Anterior cervikal discektomi och fusion (ACDF) på flera nivåer har använts av många kirurger för att åtgärda cervikal sjukdom på flera nivåer med hjälp av autograft eller allograft. Höga misslyckandefrekvenser har rapporterats vid dekompressioner på tre nivåer när autograft används, vilket ökar vid användning av allograft. Detta har lett till att många kirurger förespråkar främre cervikal korektomi med strutgrafting där endast två ytor behövs för fusion jämfört med de många ytor som krävs för ACDF på flera nivåer. Vi har retrospektivt utvärderat effekten av användning av titanburar med autologt bentransplantat (resecerade kotkroppar) och främre cervikal platta hos 38 konsekutiva patienter (i åldern 18-73 år) som genomgått cervikal dekompression och korspektomi. Läkarjournaler granskades tillsammans med en intervju om resultatet som genomfördes personligen eller per telefon. Postoperativ immobilisering uppnåddes med en stel cervikal krage. Fusionen bedömdes med hjälp av antero-posteriora (AP), laterala och flexion-extension röntgenbilder och CT-skanningar av halsryggen. Fusionen bedömdes med hjälp av AP-, laterala och flexion-extensionsröntgenbilder och datortomografi av halsryggen. De kliniska resultaten omfattade en intervju vid avslutningen. Solid benfusion med inbyggnad av transplantat hittades hos 37 av 38 patienter (97,5 %) efter sex månader och 100 % efter ett år. Jämfört med de preoperativa nivåerna bedömde 84 % av patienterna att deras totala livskvalitet hade förbättrats med 50 % eller mer och att de skulle genomgå samma operation igen om de fick samma förutsättningar. Det förekom få komplikationer. Rekonstruktion med titanburar med användning av autologt ben från en korspektomi och användning av en främre cervikalplatta är således ett effektivt sätt att rekonstruera efter dekompressiv cervikal korspektomi, och vi drar slutsatsen att detta är ett gångbart alternativ till ACDF i flera nivåer eller till förfaranden som involverar långa struttransplantat som erhålls från patienten eller från en benbank.