”Homohysteri”

Genus har länge varit förknippat med sexualitet, och rättegångarna mot den irländska författaren Oscar Wilde, som 1895 dömdes för grov oanständighet, stärkte denna uppfattning. Det ovanliga estetiska utseende som Wilde representerade, tillsammans med hans förkärlek för estetisk konst och skönhet, bidrog till att formulera homosexuella misstankar mot män som delade Wildes feminina känsla. Wildes fällande dom bidrog således till att främja stereotypen att homosexualitet fanns bland feminina män, vilket felaktigt diskvalificerade maskulint agerande män från homosexuell misstänksamhet.

Homofobins makt är sådan att homosexuella individer ofta känner sig kulturellt tvingade att förvränga sin sexualitet (något som kallas för att vara ”in the closet”) för att undvika social stigmatisering. Homofobin påverkar dock även heterosexuella, eftersom det är omöjligt att slutgiltigt bevisa sin heterosexualitet. Följaktligen är heterosexuella och homosexuella som vill bli betraktade som heterosexuella tvungna att undvika att umgås med något som kodas som homosexuellt. Detta sker genom upprepad association med kulturella koder för heterosexualitet och distansering från koder för homosexualitet. Omvänt misstänks ofta den som uppvisar ett beteende som enligt könskoden är lämpligt för det motsatta könet för att misstänka att någon är homosexuell. För män har tävlingsinriktade lagsporter, våld, bilar, öl och en känslolös läggning förknippats med maskulinitet (och därmed heterosexualitet), medan uppskattning av konst, god mat, individuella sporter och känslomässig uttrycksförmåga har förknippats med homosexualitet. Denna ekvation är omvänd för kvinnor.

En homohysterisk kultur (en term som myntades av den amerikanske sociologen Eric Anderson) kan skapas genom kombinationen av en medvetenhet om homosexualitet och en hög grad av homofobi. I en sådan kultur tror man att vem som helst kan vara homosexuell och därför begränsas heterosexuellas sociala, sexuella och personliga beteenden eftersom män är rädda för att associeras med femininitet och kvinnor är rädda för att associeras med maskulinitet.

I en homohysterisk kultur är individer angelägna om att bevisa sin heterosexualitet eftersom homosexualitet är stigmatiserat. Omvänt, när den kulturella homofobin är så stor att medborgarna i allmänhet inte tror att homosexualitet ens är möjligt (som i många samtida kulturer i Mellanöstern, Afrika och Asien), finns det inget behov av att bevisa för sina medmänniskor att man inte är homosexuell. En manifestation av denna föreställning kan ses i Iran, vars president Mahmoud Ahmadinejad i ett tal i USA 2007 sade att hans land inte hade några homosexuella. Andra har ibland kallat homosexualitet för en ”vit sjukdom”. Ironiskt nog ges heterosexuella i vissa starkt homofobiska (men inte homohysteriska) kulturer större frihet att uttrycka sitt könsuttryck. Män kan till exempel hålla varandra i handen i många starkt homofobiska kulturer (eftersom andra inte uppfattar att de kan vara homosexuella), medan handhållning mellan män väcker homosexuella misstankar i västvärlden.