Det utmanande ordet som eleven hoppar över kan vara ett kontextuellt viktigt ord. Därför kan eleven inte titta på meningen för att ta reda på det ord som den har svårt att avkoda.

Avkodning är en viktig del av förståelseekvationen. För att en elev ska kunna läsa flytande måste avkodningen också vara automatisk och flytande. Stavelsedelning använder direkt, systematisk undervisning för att bryta fonetiska, flerstaviga ord i små hanterbara bitar genom att identifiera stavelsemönstret.

Med utgångspunkt i stavelsetyperna och stavelsemönstren kan eleven sedan ljuda ut ordet. När eleven kan avkoda ordet registrerar hjärnan om ordet har betydelse för eleven. Strategier för stavelsedivision som lärs ut isolerat ger den direkta undervisning som gör det möjligt för eleverna att överföra dessa färdigheter för att angripa ord när de självständigt läser text.

Dessa färdigheter är inte bara fördelaktiga för barn som har svårt att läsa flerstaviga ord, utan de är också en viktig lässtrategi för elever med dyslexi.

En stavelse är en enhet i den språkliga strukturen som består av ett stavelseelement, vanligen en vokal, och eventuella segment som är associerade med det. Det finns fyra stavelsindelningsmönster och sju stavelsetyper. Stavelsemönster lärs ut i den ordning de är vanliga i flerstaviga ord. Strategier för stavelsedivision är ett av de element som ingår i Structured Literacy.

Syllable Division: Regler och mönster

Det första stavelsemönstret, och det vanligaste av de fyra mönstren, är VC/CV. VCCV är en förkortning för vokal-konsonant/konsonant-vokal. Andra undervisningsresurser kan också identifiera detta mönster som VCCCV eller VCCCCV. Ett tvåstavigt ord som cac/tus följer VC/CV-mönstret.

Det andra och tredje undervisningsmönstret är VCV-mönstret. VCV är en förkortning för vokal/konsonant/vokal. De två indelningar som faller inom VCV är V/CV och VC/V. Instruktion av dessa två mönster kan ske samtidigt. Eleverna måste ha ett visst djup i det muntliga ordförrådet för att kunna identifiera var de ska dela upp ord som tillhör VCV-mönstret.

V/CV-mönstret är det vanligaste av de två mönstren och kommer att innehålla en öppen stavelse som första stavelse. Ett ord som lo/tus är ett exempel på ett V/CV-mönster.

När de undervisas tillsammans kan eleverna öva med både V/CV-mönstret och VC/V-mönstret. VC/V-mönstret kommer att innehålla en sluten stavelse som första stavelse, som i ordet rad/ish.

Koffiokulor är ett bra verktyg för att hjälpa eleverna att prova på båda sätten innan de bestämmer divisionen. Om eleven inte känner igen ordet med någon av divisionerna är det ett lämpligt tillfälle att berika elevens ordförråd.

V/V/V är det fjärde mönstret för stavelseundervisning och är en förkortning för vokal/vokal. Det är det minst vanliga mönstret och uppstår när två vokalkombinationer delas upp. Till exempel: ord som me/te/or eller vi/o/lin innehåller vokal/vokal- stavelsemönster.

De sju stavelsetyperna är sluten, öppen, magiskt E, Bossy-R, vokalgrupper, diftonger och konsonant-le. Två ytterligare typer som vi kan inkludera i våra instruktioner är Schwa och Suffix.

De två första stavelsetyperna som ofta lärs ut tillsammans med varandra är slutna och öppna stavelser. En sluten stavelse innehåller en enda kort vokal. Vi kan lära eleverna att känna igen att vokalen är en kort vokal om den följs av en konsonant. Konsonanten sluter sig i vokalljudet. Till exempel i ordet hap/pen. Båda stavelserna är slutna stavelser vilket visar att de innehåller korta vokalljud.

Nästa stavelsetyp som vi lär ut är en öppen stavelse. En öppen stavelse är när den enskilda vokalen står ensam och förekommer i slutet av en stavelse. En öppen stavelse ger upphov till det långa vokalljudet från den enskilda vokalen. Till exempel: I ordet lo/tus är den första stavelsen en öppen stavelse. Vokalen avslutar stavelsen. Här finns en underbar multisensorisk video om undervisning av detta begrepp som gjorts av Institute for Multi-Sensory Education.

