De antika babylonierna sägs ha varit de första som tog nyårslöften för cirka 4 000 år sedan. De var också de första som höll nedtecknade fester för att hedra det nya året – även om året för dem inte började i januari utan i mitten av mars, när grödorna såddes. Under en omfattande 12-dagars religiös festival, känd som Akitu, krönte babylonierna en ny kung eller bekräftade sin lojalitet mot den regerande kungen. De lovade också gudarna att betala sina skulder och återlämna alla föremål som de hade lånat. Dessa löften kan betraktas som föregångare till våra nyårslöften. Om babylonierna höll sitt ord skulle deras (hedniska) gudar skänka dem välvilja under det kommande året. Om de inte gjorde det skulle de falla ur gudarnas gunst – en plats som ingen ville vara på.

LÄS MER: En liknande praxis förekom i det antika Rom, efter att den reformvänlige kejsaren Julius Caesar hade mixtrat med kalendern och fastställt den 1 januari som början på det nya året omkring år 46 f.Kr. Januari hade en särskild betydelse för romarna, eftersom den var uppkallad efter Janus, den gud med två ansikten vars ande bebodde dörröppningar och bågar. Eftersom romarna trodde att Janus symboliskt såg bakåt i det föregående året och framåt i framtiden, offrade romarna offer till gudomen och gav löften om gott uppförande under det kommande året.

För de tidiga kristna blev den första dagen på det nya året det traditionella tillfället för att tänka på sina tidigare misstag och för att besluta sig för att göra och vara bättre i framtiden. År 1740 skapade den engelske präst John Wesley, grundare av metodismen, en gudstjänst för förnyelse av förbundet, som oftast hålls på nyårsafton eller nyårsdagen. De är också kända som ”watch night services” (nattvardsgudstjänster) och innehöll läsning av bibeltexter och psalmsång och fungerade som ett andligt alternativ till de högljudda fester som vanligtvis hölls för att fira det nya årets ankomst. Nu är det populärt inom evangeliska protestantiska kyrkor, särskilt inom afroamerikanska samfund och församlingar, att man vid nattvardsgudstjänsterna på nyårsafton ofta ber och fattar beslut för det kommande året.

Trots traditionens religiösa rötter är nyårslöftena i dag en mestadels sekulär praxis. Istället för att ge löften till gudarna tar de flesta människor endast resolutioner till sig själva och fokuserar enbart på självförbättring (vilket kan förklara varför sådana resolutioner verkar så svåra att följa upp). Enligt ny forskning säger så många som 45 procent av amerikanerna att de brukar göra nyårslöften, men endast 8 procent av dem lyckas uppnå sina mål. Men detta dystra resultat kommer förmodligen inte att hindra människor från att ta upp föresatser i närtid – vi har trots allt haft ungefär 4 000 års erfarenhet.

LÄS MER: Fakta om nyårets historia