vanligaste orsakerna till konsultation inom primärvården och drabbar alla någon gång i livet, även om det drabbar fler kvinnor än män. Förstoppning anses vara förstoppning när tarmrörelserna är svåra eller sker mer sällan än normalt.
Vad är förstoppning?
Konstipation är en störning i tarmrytmen. I utvecklade samhällen varierar de normala gränserna från högst tre tarmrörelser per dag till minst tre per vecka. Enligt definitionen i Rom III-kriterierna (klassificering av funktionella matsmältningsstörningar) är en patient dock förstoppad när mer än 25 % av tarmrörelserna uppvisar två eller flera av följande symtom: kräver överdriven ansträngning, har hårda eller getliknande avföringar, uppnår inte en behaglig känsla av rektaltömning, känner obstruktion i anorektalområdet, använder manuella manövrer för att underlätta utdrivningen (digital extraktion eller kompression av bäckenbotten), eller har färre än tre avföringsrörelser per vecka.
Vad är orsakerna?
De vanligaste orsakerna är förändringar i kosten, dagliga aktiviteter och stress. Det kan också bero på sjukdomar som ätstörningar, irritabel tarm, tjocktarmscancer, diabetes, hypertyreos eller neurologiska sjukdomar (Parkinsons sjukdom, demens, multipel skleros eller stroke). Andra vanliga orsaker till förstoppning är inaktivitet, för lite vätska, fiberfattig kost, överdriven användning av laxermedel eller graviditet. Även vissa mediciner, t.ex. antacida som innehåller kalcium eller aluminium, antidepressiva medel, järntillskott och opioida smärtstillande medel kan leda till förstoppning.
Vad är de viktigaste symtomen?
Det bör noteras att förstoppning i sig är ett symtom när det är en del av en sjukdom. Det är dock en läkares bedömning som avgör den slutliga orsaken. De viktigaste symtomen är mindre frekventa, mindre frekventa och svårare tarmrörelser som kräver ansträngning och lämnar patienten med en känsla av att fullständig tömning inte har skett. Patienten kan också ha smärta i buk- och analregionen, uppblåsthet, kräkningar, dålig aptit och brist på ventilation.
Hur diagnostiseras det?
Läkaren utgår från anamnesen och den fysiska undersökningen som kan avslöja en massa vid palpation av buken. Dessutom kan en rektalundersökning avslöja förekomst eller avsaknad av avföring i denna del av tarmen. Med hjälp av blodprov kan man avgöra om det är en endokrin sjukdom som orsakar problemet eller om det finns järnförlust, vilket kan tyda på en tumör. Röntgenstrålar hjälper också till att se stora mängder avföring i tjocktarmen. Koloskopi kan utföras vid organisk förstoppning (obstruktion), medan datortomografi hjälper till att komplettera ovanstående tester.
Vad är behandlingen?
Bearbetningen baseras på förändrade matvanor med en ökning av fiberrika livsmedel och vätskeintag samt fysisk träning, till exempel promenader. Det är också viktigt att upprätthålla regelbundna tarmtömningsvanor och att försöka kontrollera stress. Hos patienter där dessa riktlinjer är otillräckliga kan läkemedel förskrivas.
Riktlinjer för kosthållning
Målet är att uppnå en ökning av avföringens volym och vikt genom att öka fiberintaget. Detta kräver daglig konsumtion av minst två portioner grönsaker (helst råa och gröna bladgrönsaker) och tre portioner frukt, helst med skal. Det är nödvändigt att införa konsumtion av fullkornsprodukter i form av pasta, ris eller bröd och att dricka rikligt med vätska (åtta glas om dagen), utom de som innehåller gas. Det är också viktigt att äta två till tre matskedar olivolja per dag.