Magisk E är den tredje av de sju stavelsetyperna. Enstaviga ord som till exempel like eller take innehåller det magiska E-mönstret. ”E:et” i slutet av stavelsen hoppar över ett enda konsonantljud och säger åt den första vokalen att säga sitt namn. Vokalens namn är också detsamma som det långa vokalljudet. I ”like” hoppar ”e” över k och säger åt ”i” att säga sitt namn.

Vokalgrupper är när man har ett vokalpar som ger upphov till det långa vokalljudet som är förknippat med den första vokalen i paret. Även om stavelsen kan verka sluten på grund av konsonanten är det vokalparet som indikerar för en elev att en stavelse kommer att innehålla ett långt vokalljud. I ordet team/mate identifieras den första stavelsen som ett vokalteam och den andra stavelsen som ett magiskt E.

En Bossy R-stavla innehåller ett r-kontrollerat vokalpar. Ord som innehåller de r-kontrollerade vokalmönstren er, ir, ur kommer ofta att anta ljudet /er/. /ar/ och /or/ kategoriseras också under staveltypen Bossy R.

En diphthong-stavla innehåller en vokalkombination som innehåller en vokalglidsekvens. Engelska diftonger visar förändringar i ljudet på grund av tungans rörelse bort från den initiala vokalartikulationen mot en glidposition. Med vissa diftonger är förändringen lättare att höra än med andra. Ett ord som down/town innehåller diphthongmönstret /ow/.

Konsonant-le är en annan stavelsetyp och den förekommer alltid i slutet av ett ord. Konsonant-le-mönstret skiljer sig från Magic E. Medan båda stavelsetyperna innehåller ett tyst-e i slutet innehåller konsonant-le-stavelsemönstret två enskilda konsonantljud före det tysta-e:et. Det finns tre typer av konsonant-le-ord: Det finns tre typer av stavelser: slutna stavelser med en konsonant-le-avslutning, till exempel grum/ble; ord med öppna stavelser med en konsonant-le, till exempel ta/ble; och ord med slutna stavelser där konsonant-le-avslutningen i mitten är dubblerad, eller en tvilling, till exempel fid/dle.

När eleverna går vidare genom stavelsetyperna och stavelsemönstren som finns i vårt engelska språk kommer de att stöta på några ytterligare stavelsetyper. En av dessa är schwa. Schwa är det vanligaste talade vokalljudet i vårt språk. Det representeras av den uppochnedvända e-symbolen.

Den schwa-fonemen gör vanligtvis ett kort u- eller kort i-ljud. Det förekommer i flerspråkiga ord och endast i oaccentuerade stavelser. Schwa-fonemet kallas för en reducerad vokal. Kodning av ord som innehåller en schwa kan vara mer utmanande än avkodning.

Effektiviteten av stavelsedelning

När man använder ett systematiskt strukturerat tillvägagångssätt är det fördelaktigt för yngre elever att lära sig stavelsetyperna i samband med fonikundervisningen. Om eleverna till exempel kodar (stavar) magiska Eord med en stavelse och sedan lägger in avkodningen av flerstaviga ord med samma mönster kommer detta att förbättra elevernas avkodningsförmåga i text. Eleven kan stava med en stavelse samtidigt som vi lär dem att läsa samma stavelsemönster med flerstaviga ord. Detta gör det lättare att övergå till att koda tvåstammiga ord med det magiska E-mönstret.

När vi övergår till att eleverna ska träna mer självständigt med stavelsedivideringsstrategier kan vi introducera centra, spel och andra interaktiva aktiviteter.

Stavelsedivideringsstrategier kan låsa upp läsningens värld för äldre elever som kämpar med att avkoda ord. Äldre elever kan ha ett starkt muntligt ordförråd och när de kan avkoda ordet kan de sedan sätta in det ordet i sammanhanget i sin läsning.

När vi fortsätter att utforska språkets struktur med våra elever kan vi instruera eleverna i att dela upp morfem i ord. Vi kan gå från stavelsedelning till att identifiera prefix, suffix och baser som ingår i ord. Detta gör det möjligt för eleverna att gå från avkodning av stavelser till avkodning och inlärning av morfem i ord. Denna undervisning kommer att förbättra elevernas ordförråd och förståelse.

Om författaren

Shari Schukraft är en Level 4 Master Instructor med Institute for Multi-Sensory Education. Hon har gett lärarutbildning i Orton-Gillingham-metodiken med IMSE i 13 1/2 år.

Hon har en kandidatexamen i gymnasieutbildning/engelska och en magisterexamen i pedagogik med inriktning på läsning, båda från Indiana University. Hon har undervisat i engelska på högstadiet och i femte klass samt gett handledning till elever på alla åldersnivåer.